Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Nu flyttas cancervård ut från sjukhus till shoppinggalleria – allt fler patienter bakom nytt grepp på Akademiska

Antalet cancerpatienter fortsätter att öka och en av anledningarna är att det idag finns bättre behandlingar som gör att många patienter behandlas och lever längre. På Akademiska sjukhuset i Uppsala prövar man nu ett helt nytt grepp och flyttar ut vissa delar av cancervården från sjukhuset till en filial i Gränbystadens shoppinggalleria.

Det ökande antalet cancerpatienter kräver både ökade personalresurser och lokalyta. Förut behandlades många cancerpatienter i slutenvården på Akademiska sjukhuset i Uppsala, men idag kommer de allra flesta in under dagtid för att få sina behandlingar. På den onkologiska behandlingsmottagningen ökar antalet cancerpatienter med cirka fem procent för varje år. Trots att enheten för Blod- och tumörsjukdomar flyttade in nya lokaler så sent som för tre år sedan visste man redan då att lokalerna inte kommer att räcka till på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Det här är bakgrunden till att man 2021 startade projektet Cancervård närmare hemmet, ett samarbetsprojekt mellan Akademiska sjukhuset i Uppsala, Bristol Myers Squibb AB och Adxto Care AB. Under projektet var det bland annat viktigt ta reda på om det fanns möjlighet att ge behandlingar på annan plats än på sjukhuset. Det var även centralt att undersöka patientperspektivet, exempelvis ifall patienterna önskade få sin behandling närmare hemmet då vissa av patienterna i regionen reser långt för att få sina behandlingar. Ett återkommande och omtalat problem är också bristen på parkeringsplatser utanför sjukhuset vilket leder till att patienterna lägger mycket tid på att cirkulera runt för att hitta parkering. Under projektet intervjuades även vårdpersonal och representanter för patientorganisationer.

Projektet Cancervård närmare hemmet utmynnade i nya insikter och fyra olika förslag för att ta nästa steg och utveckla cancervården i Uppsala. Ett förslag handlade om att utveckla behandlingar i hemmet, ett annat förslag var att pröva en vårdbuss. De andra två förslagen handlade om att öppna en filial antingen i Uppsala eller Tierp, där det skulle kunna bli närmare för patienter från norra delen av regionen. Beslutet landade i att pröva vårdbussen och i och med det skapades ett nytt utvecklingsprojekt mellan Akademiska sjukhuset och Bristol Myers Squibb AB.

Under hösten 2022 placerades en vårdbuss utanför Lasarettet i Enköping och där vissa onkologiska och hematologiska behandlingar erbjöds till patienter boende i eller nära Enköping. Patienterna som behandlades i vårdbussen hade fått sina första två behandlingar på Akademiska sjukhuset i Uppsala och erbjöds sedan att få sina kommande behandlingar i vårdbussen.

Läs hela artikeln

Den svenska modellen för tidig diagnostik testas i andra länder

Prostatacancer är den vanligaste formen av cancer hos män. Nu startar ett europeiskt projekt, där Skånes universitetssjukhus ingår, för att hitta det effektivaste sättet att ställa en tidig diagnos. Professor Anders Bjartell, överläkare i urologi, beskriver här hur projektet lagts upp och hur Sverige blivit ett föregångsland vad gäller en framtida modell för smartare tidig diagnostik av kliniskt signifikant prostatacancer.

Screening för prostatacancer har utvärderats sedan många år där man i den europeiska studien (ERSPC; European Randomised Study for Prostate Cancer) påvisat en signifikant överlevnadsvinst efter lång uppföljningstid och det bygger på att man inte tar ett enkelt PSA-blodprov utan att man återinbjuder män i en viss åldersgrupp att göra nytt PSA-test med två till tre års mellanrum om man inte vid första screeningen diagnostiserar en prostatacancer.

Med 18 års uppföljningstid måste 540 män bjudas in till screening och 18 män diagnostiseras för att reducera död på grund av prostatacancer med ett fall. Tydligast överlevnadsvinst såg man i den svenska kohorten av ERSPC med kumulativ mortalitet på 1.55 % (95% CI, 1.29-1.86) i screeninggruppen jämfört med 2.13 % (95% CI, 1.83-2.49) i kontrollgruppen. Man fann att screening av 221 män och diagnos hos nio individer krävdes för att förhindra ett fall av död i prostatacancer. I den brittiska CAP-studien som randomiserade cirka 415 000 män med tio års uppföljning kunde man inte se någon överlevnadsvinst då man screenade med ett enkelt PSA-test. I den amerikanska studien PLCO (Prostate, Lung, Colorectal, and Ovarian Screening Trial) där cirka 38 000 män screenats med PSA-test har inte visat någon överlevnadsvinst trots 17 års uppföljningstid. Studien har kritiserats på grund av kontamination i kontrollgruppen där många män också hade tagit PSA-blodprov.

