Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Stamcellstransplantation i världsklass på KS i Huddinge

Det tidigare regionrådet Ella Bohlin gör ett verksamhetsbesök och auskulterar hos professor Hans Hägglund vid mottagningen för cellterapi och allogen stamcellstransplantation, CAST, vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.

Julhelgerna är sedan länge över men julbelysningen hänger kvar längs med Alfred Nobels Allé och kylan håller Stockholm i ett fast grepp. Det är fortfarande mörkt ute och jag är några minuter tidig. Instruktionerna har varit tydliga kring plats och tid då jag ska infinna mig för att hinna byta om innan morgonmötet på avdelning M72, Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Hans Hägglund möter mig utanför hissen med sin positiva energi. Hans starka engagemang är tydligt. Det här är vad som driver honom – att behandla patienter som behöver stamcellstransplantationer och CAR-T-cellsterapi.

Snabbt byter jag om från pressveck till resårmidja och mörkblå bussarong. Byxorna är några storlekar för stora men praktiska och sköna.

För en bredare allmänhet är Hans Hägglund känd som nationell cancersamordnare. Han var mellan mars 2019 och augusti 2022 samordnare vid Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, och ordförande för Regionala cancercentrum, RCC. Som cancersamordnare blev han en tydlig röst för mer prevention och förebyggande åtgärder för att minska cancerfallen.

Idag är han överläkare på CAST, Karolinska Universitetssjukhuset.

Varje år upptäcks cirka 75 000 cancerfall i Sverige. Risken ökar med stigande ålder. En liten del av dessa patienter kommer till mottagningen för cellterapi och allogen stamcellstransplantation, förkortat CAST vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Patienterna kan vara både unga och äldre – allt från några veckor gamla till i 75-årsåldern. Det är här jag auskulterar denna morgon och förmiddag i januari.

CAST tar emot patienter från andra vårdinrättningar för att genomgå behandling med allogen stamcellstransplantation eller annan immun- eller cellterapi mot olika typer av leukemier, lymfom eller immunbristsjukdomar. På mottagningen genomförs även autologa stamcellstransplantationer för vissa specifika typer av autoimmuna sjukdomar (exempelvis MS). På enheten vårdas också patienter som får behandling inom olika kliniska studier inriktade mot immunterapi eller annan typ av onkologisk precisionsmedicin. De kliniska och forskningsinriktade behandlingarna genomförs i nära samarbete med andra hematologiska eller onkologiska enheter vid Karolinska Universitetssjukhuset eller andra sjukhus nationellt eller internationellt.

Som tidigare sjukvårdspolitiker har det blivit många verksamhetsbesök genom åren men den här dagen är jag inte här som politiker. Min nuvarande roll som public affairs konsult inom vård och life-science handlar mycket om problemlösning. Att för uppdragsgivares räkning undersöka och analysera ett problem och skapa hypoteser kring mest sannolika utfall, pröva hypotesen – förkasta eller anta. Pröva på nytt. Arbetet för läkarna på CAST är inte helt olikt detta med avseende på problemlösningar. Att analysera patientdata, genomföra provtagningar och undersökningar, att diagnosticera och hitta rätt behandling. Kanske misslyckas. Pröva igen, outtröttligt fortsätter de arbetet för att lösa ohälsans gåta.

Läs hela artikeln

Forskare utvecklar metod för att använda cellgifter som antibiotika på ett säkert sätt

Antibiotikaresistenta bakterier är ett hot mot människors liv – ändå går utvecklingen av nya läkemedel mot bakterieinfektioner långsamt. Kanske kan en grupp beprövade läkemedel som under årtionden använts mot cancer vara en del av lösningen. Det hoppas forskare vid Linköpings universitet, som nu utvecklar en ny klass av antibiotika.

Här beskriver Frank Hernandez, som särskilt intresserat sig för en grupp läkemedel som har använts sedan 1960-talet och som kallas nukleosidanaloger, den senaste utvecklingen på området.

