Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Covid hos patienter med cancer – oftast inte så farligt

I början av covid-pandemin rapporterades att patienter med cancer hade markant ökad risk för komplikationer och död. Med tiden har denna bild förändrats. Covid hos cancerpatienter utgör inte någon stor risk förutom i enstaka undergrupper med både B- och T-cellsdefekt.

Här beskriver docent Hans Hagberg, överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, den senaste kunskapen på området.

Numera bedöms cancersjukdom och dess behandling inte vara någon stark riskfaktor förutom några undantag. Orsaken till att risken minskat är:

  • Ändrade covid-varianter. De nya dominerande varianterna av covid (omikron) är inte lika farliga som de första varianterna. Covid har flyttat sig från att angripa lungan till att trivas i näsa/svalg och därmed är covid-infektionerna inte lika farliga, men mer smittsamma.

 

  • Vaccinering har varit framgångsrik för majoriteten av patienter med cancer även under pågående behandling. Enstaka hårt immun-suprimerade patienter utgör undantag (se nedanstående exempel). I början av pandemin var uppfattningen att patienter som fick B-cells-hämmande läkemedel (vanligast rituximab) var en riskgrupp eftersom antikroppssvar på vaccineringen ofta uteblev. Nu har vi lärt oss att majoriteten av dessa patienter får ett skyddande svar av vaccinering via T-cellerna. Tyvärr saknas ännu rutinmässiga metoder att mäta T-cells-svaret.

 

  • Antiviral behandling. Effektiv antiviral behandling mot covid finns numera där nirmatrelvir/ ritonavir (Paxlovid) är den mest använda. En bra diskussion om hur och när antiviral behandling kan ges publicerades nyligen i Läkartidningen (Kahn et al). Hittills har nirmatrelvir/ritonavir nästan uteslutande använts till personer med defekt immunförsvar som inte svarat adekvat på vaccination mot sars-cov-2.

Läs hela artikeln

Tre intensiva dagar med bröstcancer i fokus – Kicki Waller-initiativet 30-årsjubilerade i Åre

Tre dagar i mars samlades läkare och forskare inom bröstcancervården från hela Sverige för Kicki Waller-dagarna i Åre. Även Bröstcancerförbundet var representerat. Stiftelsen Kicki Wallers minnesfond grundades 1989 med målet att, genom att anordna en årlig konferens för kunskapsutbyte, bidra till en förbättrad vård för patienter som drabbats av bröstcancer.

Här ger kirurg Ebba Lindqvist, Södersjukhuset i Stockholm, och onkolog Cecilia Nilsson, Västmanlands sjukhus i Västerås, en gedigen sammanfattning av den uppskattade konferensen.

Årets möte var uppdelat i fem teman; 1) Molekylär patologi, 2) Långtidsbiverkningar efter bröstcancerbehandling, 3) Duktal cancer in situ, 4) Screeningen – vart är den på väg? och 5) Antikroppar och konjugat.

Mötet inleddes med presentation av styrelsen, ledd av ordförande Helena Ikonomidis-Sackey, bröstkirurg och postdocforskare, Stockholm.

Den första sessionen inleddes med att onkolog och docent Niklas Loman, Lund, gav en exposé över hur tumörbiologi använts i klinisk praxis de senaste decennierna och de upptäckter som lett fram till dagens kunskaper om molekylär patologi vid bröstcancer.

Universitetslektor Lao Saal, Lund, presenterade SCAN-B, Sweden Cancerome Analysis Network-Breast, ett forskningsprojekt som startade 2010 i den södra sjukvårdsregionen. SCAN-B samlar in och sparar blod- och vävnadsprover för att analysera brösttumörer med avancerade genomiska metoder, med det övergripande målet att utveckla och validera nya kliniskt relevanta biomarkörer och tester som kan användas i kliniken för prognos och prediktion. Sju sjukhus i södra Sverige, plus några från mellersta delarna av landet, har anslutit sig till projektet och inkluderat drygt 19 000 patienter. SCAN-B-databasen är nu den största RNA-sekvenseringsstudien i världen. I nuläget pågår 84 forskningsprojekt som använder SCAN-B-databasen som hittills resulterat i 33 publikationer. Ett hett forskningsområde är användandet av blodprover för att undersöka circulating tumour DNA (ct-DNA) och korrelera ct-DNA till behandlingsrespons, återfallsrisk, och överlevnad.

