Utvidgad receptskrivning
Sedan 2003 utges boken FYSS (Fysisk aktivitet i Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling) av en fristående delförening inom Svenska Läkaresällskapet: Svensk Förening
för Fysisk Aktivitet och Idrottsmedicin (SFAIM), som tidigare utgjordes av Svensk Idrottsmedicinsk Förening och Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet. Det är en evidensbaserad
handbok som redovisar i vilken utsträckning fysisk aktivitet kan användas för att förebygga och behandla olika sjukdomstillstånd, vilka typer av fysisk aktivitet som är mest lämpade för olika grupper och vid olika tillstånd samt vilka eventuella risker som är förknippade med fysisk aktivitet.
Boken har i varje ny upplaga fått mycket goda recensioner – med rätta, det är en fantastiskt genomarbetad och dataspäckad bok lämplig både som uppslagsbok och lärobok med 53 kapitel
– men har trots det fått relativt liten klinisk betydelse. Boken har en allmän del och en del som ger en evidensbaserad och detaljerad rekommendation om fysisk aktivitet vid en mängd olika sjukdomstillstånd som exempelvis ”Långvariga utbredda smärttillstånd” och ”Cancer.” Den borde användas mycket, mycket mer.
ETT VIDGAT KONCEPT
I en artikel i New England Journal of Medicine (2020; 383: 97–99) vidgas konceptet ”Fysisk aktivitet på recept ytterligare” av Martin Roland, Sam Everington och Martin Marshall under rubriken ”Social prescribing – Transforming the relationship between physicians and their patients.” Författarna utgår från att många patienter har sjukdomar som – trots mycket välbelagd ”medicinsk” patofysiologi – också påverkas mycket påtagligt av sociala omständigheter och att därför sociala insatser också borde vara av värde.
Det är på intet sätt några nya tankegångar men de har aktualiserats i England där National Health Service (NHS) nu ska ge alla läkare i primärvård tillgång till ”link workers” som ska kunna verkställa de sociala recept som läkarna skriver ut. Man planerar att utbilda 1 000 sådana personer under en tvåårsperiod och siktar mot en miljon sociala receptskrivningar per år. Målet är att minska antalet besök på akutmottagningarna och förbättra både den fysiska och mentala hälsan. Det är också kopplat ett forskningsprogram till satsningen för att undersöka om insatsen är värd resursåtgången. Ett mål är också att bryta läkarnas och patienternas beroende av laboratorietester och mediciner och istället
kunna se patienten ur ett helhetsperspektiv där en diagnos endast är en del av helheten – idag har ju läkaren i stort bara tillgång till sin medicinska verktygslåda och kommer då att använda den när patienten söker hjälp.
