Trots ökade krav på sjukvården från Nato och erfarenheterna från pandemin känner få läkare till om arbetsgivaren har en plan för en akut kris eller krigssituation. Färre än två av tio vet vad de förväntas göra och färre än var tionde har övat. Det visar en ny undersökning från Läkarförbundet.

Vårdens beredskap är allt annat än god. Att alla medarbetare känner till de planer som finns och att de har övat är en grundläggande förutsättning för att sjukvården ska kunna hantera en kris eller krigssituation, säger Sofia Rydgren Stale, ordförande för Läkarförbundet.

Sofia Rydgren Stale, ordförande för Läkarförbundet

Regionerna har viktiga uppgifter inom svensk krisberedskap, då de ansvarar för hälso- och sjukvård. Enligt lag ska de också ha planer för detta. Natomedlemskapet har också ökat kraven på sjukvårdens kapacitet att hantera masskadehändelser.

En ny undersökning från Läkarförbundet visar dock att drygt fyra av tio läkare inte vet om arbetsgivaren har en plan. Två av tio svarar att plan saknas. Många vet inte heller vad de har för uppgift vid en kris. Färre än två av tio vet vad de förväntas göra och färre än var tionde har övat.

Drygt fyra av tio tycker att beredskapen har förbättrats efter Covid-19-pandemin. Samtidigt tycker var tredje att förmågan att hantera akuta kriser och krigssituationer är oförändrad eller försämrad.

– Det är tydligt att vårdens arbetsgivare behöver förbättra beredskapen. Trots erfarenheterna från pandemin i färskt minne saknas rutiner på många håll. Medarbetarna behöver veta vilka uppgifter de ska ha och de behöver få utrymme att öva, säger Sofia Rydgren Stale.

Läkarförbundet arrangerade ett seminarium på årets Almedalsveckan med rubriken ”Vad innebär Natos krav på svensk sjukvård”? Seminariet genomfördes den 26 juni kl. 8:40 – 9:30 och livesändes på Läkarförbundets Facebooksida.

Om undersökningen
Enkäten genomfördes 20-29 maj. 1 650 läkare svarande och svarsfrekvensen är 38 procent. Svaren är viktade för att vara representativa för medlemsgruppen. Läkarförbundet har drygt 58 000 medlemmar.

Sveriges läkarförbund

Med stöd från Cancerfonden startar Umeå universitet våren 2025 en ny cancerforskarskola. Utbildningen som är unik i Sverige vänder sig till doktorander i hela landet.

Cancerforskarskolan – precisionsbaserad cancerforskning med livstidsperspektiv är namnet på den nya utbildningen som kommer att ges på deltid om 15 högskolepoäng fördelat över tre terminer. Eftersom cancerforskarskolan vänder sig till doktorander i hela Sverige sker undervisningen i huvudsak på distans med tre fysiska träffar i Umeå. Tanken med upplägget är att studenterna parallellt ska kunna arbeta på sina avhandlingar eller andra projekt.

Cancerforskarskolan kommer att ha en stark profil mot ämnet molekylär epidemiologi, där man undersöker biomarkörer i blodet eller i tumörerna för att förstå orsakerna till cancer. Även registerbaserad forskning och forskningsetik inom biobanksområdet ingår.

– Molekylär epidemiologi är ett område som är under snabb utveckling där det finns behov av en sammanhållen utbildning för att doktorander ska kunna fördjupa sina kunskaper och för att vi, i förlängningen, ska bli ännu bättre på att behandla och bekämpa cancer, säger Sophia Harlid, cancerforskare vid Umeå universitet och en av arrangörerna bakom cancerforskarskolan.

Cancerforskarskolan drar nytta av det stora arbete med insamling av prover som har skett inom ramen för bland annat Västerbottens hälsoundersökningar och forskningsprojektet Predict vid Umeå universitet. Det har gett upphov till en unik biobank där forskare kan söka efter biomarkörer och genetiska variationer bland tiotusentals insamlade prover som i många fall är tagna långt före cancerdiagnos.

– Med den nya cancerforskarskolan får unga forskare en plattform för att kunna nyttja de unika resurser vi har med biobankerna i Västerbotten, säger Beatrice Melin, professor i onkologi vid Umeå universitet och ansvarig för Predict-studien.

