I Sverige finns det uppskattningsvis 11 000 personer i Sverige som behandlats för cancer i barndomen. Tack vare stora medicinska framsteg har överlevanden i barncancer förbättrats mycket under de senaste åren. Idag överlever cirka 85 procent av alla barn som drabbas av cancer. Men ungefär 70 procent av dessa drabbas av någon typ av sen komplikation.

Vårdprogrammet är det första i sitt slag och är ett viktigt steg i arbetet med rehabilitering och sena komplikationer för barn och ungdomar.

Sena komplikationer begränsar barn och ungdomars förutsättningar att vara aktiva och delaktiga på fritiden och i skolan. Föräldrarna är oftare sjukskrivna efter barnens slutenvårdsbehandling och vuxna som har haft cancer i barndomen är oftare sjukskrivna och har en lägre produktivitet på arbetsmarknaden.

Det konkreta målet med vårdprogrammet är att ge vårdpersonal och andra berörda verksamheter tydliga, evidensbaserade rekommendationer för hur sena komplikationer av cancer och cancerbehandling kan utredas och behandlas, och hur negativa effekter av sena komplikationer kan förebyggas. Det ska även ge verksamhetsansvariga inom hälso- och sjukvård kunskaper om vilka insatser och kompetenser som krävs för ett erbjuda jämlik tillgång till cancerrehabilitering för barn. Vårdprogrammet ska påbörjas så tidigt som möjligt under sjukdomsförloppet och vara en integrerad del av patientens övriga behandling och kontakter med hälso- och sjukvården.

Lena Wäpplings Stiftelse är stolt över att tillkännage årets mottagare av forskningsanslag. Vi gratulerar Josefin Fernebro vid Karolinska Institutet i Stockholm, Mats Enlund och Björg Jónsdóttir, båda vid Uppsala universitet, för deras banbrytande arbete inom äggstockscancerforskning. Dessa tre forskare delar på 1,2 miljoner kronor för sina spännande projekt.

Äggstockscancer är den dödligaste gynekologiska cancern, och färre än hälften av dem som drabbas lever 5 år efter diagnosen. Idag är kvinnor helt beroende av att söka vård vid upptäckt av symptom. Symptomen som ofta är vaga, leder ofta till att diagnosen ställs först när cancern spridit sig, och därmed en sämre överlevnadsprognos. Det är därför av yttersta vikt att vi fortsätter att investera i forskning för att förbättra diagnosmetoder och behandlingsalternativ.

Vår grundare, Lena Wäppling, är själv överlevare från spridd äggstockscancer och har kämpat för att göra skillnad sedan starten av stiftelsen. Hon betonar vikten av att öka medvetenheten och finansieringen för att bekämpa denna svåra sjukdom.

De forskningsprojekt som tilldelats våra anslag adresserar några av de största utmaningarna inom äggstockscancer, inklusive effektiva behandlingar vid återfall, förbättrade rutiner vid operation, och snabbare upptäckt av återfall.

Josefin Fernebro fokuserar på att undersöka om metoden PARP-PET skulle kunna användas för att välja ut patienter som skulle kunna dra nytta av behandling med PARPhämmare, då de drabbas av återfall. PARP-hämmare har visat sig vara mycket effektiva vid äggstockscancer, men passar inte för alla. Idag saknas tillförlitliga verktyg för att välja ut rätt patienter för behandlingen. En del får därmed en verkningslös, dyr behandling med onödiga biverkningar. Fernebro säger: ”PARP-hämmare har revolutionerat behandlingen av patienter med spridd äggstockscancer de senaste åren, och om vi kan förbättra möjligheterna att i förväg veta vilka patienter som kan svara på behandlingen möjliggör vi bättre behandling av fler patienter. Anslaget betyder oerhört mycket för oss och i förlängningen förhoppningsvis för patienterna, då det är helt avgörande för genomförandet av forskningsprojektet”

Mats Enlund analyserar om överlevnaden i äggstockscancer skulle kunna öka beroende på vilket narkosmedel som används vid canceroperationen. Enlund kommer att nyttja de stora svenska kvalitetsregistren för cancer och Svenskt Perioperativt register (SPOR) för att kunna dra slutsatser och ge en rekommendation om vilket narkosmedel som ger bäst överlevnadsprognos.