Det finns många läkemedel och läkemedelskandidater som är mycket effektiva när det gäller att döda bakterier eller tumörceller. Problemet är att de även skadar patienten. Därför används de inte alls eller i mycket liten utsträckning. I de fall de används för att behandla sjukdomar som cancer ges läkemedlet oftast direkt i blodet och sprids i hela kroppen. Men forskare vid Linköpings universitet utvecklar en metod för att leverera starka läkemedelssubstanser på ett säkrare sätt, och hoppas att detta ska öppna upp nya möjligheter att behandla olika sjukdomstillstånd.

I årtionden har vi förlitat oss på cytostatikabehandling som primär terapi för olika cancerformer och virala infektioner har skuggats av allvarliga biverkningar. Dock framträder nu en glimt av optimism genom en banbrytande teknologisk utveckling vid Linköpings universitet.

Sedan 1960-talet har cellgiftsbehandling varit den primära försvarslinjen mot cancer och virala infektioner, trots behandlingens påfrestning på patienterna. Komplexiteten och resursbehovet för att utveckla nya behandlingar har försämrats på grund av rådande marknadsförhållanden. Detta medför ytterligare utmaningar för forskarna i kampen mot cancer som tar all uppmärksamhet som överordnad hälsofråga. Medan cancer fortfarande är i fokus möter samhället en annan betydande utmaning, nämligen antimikrobiell resistens (AMR). Vissa bakteriebekämpande läkemedel som nukleosianaloger i vissa cellgiftsbehandlingar uppvisar markant toxicitet. Dessa läkemedel efterliknar naturliga nukleosider och lurar celler eller bakterier in i destruktiva banor. Men deras allvarliga toxicitet begränsar användningen till fall med få alternativ eller i frånvaro av andra botemedel.

Läs hela artikeln

Ny studie om behandling av hjärntumörer hos barn: Viktiga riskorgan att spara för att minska neurokognitiva problem

En vanlig komplikation efter strålbehandling för hjärntumör under barndomen är neurokognitiva svårigheter. Vid dosplanering optimerar man strålbehandlingen mot hjärntumören för att minska doserna mot frisk vävnad. Enligt en studie från Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet bör man strålbehandla så sparsamt som möjligt mot riskorgan och strukturer som är viktiga för neurokognitiva nätverk såsom synnerven, hippocampus, lillhjärnan och pons.

Barn och ungdomar med hjärntumör har förhöjd risk för neurokognitiv nedsättning, såsom nedsatt intellektuell förmåga (IK), minne och snabbhet. När hjärnan utvecklas under barn- och ungdomsåren är hjärnan som mest känslig för påverkan både från tumören och behandlingen. Strålbehandling mot hjärnan är en av de främsta behandlingsrelaterade riskfaktorerna för att utveckla sena neurokognitiva komplikationer. Strålbehandling kan orsaka en neuroinflammation i hjärnan, hämma neurogenes och synaptisk plasticitet och successivt skada vit substans i hjärnan. Strålning mot olika riskorgan kan påverka och förstöra neurala strukturer och nätverk som har betydelse för neurokognitiv utveckling. Risken för biverkningar är större vid behandling vid yngre ålder, högre stråldos och större strålvolym.

Dessa sena komplikationer kan minskas genom lägre stråldos mot riskorgan. Genom förbättrad stråldosplanering och strålbehandlingsteknik som intensitetsmodulerad strålbehandling (IMRT) är det möjligt att minska stråldoserna mot riskorgan. Tidigare studier har visat att det framförallt är möjligt att minska stråldosen mot inneröronen, synnerven, hippocampus, hjärnstammen, och hypofysen med protonstrålning jämfört med fotonstrålning. Det finns få studier som har undersökt sambandet mellan medelstråldoser mot riskorgan och neurokognitiv funktion. Syftet med den här studien var att undersöka dosriskförhållanden mellan medelstråldoser mot olika hjärnstrukturer som är viktiga för neurokognitiva nätverk. Vi undersökte tidigare etablerade riskorgan och potentiellt nya riskorgan.

