48 miljoner för att tidigt hitta sjukdomar med hjälp av kroppens egna nanopartiklar
En ”snackis” bland cancerforskare är vesiklar, nanopartiklar som i miljardtal flödar i våra blodådror och som visat sig bära på information om kroppen håller på att bli sjuk. Nu finns hopp om att kunna fånga in och avkoda vesiklarnas budskap via ett vanligt blodprov.
Thomas Laurell, professor i biomedicinsk teknik vid LTH, blev nyligen utnämnd till rådsprofessor av Vetenskapsrådet. I utnämningen ingick 48 miljoner kronor för att utveckla en teknik som kan fånga in extracellulära vesiklar, alltså vesiklar utanför cellerna, med hjälp av ultraljud.
Vesiklar kan beskrivas som små bubblor som utsöndras från cellerna och som innehåller olika typer av biomolekyler som kan tas upp av, och påverka, andra celler. Enligt Thomas Laurell har det uppstått en stor uppmärksamhet inom cancerforskningen kring dessa små budbärare.
– I våra kroppar finns fler vesiklar än celler. De fungerar som vårt eget internet. Även om det inte finns bakterier eller patogener i blodet, finns vesiklarna där och bär på information om patientens sjukdomstillstånd. Det gäller bara att kunna fånga och avkoda dem.
En av sjukdomarna som han vill testa om den tidigt går att spåra via vesiklar är sepsis, en sjukdom som skördar fler dödsoffer än de vanligaste cancerformerna.
– I sju fall av tio går inte sjukdomen att upptäcka via ett vanligt blodprov. Bakterierna finns i andra organ. Dessutom är sepsis en heterogen sjukdom och kunskapsläget är rätt skralt, säger han.
Tillsammans med bland andra Johan Malmström, professor i infektionsmedicin vid Medicinska fakulteten, ska han de närmaste åren utveckla en ultraljudsteknik som ska kunna ge besked om en patient bär på sjukdomen, även om det inte råkar finns några bakterier i blodet.
Dessutom skulle analystiden kunna kapas från ett dygn såsom idag, till bara någon timme, är tanken.
Tekniken är kommersiell inom tio år om allt går väl, spår Laurell.
Den bärande idén är att tvinga in vätskan i extremt smala kanaler, så kallad mikrofluidik, och fånga in dem med ultraljud. När vätskor flödar i mikrometersmala kretsar i exempelvis ett mikrochip beter de sig inte längre kaotiskt utan väldigt förutsägbart.
Det gör det lättare att separera och anrika partiklar, vilket Laurell gör med hjälp av ultraljud eller akustofores. Partiklar reagerar nämligen olika på ljud beroende på fysikaliska egenskaper.
I första skedet är utmaningen att kartlägga den grundläggande fysiken kring hur akustiska fält påverkar vesiklarna.
– När vi förstår detta bättre, kan vi börja utforma mikrochip som både effektivt och selektivt fångar in extracellulära vesiklar.
För Thomas Laurell innebär anslaget en möjlighet att förverkliga en dröm som han burit på länge:
– Beskedet är en lättnad och en fantastisk möjlighet. Vi har sökt pengar tidigare men inte nått ändra fram. Fortfarande vaknar jag och tänker ”wow, hur gick detta till”. Det ska bli kul, nu är det mer forskning och mindre ansökningsskrivande som gäller.
Utöver Johan Malmström kommer Thomas Laurell i projektet även samarbeta med medicinforskarna Adam Linder, David Erlinge, Stefan Scheding, Hans Lilja, Yvonne Ceder och David Ley.
FAKTA Rådsprofessor
Rådsprofessorsprogrammet är en bidragssatsning från Vetenskapsrådet som syftar till att stödja forskning av allra högsta kvalitet. De beviljade medlen ska ge de mest framstående forskarna en möjlighet att koncentrera sig på sin forskning och långsiktigt planera och ta risker för att åstadkomma banbrytande resultat. Åtta forskare i Sverige utsågs till rådsprofessor 2019 av Vetenskapsrådet. Thomas Laurell får 48 miljoner kronor fördelat under en tioårsperiod. Läs mer https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2019-06-25-radsprofessorprogrammet.html
Thomas Laurell, Professor, +46 46 222 75 40 [email protected]