Deltagarna i cancerforskarskolan får även individuellt mentorskap och möjlighet att skriva en vetenskaplig artikel under tiden i forskarskolan. Ansökan till cancerforskarskolan öppnar under hösten 2024. Forskarskolan ordnar boende för resande utifrån under träffarna i Umeå.

Läs mer om cancerforskarskolan här.

Hur står sig screening för bröstcancer med hjälp av AI jämfört med nuvarande praxis där två röntgenläkare granskar bilderna? Resultaten av en ny forskningssammanställning gjord på Skånes universitetssjukhus pekar på att artificiell intelligens i kombination med en röntgenläkare troligen kan hitta lika många, eller fler, fall av bröstcancer jämfört med dagens modell.

Bröstcancer är den vanligaste cancerdiagnosen bland kvinnor och bröstcancerscreening med mammografi erbjuds alla kvinnor i Sverige i åldrarna 40–74 år. Mammografibilderna från screeningen granskas idag i Södra sjukvårdsregionen av två röntgenläkare. Samtidigt har den tekniska utvecklingen med datorgenomförd bildanalys och AI för tolkning av radiologiskt bildmaterial de senaste åren gjort stora framsteg, och flera olika modeller för användning av AI vid mammografi har utvecklats och erbjuds idag som olika produkter.

Forskningssammanställningen ”Artificiell intelligens vid bröstcancerscreening med mammografi” är gjord av HTA syd vid Skånes universitetssjukhus och sakkunniga inom området. Tillsammans har de tittat på bästa tillgängliga forskning om användandet av AI i samband med bröstcancerscreening med mammografi, för att undersöka om det går att dra slutsatser kring effektivitet och resultat.

– Sammanställningen ger en del svar om prestanda vad det gäller att hitta bröstcancrar, men den visar också att många frågor om effekten av AI inom bröstcancerscreening ännu är obesvarade. Till exempel går det inte att dra någon slutsats om det är mer eller mindre farliga cancrar som hittas med AI, jämfört med nuvarande rutin, säger Maria Madestam, sakkunnig i forskningssammanställningen och överläkare vid Unilabs mammografi i Helsingborg.

AI kan frigöra tid

Sammanställningen visar att det är möjligt att användning av AI skulle kunna frigöra tid för radiologer att arbeta med annat. Men användning av AI innebär också nya kostnader och de beräkningar som gjorts pekar på att det inte skulle bli billigare för regionerna, i alla fall inte på kort sikt. Det är därför viktigt att säkerställa att AI leder till hälsovinster eller andra fördelar för vården som kan motivera dessa kostnadsökningar.

– Det är väldigt viktigt att vi får veta mer om hur användning av AI inom bröstcancerscreening påverkar antalet bröstcancrar som diagnostiseras mellan screeningtillfällena, så kallade intervallcancrar. Detta kan inte rapporten svara på, eftersom underlaget är otillräckligt, säger Maria Madestam.

Maria Madestam, sakkunnig i forskningssammanställningen och överläkare vid Unilabs mammografi i Helsingborg.

Svagt evidensläge

I forskningssammanställningen undersöks också hur AI står sig som ensam granskare (så kallad ”stand-alone”) avseende hur stor andel kvinnor som återkallas för en ny kontroll, om användning av AI påverkar upptäckten av bröstcancer mellan screeningtillfällena och om det minskar belastningen på radiologer. För dessa resultat är dock evidensläget svagt eller otillräckligt.

– AI används på flera olika sätt inom studierna i sammanställningen och det verkar som att en kombination med radiolog snarare än AI ensamt ger bättre resultat för vissa utfallsmått. Men ett av de viktigaste budskapen i sammanställningen är att evidensläget är svagt för flera centrala effekter för patienter, vilket gör att fortsatt forskning inom kliniska studier behövs, säger Sophia Frantz, överläkare inom nuklearmedicin och projektledare för forskningssammanställningen.

Processerna bakom regenerering och cancerbildning har mycket gemensamt. Forskaren Nicholas Leigh studerar både sambanden och skillnaderna. På lång sikt kan det leda till nya sätt att behandla cancer. Ett anslag om tre miljoner kronor från Lundbergs Forskningsstiftelse går till modern teknik som öppnar helt nya möjligheter för hans forskning.

Regenerering är organismers förmåga att återställa förlorade eller skadade kroppsdelar. Salamandrar är en djurart som är väldigt bra på regenerering och som utmärker sig genom att kunna återskapa ovanligt många strukturer – från lemmar och svansar till ögon och inre organ. Samtidigt verkar de vara resistenta mot cancer. Om celler från en salamander utsätts för samma omständigheter som leder till cancer i mänskliga celler så bildas det inte cancer hos salamanderns celler.