FOTON- OCH PROTONSTRÅLNING
Deltagarna i den här studien var barn och ungdomar som under åren 2003–2015 hade fått strålbehandling för en hjärntumör inom Uppsala-Örebroregionen. Inklusionskriterier var barn och ungdomar som strålbehandlats med foton- och/eller protonstrålning, att det fanns tillgång till strålbehandlingsplaner och att de hade överlevt sin cancerbehandling. Det var totalt 220 patienter som diagnostiserades under denna tidsperiod, varav 98 patienter hade fått strålbehandling och 67 av dessa hade överlevt sin cancerbehandling (68 procent). Det var 23 patienter som inte uppfyllde inklusionskriterierna på grund av strålbehandling efter studieperioden, strålbehandling utomlands, gammaknivsbehandling eller att det inte var möjligt att få fram data.

Det var totalt 44 patienter som inkluderades i den här studien. Fotonstrålning gavs med linjäraccelerator vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Protonstrålning gavs med en fixerad horisontell stråle med en maxenerginivå på 10 MeV vid tidigare The Svedberg-laboratoriet. Tidigare etablerade riskorgan som inkluderas i studien var inneröronen, synnervskorsningen, synnerverna, hypofysen, hypothalamus, hippocampus och pons. Potentiellt nya riskorgan som också inkluderades var cerebellum, vermis och thalamus. Riskorganen ritades in via datortomografibilder och medelstråldoserna mot definierade strukturer beräknades genom att summera medeldosen för varje strålbehandlingsplan. Protonstrålningsdoserna multiplicerades med relativ biologisk effekt (RBE 1.1). Neuropsykologisk utredning hade skett hos 80 procent av patienterna (n=35). Resultaten från IK-testning (Weschler) samlades in från journalen och testprotokollen. Neuropsykologisk screening skedde under denna tidsperiod enligt klinisk standard. Den senast utförda utredningen analyserades. Tidpunkten för när den senaste utredningen hade skett varierade mellan nio månader och elva år (139 månader). Samband mellan medelstråldoser mot riskorgan och IK index och deltest analyserades med Spearmans korrelationskoefficient.

Läs hela artikeln

Årets värdar för Onkologidagarna

Skånes universitetssjukhus (SUS) har verksamhet i både Malmö och Lund. Sedan maj 2022 är man ett av landets tre ackrediterade Comprehensive Cancer Centres som alla är en del av EU:s Beating Cancer Plan. I Skåne heter det relativt nya centret Skåne University Hospital Comprehensive Cancer Centre (SUHCCC).

Verksamhetsområde Hematologi, onkologi och strålningsfysik (VO HOS) med 946 anställda, är i Skåne samlat under en hatt.

Inom onkologin bedrivs ett 50-tal kliniska studier, man satsar stort på strålningsfysik och är ensamma i landet om att utveckla FLASH-en snabbare och mer skonsam strålbehandlingsmetod. Här är också cancerrehabilitering ett högt priorerat område, man var först ut med att starta ett patient- och närståenderåd och den populära kursen ”Att möta cancer” erbjuds både patienter och närstående.

Om några år kommer tack vare stora donationer ett nytt Bröstcentrum att stå klart i Malmö, där all bröstcancervård utöver strålbehandling ska samlas.

Alla cancerpatienter i Region Skåne har tillgång till den onkologiska kompetensen på SUS, ett sätt att motverka ojämlik vård.

Verksamheten präglas med andra ord av många satsningar men det finns två stora bekymmer som man delar med kliniker i resten av landet: kompetensförsörjning och brist på pengar.

— Vi måste både utveckla och slimma verksamheten, konstaterar verksamhetschefen Silke Engelholm, som också är Medical Director för SUHCCC.

SILKE ENGELHOLM
VERKSAMHETSCHEF FÖR HEMATOLOGI, ONKOLOGI OCH STRÅLNINGSFYSIK PÅ SKÅNES UNIVERSITETSSJUKHUS OCH MEDICAL DIRECTOR FÖR SUHCCC, SKÅNE UNIVERSITY

Jag är onkolog och har arbetat i både Tyskland och Danmark. Sedan 2017 är jag verksamhetschef här på kliniken som har cirka 950-970 anställda.