INTRESSET ALLT STÖRRE
Inställningen till screening för prostatacancer varierar mellan olika länder, men på senare år har ett större intresse väckts generellt i Europa. I Litauen har man redan infört en form av prostatacancerscreening. Det stora problemet med en screening för prostatacancer med PSAprov är att man har orsakat överdiagnostik
och överbehandling då man diagnostiserat små kliniskt insignifikanta tumörer. Det har dock blivit allt vanligare att man undviker omedelbar aktiv behandling och istället följer patienterna med aktiv monitorering eller med watchful waiting om det är en äldre symtomfri man. Sverige är ett föregångsland om man ser till följsamheten av rekommendationerna att avstå omedelbar behandling vid lågrisk prostatacancer.

Inom ramen för EUs plan mot cancer publicerade man i december 2022 ett nytt förslag om rekommendationer av cancerscreening. Förutom tidigare rekommendationer om screening för bröstcancer, livmoderhalscancer och kolorektalcancer utökade man rekommendationerna och inkluderade även prostatacancer, lungcancer och magcancer. I de nya rekommendationerna som föreslås ska EU-länderna bland annat utvärdera genomförbarheten och effektiviteten av organiserade program för prostatacancertestning.

För fem år sedan rekommenderade Socialstyrelsen emot prostatacancerscreening med ett enkelt PSA-blodprov, men man öppnade samtidigt dörren för en
smartare väg för tidig diagnostik av prostatacancer. Organiserad prostatacancertestning (OPT) är på väg att tillämpas i de flesta regioner i Sverige och Västra
Götaland och Skåne var först ut med ett digitaliserat system. En nationell databas har också inrättats för att samla in information om OPT, men också som en bas för forskning av hög kvalitet. Ett särskilt forskningskonsortium inom Sverige, SWECROPT, har också bildats.

SVERIGE VÄCKER UPPMÄRKSAMHET
Bland europeiska länder ligger Sverige långt framme med en alternativ metod för prostatacancerscreening och detta har redan väckt uppmärksamhet i Europa. Sedan ERSPC-, PLCO- och CAP-studierna genomfördes har vi tagit upp riskbedömning, MR och även biomarkörer som viktiga delar i ett bättre system för att undvika överdiagnostik och överbehandling av prostatacancer. Från PROMIS- och PRECISION-studierna har vi ökad kunskap om värdet av MR och riktade biopsier och viktiga studier från Sverige som också visat detta är STHLM3-MR och Göteborg-2-MR.

Läs hela artikeln

Informationskampanjen i höstas ökade viljan att delta i screening

Under september 2023 pågick en informationskampanj om nyttan med screening – ett samarbete mellan Regionala cancercentrum (RCC), 1177 och regionerna. Utvärderingen visar nu att kampanjen har ökat kunskapen bland invånarna och höjt motivationen att delta i de nationella screeningprogrammen.

Informationskampanjen bestod bland annat av digital annonsering och affischer, inlägg på sociala medier och bildspel till väntrumsskärmar och liknande.

— Det är fantastiskt roligt att se att så många upplever att kampanjen har ökat deras kunskap om screening för tidig upptäckt av cancer, säger Elin Ljungqvist, RCC:s nationella screeningsamordnare. Det var precis det mål vi hade med kampanjen – att sprida medvetenhet och kunskap som kan göra skillnad i människors liv.

Undersökningen visar även att kampanjen har ökat viljan att screena sig hos både män och kvinnor.

– 70 procent av de tillfrågade kvinnorna födda utanför Europa svarar att kampanjen har ökat deras vilja att delta i screeningprogrammen, säger Elin Ljungqvist. Det känns extra roligt då vi ser i studier att om man är född i Sverige eller inte kan – tillsammans med andra faktorer – påverka inställningen om man deltar i ett screeningprogram eller inte när man blir kallad.