Stiftelsen vill uppmuntra och möjliggöra att fler forskare kan ägna sig åt forskning om äggstockscancer, och delar årligen ut ett speciellt anslag till en forskare som är i början av sin forskningskarriär. Björg Jónsdóttir är årets mottagare av detta anslag. Jónsdóttir fokuserar på att hitta sätt att tidigare upptäcka återfall. I projektet studeras om regelbundna blodprov skulle kunna tas av patienten i sin hemmiljö. Blodproven, som därefter analyseras utifrån en ny diagnostisk panel, skulle kunna indikera återfall tidigare än den idag frekvent använda tumörmarkören. Detta skulle kunna öka möjligheten till förnyad kirurgi eller snabbare onkologisk behandling.

Det är tack vare våra fantastiska donatorer och deltagare i Lenas Lopp för Livet som vi har möjlighet att finansiera dessa viktiga forskningsprojekt. I höst kommer loppet genomföras i virtuell form under hela vecka 36, och dessutom ordnas lokala arrangemang i Västerås, Sundsvall och Tyresö.

Vi fortsätter att kämpa för att öka medvetenheten och hitta bättre behandlingsalternativ för att öka överlevnaden i äggstockscancer. Läs mer om vårt arbete här. 

Lena Wäpplings Stiftelse är den enda svenska, privata stiftelsen som finansierar gynekologisk forskning för att tidigare diagnostisera och behandla äggstockscancer. Stiftelsen har sitt säte i Västerås, men finansierar forskning över hela världen. Stiftelsen är en registrerad välgörenhetsorganisation med ett 90-konto från Svensk Insamlingskontroll.

Trots att antalet som röker har minskat mycket kraftigt i Sverige, minskar inte antalet fall av lungcancer i befolkningen lika mycket som förväntat. Bland kvinnor har istället antalet drabbade ökat. Det visar en ny studie vid Umeå universitet. Den nya studien innebär att synen på hur länge rökningen påverkar hälsan kan förändras.

– Rökning är tveklöst den viktigaste riskfaktorn för lungcancer. Därför är det förvånande att det minskande rökandet ännu inte märks mer i statistiken. Det behövs mer forskning för att ta reda på vad det beror på, säger Bengt Järvholm, professor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.

Antalet som röker har under många år minskat i Sverige. Idag uppger en av tjugo svenskar, cirka fem procent, bland män och kvinnor att de röker dagligen. På 1960-talet rökte ungefär varannan svensk man i ålder 18–69 år. Kvinnorna började i allmänhet röka senare i historien än männen. I en stor studie 1963 rökte bara drygt var tionde kvinna, 11 procent, i åldern 50–69 år, medan 46 procent av männen var rökare. Bland kvinnorna var det främst de yngre som rökte på 1960-talet.

Enligt tidigare forskning ska risken att utveckla lungcancer sjunka kraftigt och snabbt efter att man slutat röka. Enligt en brittisk studie sjönk antalet som hade fått lungcancer före 75 års ålder från 16 procent till tre procent bland dem som slutade röka innan de fyllde 50.

Umeåforskarna har jämfört förändringen av rökvanor i Sverige från 1950-talet med insjuknandet i lungcancer mellan 1970 och 2021 hos män och kvinnor i åldern 40–84 år. Man studerade hur ett antal undergrupper av cancern utvecklades i olika åldersgrupper. Tidigare studier har visat att skivepitelcancer är den form av lungcancer som har starkast samband med rökning.

Resultaten visade att risken att drabbas varierade kraftigt beroende på typ av lungcancer, ålder och kön. Baserat på tidigare studier skulle man väntat sig att cancerrisken skulle ha minskat ha minskat även bland äldre. Men det visade sig att lungcancer var lika vanligt 2021 som 1970 bland män i åldern 75–79 år. Risken för skivepitelcancer hade sjunkit kraftigt, medan den istället hade ökat sex gånger för den andra vanliga cancerformen, adenocarcinom. Bland kvinnor i samma åldersgrupp hade risken för skivepitelcancer 2021 ökat till samma nivå som bland män. För adenocarcinom var risken likartad för kvinnor och män, trots att det varit stora skillnader i rökvanor.

Studien ger inte svar på varför cancerutvecklingen stämmer så dåligt med förväntningarna. För det krävs andra typer av studier. Det finns dock ett flertal möjliga förklaringar. En förklaring kan vara att personer kanske underrapporterar sin rökning, det vill säga att minskningen av rökning eventuellt är mindre i verkligheten än på pappret. En annan möjlig förklaring kan vara att tidigare antaganden har varit överdrivna om hur snabbt risken att drabbas minskar när man slutar röka. Det kan inte heller uteslutas att andra miljö- eller livsstilsfaktorer kan spela in; också den som aldrig har rökt kan få lungcancer, även om det är mindre vanligt. Det faktum att utvecklingen är så mycket sämre för kvinnor än för män beror på att kvinnorna generellt började röka senare i historien än män.