Strålbehandling och medicinsk onkologi är något som alltid intresserat mig och det är ett område som vi satsar stort på, liksom ATMP. Tack vare stora donationer kommer inom några år också ett stort Bröstcentrum att stå klart i Malmö där vi samlar all bröstcancervård, förutom strålbehandlingen som kommer stanna kvar i Lund. Vi är en väldigt forskningsaktiv klinik som får stora årliga anslag från bland annat Cancerfonden, och vi är involverade i cirka 50 kliniska studier.

Sedan maj 2022 är vi också ett ackrediterat Comprehensive Cancer Center (SUHCCC), det är även Karolinska i Stockholm och Sahlgrenska i Göteborg. Det innebär att det nationella, nordiska och europeiska samarbetet har stärkts, att vi numera är en del av Europe’s Beating Cancer Plan.

Vi har även ett spännande medicinskt samarbete med två länder utanför Europa; Ghana och Indien. Att samarbeta med utvecklingsländer är också en del av den europeiska cancerplanen. En sak som skiljer oss från många andra sjukhus i landet är att vår cancervård är organiserad på ett annorlunda sätt. SUS är navet för all onkologisk vård i region Skåne, våra onkologer är medicinskt ansvariga för onkologin på sjukhusen i regionen, en arbetsorganisation som motverkar ojämlik tillgång till vård. För att utveckla den regionala cancervården ytterligare kommer vi att ta tillvara de möjligheter som CCC- ackrediteringen ger oss.

Det stora problemet för oss är kompetensförsörjning och att pengarna inte räcker till, därför behövs det prioriteringar och åtstramningar. Vi behöver både utveckla och slimma verksamheten.

Något som har blivit allt viktigare är att öka patienternas delaktighet i vården. SUHCCC var först ut i landet med att starta ett patient-och närståenderåd för patienter som blivit behandlade för cancer. Vi måste lära oss mer om hur vi kan använda patienter och närstående i vården, och erbjuda dem nödvändig utbildning.”

ANA CARNEIRO
DOCENT, KLINISKT FORSKNINGSCENTRUM

Jag är kliniskt verksam onkolog, arbetar huvudsakligen som medicinskt ansvarig läkare för klinisk forskningsenhet hematologi, onkologi och strålningsfysik (KFE). På KFE arbetar jag främst med tidiga kliniska prövningar, som onkolog jobbar jag framförallt med melanompatienter.

För närvarande pågår cirka 50 olika kliniska prövningar som inkluderar patienter här, en del av dessa är akademiska studier och några koordineras av KFE.

På KFE arbetar cirka 30 personer forskningssjuksköterskor, undersköterskor, sekreterare, molekylärbiologer och biomedicinska analytiker. Min roll som enhetsansvarig läkare är främst att driva tidiga Fas-studier (så kallade Fas 1-studier), att hjälpa till med protokollfrågor och medicinsk säkerhet kring en studie, att vara tillgänglig och se till att vi håller tiden.

Vi är en del av den nationella studien FOCUSE, ett nytt samarbete mellan landets universitetssjukhus som väntas dra gång snart. Dessutom har vi varit med i Testbed Sweden från start, en Vinnovafinansierad satsning som har satt igång flera kliniska studier i Sverige samt öppnat upp för internationella samarbeten, som till exempel EU-projektet PRIME-ROSE som vår svenska studie FOCUSE också samarbetar med. Det är oerhört viktigt att samarbeta med andra länder inom precisionsmedicin. Genom att använda vår samlade kraft och evidens systematiskt kan man skynda på vägen till godkännande för nya läkemedel. Och Sverige är verkligen en guldgruva för denna typ av forskning. Det är också en rolig och spännande tid att arbeta inom onkologi just nu när så mycket händer, nya läkemedel, ny teknologi, cellterapier med mera. För mig har det alltid varit självklart att arbeta med både forskning och patienter.”
www.testbedswedenphc.se

Läs hela artikeln

Så tar fett över lymfkörtlarna när vi åldras

En ny studie från forskare vid Uppsala universitet presenterar nya resultat om varför människans lymfkörtlar förlorar sin funktion med åldrande och vad detta får för konsekvenser för hur vårt immunförsvar fungerar. Artikeln har publicerats i den vetenskapliga tidskriften The Journal of Pathology. Här beskriver forskningsledaren Maria Ulvmar den senaste kunskapen på området.