”Processerna bakom regenerering och cancer är väldigt lika. Men medan salamandrarna har god kontroll över både regenerativ tillväxt och cancertillväxt verkar vi människor ha en oförmåga att regenerera samtidigt som vi inte har kontroll över tillväxt av cancer. Vi vill förstå både likheterna och skillnaderna”, berättar Nicholas Leigh, universitetslektor och forskare på Institutionen för laboratoriemedicin vid Lunds universitet.

Hans forskargrupp studerar cellerna som styr regenereringen och jämför vad som händer i dem med det som händer i celler vid cancer.

”Vi vill veta mer om mekanismerna bakom både cancer och regenerering och ta reda på hur salamandrarnas regenerering sätts på och stängs av. Kunskap om det kan leda oss till en möjlighet att hitta en slags avstängningsknapp även för cancer.”

Kontroll över cancercellers tillväxt
Traditionell cancerbehandling går främst ut på att döda de cancerogena cellerna. Vissa nyare terapier handlar om att hindra cancercellernas skadliga tillväxt men ändå låta dem vara kvar. På liknande sätt tänker sig Nicholas Leigh att man genom att lära från regenereringens processer ska kunna få en cancercell att till exempel inte dela sig så mycket.

”Om vi har absolut kontroll över cellernas tillväxt behöver vi inte eliminera alla cancerceller. I stället kanske vi kan förändra dem till celler i en form som vi vill ha och som vi kan utveckla till något annat.”

Laboratorieforskningen förändras
Ny teknik skapar just nu stora förändringar och nya möjligheter i laboratorieforskningen generellt. Bland annat kan forskningen breddas från att främst göras på celler från möss och människor till så kallade modellorganismer*.

”Det är en enorm skillnad. Nu kan vi välja vilken organism eller modell vi vill titta på utifrån vilka egenskaper den har och det är precis det vi gör med salamandrar. De har mycket speciella och intressanta förmågor som vi vill veta hur de fungerar”, förklarar Nicholas Leigh.

Paradigmskifte
Tack vare ett anslag om tre miljoner kronor från Lundbergs Forskningsstiftelse kan Nicholas Leigh och hans kollegor bli en del av den signifikanta utvecklingen. Pengarna har använts till en apparatur kallad ”BD FACSDiscover™ S8 Cell Sorter with BD CellView™ Image Technology”. Med den kan forskarna enkelt identifiera och sortera ut de celler de vill titta närmare på. Och stora volymer kan bearbetas väldigt snabbt.

”Det handlar om tusentals celler per sekund. Om jag har ett prov som består av en miljon celler så kan jag med maskinen snabbt plocka ut de 5 000 celler med vissa egenskaper som jag vill titta närmare på och då sorteras de direkt ut i ett eget provrör. Vi kommer att kunna ta fram väldigt mycket mer information, inte minst om vissa sällsynta celltyper som alltmer framstår som viktiga. Den nya utrustningen ger oss helt nya möjligheter, jag ser det som ett paradigmskifte.”

*Modellorganism: En icke mänsklig art som studeras ingående för att förstå speciella biologiska fenomen, med en förväntan att de upptäckter man gör hos modellorganismen skall leda till insikt om hur andra organismer fungerar.

För att säkra alla patienters behov av blod och rusta samhället inför och vid fredstida kriser, höjd beredskap och krig behöver Sverige dubbelt så många blodgivare som idag. En majoritet av svenskarna vill ge blod – men bara tre av hundra gör det. Det visar en ny undersökning som Socialstyrelsen låtit göra.

På den Internationella Blodgivardagen uppmärksammade Socialstyrelsen tillsammans med flera andra aktörer vårdens stora behov av blod för att kunna upprätthålla samhällets beredskap i händelse av fredstida kriser, höjd beredskap och krig.  Det försämrade geopolitiska säkerhetsläget med ett pågående krig i Europa har ytterligare satt fokus på vikten av en fungerande försörjning av blod till hälso- och sjukvården.

– Det är ofta brist på blod någonstans i Sverige. Det händer att operationer och behandlingar ställs in, och skulle en större kris uppstå finns idag inget effektivt sätt att få fram mycket blod snabbt, säger Taha Alexandersson, avdelningschef för krisberedskap och civilt försvar på Socialstyrelsen.

