Svensk-tyska förbindelser inom cancerforskning – och Lore Zech
De senaste åren har flera tidningar skrivit om varför hundratals tyska läkare väljer att flytta till Sverige. Ofta nämns att arbetsdagarna här är kortare, arbetsmiljön bättre och att läkaren träffar färre patienter per dag. Det är ett historiskt trendbrott – tidigare har fler svenska medicinare fortsatt karriären i Tyskland än tvärtom. Som svensk medicinhistoriker i Tyskland är det inte så överraskande att jag intresserar mig för svensk-tyska medicinska förbindelser i historien och i nutid. Och tro mig, det finns en hel del material att forska på.
På tal om kända tysk-svenska läkare: Visste du att den kanske oftast porträtterade läkaren av alla fyller 350 år 2024? Jag tänker på Johan Jacob Döbelius. Han föddes 1674 i Rostock och dog i Lund 1743. Idag är han mest känd som grundaren till Ramlösa hälsobrunn (1707), några år senare blev han professor och rektor vid Lunds universitet. Hans ansikte, inramat i en vitlockig peruk, syns ännu på vattenflaskor. Döbelius introducerade under sin tid tyska forskningsrön till sina svenska kollegor. Men utbytet mellan länderna ökade rejält först under andra hälften av 1800-talet, då allt fler svenska läkare reste till Tyskland på studieresor och skrev sina vetenskapliga artiklar på tyska. Om svenska doktorander idag tittar tillbaka på svenska universitets medicinska avhandlingar under de senaste 100 åren kommer de att se att avhandlingar på tyska dominerade under 1900-talets första decennier.
ANALYSERAR FORSKARKONTAKTER
I forskargruppen ”Bridging the Baltic” – ett samarbete mellan universitet i Estland, Lettland, Litauen, Polen, Skandinavien och Tyskland – analyserar vi olika typer av kontakter mellan medicinska forskare i Östersjöregionen. På vilka nivåer ägde forskningsutbyte rum? Vilka faktorer underlättade samarbetet, vilka satte käppar i hjulet? Hittills har vi intresserat oss särskilt för samarbetet mellan Sverige-Tyskland, i synnerhet under andra världskriget och kalla kriget. Vår ambition är att försöka beskriva forskarnätverk och undersöka hur vetenskapliga teorier spreds mellan länderna genom att analysera reseberättelser, memoarer och korrespondenser. Under det senaste året har vi även börjat videointervjua forskare som samarbetade med kollegor i norra Europa åren under och efter kalla kriget. I en studie undersökte vi till exempel kunskapsöverföring under gynekologimöten i Östersjöområdet – Baltic conferences on obstetrics and gynecology – där även cancerforskning var ett återkommande tema.
Det finns flera spännande uppslag för vidare forskning om svensk-tyska kontakter mellan cancerforskare. Här vill jag ge ett exempel och nämna något om Lore Zech, ibland kallad ”the mother of modern cytogenetics”. Hon deltog i banbrytande forskning om geners inverkan på cancer.