Äldre personer visar försämrad funktion av immunförsvaret jämfört med yngre, vilket bland annat leder till sämre förmåga att svara på vaccinationer och högre risk för utveckling av allvarlig sjukdom vid infektioner. Nedgång i immunförsvarets funktion kan också bidra till en högre risk att utveckla cancer. Dels genom
sämre förmåga att få specifika (adaptiva) immunsvar som kan känna igen cancercellers mutationer, men också genom förändringar av den inflammatoriska miljön och vävnaderna som indirekt kan påverka immuncellernas funktion, men också främja tillväxt, invasion och spridning av cancerceller i kroppen. Vår grupp har i nya studier visat på förändringar i lymfkörtlar hos äldre där den normala vävnaden ersätts av fett – lymfkörtel- lipomatos. I den här artikeln kommer vi att diskutera bakgrunden till dessa förändringar, konsekvenser för immunförsvaret hos den äldre patienten och de potentiella effekter detta kan ha i samband med spridning av cancer i kroppen.

Varför immunförsvarets hos äldre försämras, är resultatet av många olika förändringar i kroppen. Man brukar använda termen immunoscenescence på engelska. Flera av dessa förändringar verkar direkt i immuncellerna där både genetiska och epigenetiska förändringar kan påverka genuttryck och därmed förändrar immuncellernas funktion. En annan bidragande faktor är dock förändringar i lymfoida vävnader och organ. Detta inkluderar redan väl kända involutionen av thymus(brässen) som sker redan efter puberteten och förändringar i benmärgens mikromiljö med åldern. Dessa förändringar bidrar till en minskad produktion av naiva T- och Bceller, mindre klonal variation, och därmed minskad förmåga att känna igen nya antigen.

ERSÄTTS GRADVIS AV FETT
Det sker förändringar även av lymfkörtlar när vi åldras där den normala vävnaden i lymfkörtlarna, deras stroma, gradvis ersätts av fett. Detta fenomen är känt som lymfkörtel-lipomatos. Trots att lymfkörtel-lipomatos är vanligt, väl känt bland de patologer som utvärderar lymfkörtlar, och har visats öka med ökande ålder har forskningen kring orsakerna bakom och konsekvenserna av dessa förändringar varit väldigt begränsad fram till nu. När vi utsätts för en infektion eller när vi vaccineras, men också vid cancer är det i lymfkörtlarna som vårt initiala immunförsvar induceras och koordineras3. Det är där immuncellerna samlas, aktiveras och ökar i antal för att effektivt kunna mobilisera ett specifikt immunförsvar. Experimentella data stödjer också att naiva B- och T-lymfocyter för sin överlevnad över längre tid behöver den miljö som lymfkörtlarna ger i en yngre värd, men kan inte överleva över tid i en äldre värd4. Förlust av lymfkörtlarnas miljö vid åldrande kan därför indirekt vara en bidragande orsak till den minskningen av naiva lymfocyter hos äldre.

Vår grupp har under flera år studerat och kartlagt lymfkörtelns specialiserade kärl både strukturellt och molekylärt3, 5. Vi har även visat att det sker cancer-inducerade förändringar i lymfkörtlar hos patienter med bröstcancer6, 7. Dessa förändringar kan ske redan innan metastasering av tumörceller in i körteln, och
påverkar kärlen i körtlarna negativt och därmed förmågan för immunceller att röra sig in och ut ur körtlarna. I pågående studier studerar vi djupare effekterna av dessa förändringar och utvärderar dem även som en ny typ av strukturella biomarkörer6 i bröstcancer och bukspottkörtelcancer (PDAC).

Medan cancer-inducerade förändringar är begränsade till patienter med invasiv cancer, kunde vi observera lymfkörtel- lipomatos i olika grad hos alla grupper av patienter vi studerade, även hos lymfkörtlar från personer utan cancer1. Det är möjligt att dessa förändringar också påverkar immunförsvar och motståndskraft mot metastasering. Vi bestämde oss därför att studera dessa åldersrelaterade förändringar närmare. Hur påverkar närvaro av fett lymfkörtelns funktion och varför får vi dessa förändringar?

Läs hela artikeln