Foto: Lina Nyberg/Socialstyrelsen

De flesta vill ge blod – få gör det

Det finns idag ungefär 200 000 aktiva blodgivare i Sverige och Socialstyrelsens bedömning är att det antalet behöver fördubblas, så att ungefär fem procent av befolkningen regelbundet kommer för att ge blod vid landets blodcentraler.

Enligt en ny attitydundersökning som Socialstyrelsen gjort kan 64 procent av befolkningen, tänka sig att vara blodgivare. Men det är bara 3 procent som också är det.

– Det är positivt att så många kan tänka sig att ge blod och vi är helt beroende av att de som kan ge blod också gör det. Det är framförallt i storstäderna som blodgivarna skulle behöva bli fler, säger Helena Ström, sakkunnig inom blodfrågor på Socialstyrelsen.

Mest blod går till operationer och cancerbehandlingar

Ungefär hälften av allt blod som används går till cancerpatienter och behandling av kroniska sjukdomar. Det är vanligt att cancerbehandlingar ger dåliga blodvärden och en blodtransfusion gör att patienten kan orka med en tuff cancerbehandling.

– Näst mest blod används vid planerad kirurgi, till exempel hjärtoperationer. En tiondel av blodet behövs i intensivvården, till exempel för att ta hand om patienter som råkat ut för olyckor, säger Helena Ström.

Blodgivning viktig för landets beredskap

Att det finns tillräckligt med aktiva blodgivare är en kritisk del i samhällets beredskap. Efter en masskadehändelse kan vården snabbt behöva mycket blod. Då behöver det finnas redan godkända blodgivare som snabbt kan kallas in. Med fler godkända blodgivare blir det lättare för hälso- och sjukvården att kalla in blodgivare när behoven uppstår.

– Socialstyrelsen driver ett utvecklingsarbete och har flera regeringsuppdrag för att säkra och stärka blodgivningen i Sverige. Målet är att det alltid ska finnas blod till patienter oavsett var behovet uppstår. I händelse av kris, höjd beredskap och krig ska kapaciteten för blodgivning snabbt kunna skalas upp, säger Helena Ström.

Så fungerar blodgivningen i Sverige i dag

• Det är främst i storstadsregionerna det behövs fler blodgivare. Det beror på att det mesta av blodet används där, både på grund av att de flesta svenskar bor i storstäderna och även på grund av att patienter från hela landet kommer till universitetssjukhusen för specialistvård.
• Både blodbehov och resurser för att ta emot blodgivare varierar stort mellan regionerna.
• Varje region ansvarar för blodgivningen i sin egen region.
• Det finns ingen nationell samordning av blodlager eller blodgivarna men regionerna samarbetar på olika sätt för att täcka blodbehovet dag för dag.

Socialstyrelsens uppdrag inom blodområdet

• Socialstyrelsen arbetar för att fler ska vilja bli blodgivare och driver ett utvecklingsarbete i flera delar för att säkra och stärka blodgivningen i Sverige.
• Målet är att det alltid ska finnas blod till patienter oavsett var behovet uppstår.
• I händelse av kris och ytterst krig ska kapaciteten för blodgivning snabbt kunna skalas upp.
• Läs mer om Socialstyrelsens regeringsuppdrag på blodområdet här.

Om blod och blodgivning

• Det går åt ungefär en blodpåse i minuten i Sverige.
• En blodpåse kan rädda upp till tre personers liv.
• Det går inte att framställa syntetiskt blod, hälso- och sjukvården är helt beroende av att frivilliga väljer att ge blod.
• 195 081 personer var aktiva blodgivare under 2023. Hit räknas alla som gett blod minst en gång under året.
• Har du gett blod under de senaste fem åren räknas du som registrerad blodgivare, och kan kallas till blodgivning när behov uppstår. Har det gått mer än fem år sedan du gav blod senast behöver du registrera dig igen. Totalt var drygt 355 287 personer registrerade blodgivare 2023.
• Alla blodgivare testas för ett antal sjukdomar och det finns strikta regler för vilka som kan bli blodgivare. Allt för att se till att blodet är säkert för patienten som får det och för att värna blodgivarens egen hälsa.
• De flesta mellan 18-60 år kan bli blodgivare – läs mer om vad som gäller i just din region och hur du gör för att bli blodgivare på nu.

Källor: Swedish Blood Alliance sweba.se samt Geblod.nu.