RCC beviljar medel för förbättringar – efter extra satsning på cancervård

220 miljoner till förbättringsprojekt i cancervården – det är en av de satsningar som är inskrivna i årets canceröverenskommelse. Pengarna delas ut av RCC och ska gå till insatser som förbättrar tillgängligheten och insatser som stärker rehabilitering och palliativ vård för barn och vuxna.

Läs hela artikeln

Så ser utmaningarna ut för läkare som ska lämna svåra besked om sjukdomar

Svåra besked om sjukdom är inte bara tunga att ta emot. För den som ger beskedet är utmaningarna också stora. Det vittnar 22 djupintervjuade läkare om i en ny studie från Lunds universitet.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Qualitative Health Research.

Här beskriver Mattias Tranberg, psykolog och forskare vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund och Palliativt utvecklingscentrum vid Lunds universitet, den senaste kunskapen på detta viktiga område.

De flesta människor föredrar att ge goda nyheter framför dåliga, men läkare måste ofta lämna svåra besked som en del av sitt jobb – inte sällan innan patienten upplever symtom.

För snart 40 år sedan definierade Robert Buckman svåra besked som ”all information som har en allvarlig och negativ effekt på en individs syn på sin framtid” i artikeln ”Breaking bad news: why is it still so difficult?”. Sedan dess har utveckling pågått runtom i världen. I England infördes tidigt workshops för svåra samtal (Maguire & Faulkner, 1988) och i USA utvecklades protokoll som SPIKES (Baile, Buckman, Lenzi, Glober, Beale & Kudelka, 2000), och kurser i kommunikation för svåra samtal, till exempel VitalTalk och Comskil, och De Nödvändiga Samtalen i Sverige. Dessa kurser och workshops syftar till att ge läkare en struktur att följa vid svåra samtal, och ett sätt att bemöta känslouttryck hos patienten. Randomiserade studier visar att vårdpersonal som har genomgått kommunikationsträning är mer benägna att visa empati gentemot patienter, men det finns hittills ingen evidens att sådana kurser har någon effekt på utmattning hos läkare, patientnöjdhet, eller patienters uppfattning av läkarens kommunikationsfärdighet. Numera uppmuntras läkare att inleda samtal om allvarlig sjukdom med sina patienter tidigare i förloppet, vilket har lett till mindre ångest och depressiva symtom hos vissa patienter, men för klinikerna är det fortfarande svårt att diskutera prognos med patienter och att bemöta deras känslor. Fynd från flera olika studier i olika sammanhang visar att de som tar emot dåliga besked klandrar budbärarna, upplever dem som mindre empatiska och till och med tillskriver dem onda avsikter, även när status quo är utom deras kontroll. Läkare väntas uppmuntra och tillåta patienter att uttrycka sina känslor inom rimliga gränser, men blir själva sårbara och ett flertal studier visar att de får fysiska stressreaktioner, såväl som känslor av skuld, ångest, utmattning, otillräcklighet och frustration. Mot denna bakgrund kan man fråga om det verkligen endast är fråga om att överföra informationen på rätt sätt. För att besvara frågan om varför det fortfarande är så svårt genomförde vi en fenomenologisk studie av att ge svåra besked utifrån läkares erfarenhet. Genom att djupintervjua 22 läkare som antingen var färdiga specialister eller i slutet av sin ST-utbildning inom en mängd olika områden kunde vi fånga de element som alltid var närvarande i fenomenet att ge ett svårt besked.

Överlag framstår det som att det är en relationell process att lämna ett svårt besked. Denna process består av fem sammanlänkade delar: Att bli den dåliga budbäraren, Att förvänta sig det oförutsägbara, Att stå på scen, Att hantera hopp professionellt och Att ha omsorg om den känslomässiga relationen.

ATT BLI DEN DÅLIGA BUDBÄRAREN
Alla deltagarna i studien såg det som sin uppgift att informera patienterna så varsamt som möjligt, men oundvikligen blev de ändå den dåliga budbäraren:

”Jag satte mig in i deras situation, en riktigt dålig diagnos och med små barn i familjen. Det var nästan så att jag ville gå hem. Hur kan jag meddela detta – på ett bra sätt?”

Med tanke på allvaret och ansvaret det innebär att ta sig an rollen som den dåliga budbäraren var det viktig för läkarna att känna patienten sedan tidigare, att ha en närstående närvarande, att ha ett avskilt rum att prata i, att ha hunnit läsa på och förbereda sig och att ha tillräckligt med tid för samtalet. Tyvärr var det inte alltid möjligt, vilket ledde till starka känslor av stress och frustration.

