Ny rapport ska stärka tillgänglighet och kvalitet inom urologi
I dagsläget finns begränsningar i tillgänglighet och kvalitet i den urologiska vården, vilket ger negativa konsekvenser för patienter, i form av nedsatt livskvalitet, oro och sjukskrivning. Även sjukvården påverkas, av ökad belastning och kostnader, exempelvis i form av åtgärder i väntan på operation eller vid komplikationer i väntan på behandling. Detta framgår i rapporten Nationell genomlysning av urologin, som Regionala Cancercentrum, RCC, nyligen har sammanställt.
Lotta Renström Koskela, medlem i arbetsgruppen bakom rapporten, och ordförande i Svensk Urologisk Förening.
— Det är första gången en omfattande genomlysning av detta slag görs inom urologiområdet, och den syftar till ett långsiktigt, nationellt utvecklingsarbete. Rapporten pekar ut såväl brister som möjliga åtgärder av dessa, för att förbättra vårdens kvalitet och tillgänglighet, säger Ove Andrén, medlem i arbetsgruppen, och sjukvårdsregional SVF-samordnare vid Regionala cancercentrum Norr.
Sex huvudsakliga områden lyfts fram i rapporten; förutsättningar, kompetensförsörjning, nivåstrukturering och uppdrag, organisation och arbetssätt, kunskapsstyrning samt andra specialiteter. Några av åtgärderna som föreslås är att införa specialistutbildning för urologisjuksköterskor, utöka den urologiska öppenvården samt utveckla vårdprogram och vårdförlopp för benign urologi. För att möjliggöra förbättrad tillgänglighet och kvalitet krävs ett gemensamt arbete från kunskapsstyrningsorganisationen, regionerna, urologiska verksamheter, patient- och professionsföreningar samt myndigheter.
23-56 procent av patienter med benigna tillstånd, det vill säga diagnoser som inte är cancer, exempelvis sten i urinvägarna och vattenkastningsbesvär – får idag inte vård inom vårdgarantin. 58-86 procent av patienter med maligna tillstånd, vilket inkluderar bland annat prostatacancer, njurcancer och cancer i urinblåsan, får inte behandling inom tidsgränsen för standardiserade vårdförlopp, SVF. Jämförelser mellan regioner visar även att det finns skillnader både i vilken utsträckning patienter behandlas och vilken typ av behandling som erbjuds. Den bristande tillgängligheten och kvaliteten innebär ett ineffektivt omhändertagande, där resurser såväl från urologin som andra enheter nyttjas till insatser som inte varit nödvändiga om god vård utförts i rätt tid.
— Många av de urologiska sjukdomarna är stora folksjukdomar och hundratusentals patienter söker urologisk sjukvård varje år. Rapporten visar på vårdområdets komplexitet. Det är viktigt att få med sig hela professionen i arbetet kring förändringar. Åtgärderna som presenteras i rapporten är en god utgångspunkt och en kraftsamling för arbetet framåt, säger Lotta Renström Koskela, medlem i arbetsgruppen, och ordförande i Svensk Urologisk Förening.
