Storskalig studie av 9 gener hos 4580 patienter med kronisk lymfatisk leukemi
Med hjälp av den nya generationens gensekvensering har flera studier under de senaste åren kunnat rapportera ett flertal gener som är muterade vid kronisk lymfatisk leukemi (KLL). Dessa mutationer ses ofta i en mindre andel av patienter med KLL och förknippas vanligen med dålig prognos.
Vidare finns det studier som visat att den prognostiska effekten av dessa genmutationer kan variera beroende på om mutationerna förekommer i kombination med närvaro eller frånvaro av så kallad somatisk hypermutation (SHM) i vissa immunglobulingener (IGHV). Med tanke på den relativt låga förekomsten av ovan nämnda mutationer i KLL-relaterade gener, är storskaliga studier nödvändiga för att säkrare fastställa deras frekvens samt påverkan på prognos, särskilt i kombination med IGHV SHM status.
I en ny studie som publicerats i Leukemia har forskare från Karolinska Institutet undersökt den prognostiska effekten av nio muterade gener i KLL (BIRC3, EGR2, MYD88, NFKBIE, NOTCH1, POT1, SF3B1, TP53 och XPO1) och deras påverkan på IGHV-muterad (M-KLL) och omuterad KLL (U-KLL). Studien är den mest omfattande i sitt slag och utfördes på prover tagna före behandling från 4580 patienter med KLL från 26 europeiska centra. Studien koordinerades av European Research Initiative on CLL (ERIC) som partner till HARMONY Alliance.
Sammanfattningsvis upptäcktes mutationer hos 35% av patienterna, med frekvenser från 2-10% för varje gen och med mutationer i NOTCH1 som den vanligaste avvikelsen. Även om mutationer i alla gener utom MYD88 var associerade med dålig prognos, skiljde sig den prognostiska nyttan av genmutationer hos U-KLL och M-KLL patienter, där endast två gener var associerade med dålig prognos oberoende av IGHV SHM status
– Våra resultat visar att det behövs ett stegvis tillvägagångssätt för att identifiera högriskpatienter, särskilt bland M-KLL-fall. Detta öppnar möjligheten för mer individanpassad vård och behandling, säger Larry Mansouri, docent vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi.
Studien har finansierats av Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Region Stockholm, Radiumhemmets Forskningsfonder, Stockholm och Lions Cancerforskningsfond Uppsala.
Publikation