– Resultaten ska absolut inte tolkas som att det är lönlöst att sluta röka. Tvärtom understryker studien vikten av att man slutar tidigt, helst att man aldrig börjar, eftersom det kan vara så att risken för lungcancer är förhöjd längre än vi tidigare trott, säger Bengt Järvholm.

Studien visar att om risken att drabbas av lungcancer 2021 var lika stor som risken 1970 hos män och kvinnor 40–84 år skulle cirka 2 250 män ha drabbats av lungcancer 2021 i stället för 1695 fall, det vill säga en minskning med 555 fall. Bland kvinnor skulle det ha funnits 544 fall i stället för som nu 2181 fall, det vill säga det har skett en ökning med 1 637 fall av lungcancer.

Studien bygger på data från Socialstyrelsens cancerregister som jämförts med statistik över tobaksrökning från enkäter och från försäljning av cigaretter.

Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften European Journal of Public Health.

Om den vetenskapliga publiceringen
Changing smoking habits and the occurrence of lung cancer in Sweden—a population analysis
Bengt Järvholm, Linnea Hedman, Maréne Landström, Per Liv, Alex Burdorf, Kjell Torén
https://doi.org/10.1093/eurpub/ckae050

Positivt CHMP-utlåtande för Bristol Myers Squibb’s Opdivo (nivolumab) i kombination med cisplatin och gemcitabin som första linjens behandling av vuxna patienter med icke-resektabel eller metastaserande urotelcellscancer

Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s rådgivande kommitté, CHMP, ger ett positivt utlåtande och rekommenderar att Opdivo i kombination med cisplatin och gemcitabin godkänns för första linjens behandling av vuxna patienter med icke-resektabel eller metastaserande urotelcellscancer.

Rekommendationen baseras på resultaten från CheckMate -901, den första fas 3-studien med en immunterapi och kemoterapi i kombination som visar en överlevnadsvinst jämfört med kemoterapi hos patienter med icke-resektabel eller metastaserande urotelcellscancer.

Det positiva utlåtandet från CHMP kommer nu granskas av den Europeiska kommissionen och ett beslut om godkännande beräknas komma i juni 2024.

Olof Akre, professor i onkologisk kirurgi och verksamhetschef vid Tema Cancer, blir ny direktör för Forskning, Utbildning och Utveckling, FoUU, på Karolinska Universitetssjukhuset. – Ett väldigt spännande, stort och strategiskt viktigt uppdrag. Jag känner mig hedrad, säger han.

I nära samarbete med Karolinska Institutet är FoUU-staben drivande i sjukhusets utveckling mot framtidens hälso- och sjukvård.

– Att få synergi i forskning, utbildning och utveckling mellan Karolinska Universitetssjukhuset och Karolinska Institutet, två stora organisationer som är olika huvudmän, är en stor utmaning. Det gäller att driva frågor på rätt nivå i organisationerna och att lämna stor frihet under ansvar till dem som utför forskningen och utbildningen. Forskningen måste vara fri för att nå resultat, säger Olof Akre.

Olof Akre tillträder sin nya tjänst den 22 april. Han ser fram emot att komma ut och möta verksamheterna.

– Det är lätt att ha en bild som är präglad av sin egen verklighet. Men det är inte säkert att den är sann i alla hörn av organisationen. Jag känner stor nyfikenhet inför det, säger Olof Akre.

Den nya direktören betonar vikten av att skapa en infrastruktur som gör det lätt att bedriva forskning. Det kräver att hela organisationen är involverad, ända ut i mottagningsrummen och på avdelningarna.

– I universitetssjukhusets uppdrag ingår inte bara att ge vård enligt riktlinjer. Vi ska också utveckla vården och ge den allra senaste behandlingen inom ramen för studier.

I sin nya tjänst kommer Olof Akre att sitta med i ledningsrådet och rapportera till sjukhusdirektören.

Tillförordnade sjukhusdirektören Patrik Rossi har lyft fram forskning och samarbetet med Karolinska Institutet som en viktig del av sjukhusets framtid.

– Vi ska vara ett av världens smartaste sjukhus. För att ge varje enskild patient bästa möjliga vård måste vi integrera forskning och sjukvård. Olof Akre kommer att vara en viktig person i det arbetet och han är helt rätt person att leda FoUU, säger Patrik Rossi.

Olof Akre tar över efter Annika Tibell som går i pension den 1 maj.