Fortbildningsdagarna i Uppsala – hög kvalitet, aktuellt och fullmatat
Fortbildningsdagarna i Uppsala – hög kvalitet, aktuellt och fullmatat
Den 6 juni 1654 avsade sig drottning Kristina den svenska tronen i Rikssalen på Uppsala Slott och styrde kosan mot katolicismens Rom. Den 5 oktober 2016 inledde professor Andrea Bacigalupo från Rom årets fortbildningsdagar i hematologi i samma sal.
Då Uppsala Konsert och Kongress var fullbokat blev det denna gång Uppsala Slott som fick inrymma de drygt 200 deltagarna. Alla välkomnades av lokalt ansvarige Gunnar Larfors som representant för Fortbildningsutskottet inom Svensk Förening för Hematologi som åter planerat ett späckat möte under dagarna två. Man tjuvstartade redan på onsdagseftermiddagen då tillresta hematologer erbjöds ett sammandrag från European Hematology Association (EHA) 2016 i Köpenhamn. Ett uppskattat och välkommet initiativ från föreningen för att sprida nyheter inom det snabbt växande och rörliga hematologiska fältet. Professor Bacigalupo delade med sig av sina omfattande erfarenheter av haploidentisk (haplo) benmärgstransplantation (SCT) anno 2016. Alltsedan Lu et al. publicerade sin artikel i Blood 2006 om att SCT med haploidentiska donatorer gav resultat jämförbara med HLAidentiska syskon har utvecklingen inom området exploderat. I Rom, där Bacigalupo numera verkar, utgör haplo-SCT en dryg tredjedel av transplantationerna (andelen med reservation för undertecknads missuppfattning).
FLER INDIKATIONER FÖR HAPLO-SCT
Det främsta skälet till att göra haplo- SCT har varit bristen på donatorer. I takt med ökad kunskap och erfarenhet kan fördelarna med låg risk för graft versus host disease (GvHD) och låg transplantationsrelaterad mortalitet (TRM) göra att indikationerna blir fler. Andrea Bacigalupo och medarbetare använder en myeloablativ konditionering med dubbla alkylerare (”Genuaprotokol- grad II eller mer. Overall survival (OS) för patienter transplanterade i första remission var då 70-80 % efter tre år. Vi ser fram emot när publikationen presenteras. Mer data för haplo-SCT vid myelodysplatiskt syndrom (MDS) är på gång. För myelofibros finns retrospektiva studier som indikerar bättre resultat för haplo-SCT än välmatchade donatorer (Bregante et al, BBMT, 2016) och inom kort startar en studie med målet att transplantera MDS-patienter tidigare i sjukdomsförloppet. Vi fick också höra om erfarenheterna av haplo-DLI (donor lymphocyte infusion) vid molekylär AML-relaps. Preliminära data antyder att ju tidigare DLI ges, desto bättre blir resultatet. Man har inte haft några stora problem med GvHD. Haplo-SCT verkar vara här för att stanna. Vi väntar på mer långtidsdata och om man får önska sig en prospektiv studie med Genua-konditionering och post-SCT-cyklofosfamid som GvHDprofylax även vid HLA-matchade besläktade och obesläktade givare.
