Intensiteten är inte viktigast för träning under cancerbehandling
Det är känt att personer som genomgår cancerbehandling mår bättre av fysisk träning. Men spelar det någon roll hur hårt man tränar? En ny studie från forskare vid Uppsala universitet visar att effekten blev ungefär densamma oavsett
om man tränade intensivt eller på en lite lättare nivå. Resultaten har publicerats i tidskriften Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports. Här beskrivs den nya kunskapen av Ingrid Demmelmaier, docent i fysioterapi, och professor Karin Nordin, båda vid Uppsala universitet.
Antalet canceröverlevare ökar tack vare tidigare diagnostisering och bättre behandlingar, men många har långvariga fysiska och psykiska besvär under och efter avslutad behandling. Cancer-relaterad fatigue (CRF) är ett vanligt besvär, och definieras som en ihållande känsla av fysisk, psykisk, känslomässig och kognitiv utmattning, som inte står i proportion till utförd aktivitet och som har en negativ påverkan på det dagliga livet. Måttlig till svår CRF drabbar 30–60 procent av canceröverlevarna1, och finns kvar hos en tredjedel upp till sex år efter behandling2. Etiologin är multifaktoriell och behandlingsinducerad aktivering av inflammatoriska cytokiner kan vara en utlösande faktor1.
Fysisk träning under och efter cancerbehandling minskar CRF3, troligtvis genom minskad inflammation och förbättrat fysiskt träningstillstånd. Träning ökar också hälsorelaterad livskvalitet4, minskar risken för att dö i cancer5 och kan öka chanserna att fullfölja planerad cellgiftsbehandling6, 7. Baserat på forskningsstudier finns nu riktlinjer som rekommenderar konditionsträning tre ggr/vecka och/eller styrketräning två ggr/vecka för att motverka CRF8. Det är däremot inte klart om träningsintensiteten har betydelse för CRF – är det bättre att träna högintensivt eller bör man hålla sig på en låg/måttlig intensitet? Detta behöver utforskas, för att kunna ge mer specifika rekommendationer till patienterna.
För många patienter är det svårt att träna och vara fysiskt aktiv under tuffa cancerbehandlingar, och i intervjustudier efterlyser patienter individualiserat stöd för att hantera de olika hinder de upplever9. Ett antal stödstrategier verkar lovande, till exempel att använda individuell målsättning för fysisk aktivitet, självmonitorering (registrera träningspass, steg etc.), socialt stöd från omgivningen och att träningen leds av en instruktör10-12. Det är dock oklart i vilken utsträckning dessa strategier kan ge större följsamhet till träningsprogram inom interventionsstudier och därmed också påverka olika hälsoaspekter, exempelvis CRF.
Huvudsyftet med denna studie var att studera effekten av träning på hög- respektive låg/måttlig intensitet med eller utan extra stödstrategier på CRF hos patienter under pågående (neo-)adjuvant behandling mot bröst-, prostata- eller kolorektalcancer. Delsyften var att studera effekten på hälsorelaterad livskvalitet, ångest/depression, funktion i dagliga livet, aerob kondition, muskelstyrka, fysisk aktivitetsnivå, stillasittande, sömn och genomförd behandling.