Även när läkarna kände patienten och deras närstående, och hade haft tid att förbereda sig kunde de inte i förväg veta hur reaktionen skulle bli. De blev ofta måltavla för patienters och närståendes smärta vilket ledde till stress och osäkerhet:

”De blev arga och ifrågasättande gentemot mig, vilket gjorde mig stressad och… ja, jag kunde inte lämna beskedet med den auktoritet som situationen krävde.”

En del av läkarna oroade sig för sådana situationer medan andra tyckte att det var okej att patienter och närstående ”sköt budbäraren”, eftersom vårdgivarens besvär inte skulle vara i fokus. Oavsett fanns det många andra erfarenheter som ledde till stress och osäkerhet, som när mottagaren inte visade någon känsloreaktion alls, vilket fick läkarna att undra om budskapet hade gått fram. Det kunde alltså vara en lättnad för läkarna när patienterna eller närstående grät, eftersom de då visste att de hade förstått och tagit emot informationen.

Läs hela artikeln

Nytt behandlingsalternativ vid 1L avancerad njurcancer

Datum: onsdag, 17 januari, 2024
Tid:16:30 CET

Välkommen till ett webbinarium om behandling med pembrolizumab i kombination med lenvatinib som alternativ vid 1L avancerad njurcancer – Studierresultat och dosoptimering vid biverkningar och rekommendationer.

AGENDA
16.30-16.35 Introduktion MSD
16.35 Föreläsning Magnus Lindskog – Genomgång av CLEAR-studien (pembrolizumab i kombination med lenvatinib) och immunologiska biverkningar.
17.05-17.10 Paus
17.10 Föreläsning Annette Olsson – Strategier för att hantera biverkningar med TKI-behandling
17.50-18.05 Tid för frågor samt sammanfattning och avslutande av mötet

KONTAKT
Har du frågor om webbinariet, vänligen kontakta: Clara Petersson, MSD Onkologi. Tel 070-6098885 Epost: [email protected]

FÖR MER INFORMATION OCH ANMÄLAN

 

KEYTRUDA® (pembrolizumab), 25 mg/ml koncentrat till infusionsvätska, lösning. Antineoplastiska medel, PD-1/PDL-1-hämmare, L01FF02, Rx, Subventioneras ej, SPC 11/2023

INDIKATIONER inom njurcellscancer (RCC):

Njurcellscancer (RCC)

  • KEYTRUDA som monoterapi är indicerat för adjuvant behandling av vuxna med RCC vid ökad risk för recidiv efter nefrektomi eller efter nefrektomi och resektion av metastaserade lesioner hos vuxna.
  • KEYTRUDA i kombination med axitinib eller lenvatinib är indicerat som första linjens behandling av avancerad RCC hos vuxna.

KONTRAINDIKATIONER: Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

VARNINGAR OCH FÖRSIKTIGHET:

  • Immunmedierade biverkningar, inklusive allvarliga fall och fall med dödlig utgång, har förekommit hos patienter som fått KEYTRUDA. Vid förekomst av immunmedierade biverkningar ska nödvändiga åtgärder vidtas enligt anvisningar i produktresumén.
  • Hos patienter som genomgått allogen hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT) har akut GVHD, inklusive GVHD med dödlig utgång, rapporterats efter behandling med KEYTRUDA.
  • Transplantationsrelaterade biverkningar: Avstötning av organtransplantat har rapporterats hos patienter som behandlas med PD-1-hämmare.
  • Infusionsrelaterade reaktioner: Allvarliga infusionsrelaterade reaktioner, inklusive överkänslighetsreaktioner och anafylaxi, har rapporterats.
  • KEYTRUDA ska inte användas under graviditet såvida inte kvinnans kliniska tillstånd kräver behandling med pembrolizumab.
  • Vid behandling av avancerad RCC i kombination med axitinib ska leverenzymer kontrolleras innan påbörjad behandling. Kontrolleras därefter regelbundet under hela behandlingen. Högre frekvenser än väntat har rapporterats av förhöjda ALAT och ASAT av grad 3 och 4.
  • Patienter ska förses med ett patientkort i samband med förskrivning.

INTERAKTIONER: Användning av systemiska kortikosteroider eller immunsuppressiva läkemedel före start av KEYTRUDA bör undvikas på grund av potentiell påverkan på KEYTRUDA:s farmakodynamiska aktivitet och effekt.

För fullständig information se www.fass.se

SE-KEY-00105 11/2023