Precisionsmedicin är ju i ropet inom många medicinska discipliner. Hantering av stora mängder data, fungerande infrastruktur för att sammanföra bas- och translationell forskning, och en tydlig beslutsstruktur för att hantera medikolegala och etiska frågeställningar är några av de krav som kommer att ställas på samhället och på hälso- och sjukvården framgent för att möjliggöra precisionsmedicin inom bland annat bröstcancervården. Patolog Anders Edsjö berättade om det Vinnova-finansierade projektet Genomic Medicine Sweden, som genom regionala centrum för genomik vid universitetssjukhusen och en gemensam infrastruktur för datadelning bygger upp kapaciteten för precisionsmedicin. Inom just bröstcancervården samarbetar Genomic Medicine Sweden med Lunds universitet och Region Skåne för att data från SCAN-B ska kunna användas för expressionsdiagnostik, som kan ge klinikern en rapport om bröstcancersubtyp och risk-of-recurrence-score. Förhoppningen är att expressionsdiagnostiken genom prognostisk och prediktiv information ska kunna möjliggöra deeskalering av adjuvant behandling; exempelvis vid Luminal B-lika tumörer med låg risk-of-recurrence-score.

FOKUS PÅ LÅNGTIDSBIVERKNINGAR
Helena Sackey modererade dagens andra session som fokuserade på biverkningar efter bröstcancerbehandling.

Elham Hedayat, docent, bröstonkolog vid Karolinska Universitetssjukhuset, inledde med att ge en översikt om kardiopulmonella biverkningar. Vi är i en utveckling där det kommer att finnas allt fler canceröverlevare samtidigt som patienter med spridd sjukdom lever längre med sin sjukdom. Vi behöver bli bättre på att hantera biverkningar. Målet är att alla ska kunna leva med god livskvalitet och det är här viktigt att se helheten som utöver biverkningar också omfattar psykologisk och social påverkan. Påminnelse om att PROM kan vara ett viktigt verktyg för att utvärdera patientens upplevelse av våra behandlingar.

Under 2022 publicerades nya guidelines från European Society of Cardiology (ESC) gällande olika cancerterapirelaterade kardiovaskulära biverkningar.

Vid cancerbehandling ser vi ett flertal olika typer av hjärtpåverkan. En biverkan som är viktig att vara observant på är hjärtsvikt, en dynamisk process som börjar subakut/asymtomatisk men riskerar att bli permanent. Risken för hjärtsvikt ökar vid hög ålder, ärftlighet, njursjukdom, tidigare strålbehandling mot vänster thorax, kumulativ dos av vissa cytostatika men också ”klassiska” kardiovaskulära riskfaktorer som obestitas och rökning. Inför cancerbehandling är det viktigt att optimera kardiovaskulära riskfaktorer. I guidelines rekommenderas kardiovaskulär övervakning vid ökad risk. För att optimera patientvården ses ett ökat behov av multidisciplinärt samarbete där exempelvis Karolinska nu har startat upp kardioonkologiska ronder.

Ett problem som lyftes är att det löpande introduceras nya läkemedel med risk för kardiotoxicitet men med oklar långtidspåverkan. Vi vet också lite om hur olika läkemedelskombinationer kan påverka.

Läs hela artikeln

Världsunikt material kan leda till genombrott vid blåscancer

Cancer i urinblåsan är den fjärde vanligaste tumörformen hos män i Sverige. Den består av flera olika molekylära undergrupper och är komplicerad att diagnostisera och behandla. Nu hoppas forskare vid Lunds universitet att en storskalig multicentersatsning som bygger på systematisk biobankning (UROSCAN) samt RNA-sekvensering (UROSCANSEQ) ska leda till ett genombrott i diagnostik, prognos och behandling.

Även om allt fler får en cancerdiagnos har förbättrade diagnostiska metoder och tidigare och effektivare behandling minskat risken att dö i cancer.

Det råder dock stora variationer i överlevnad mellan olika cancerdiagnoser.

När det gäller urinblåsecancer (blåscancer) ökar antalet fall och den relativa femårsöverlevnaden har varit oförändrad de senaste 30 åren.

– Några av skälen är låg forskningsaktivitet. Vi använder fortfarande behandlingar som man utvecklade på 1980-talet. För några år sedan kom dock checkpoint-hämmare som godkändes för blåscancer baserat på fas 2-studier. Men, när man gick vidare med fas 3-studier blev resultaten negativa och flera läkemedelsbolag slutade att sälja dessa läkemedel för behandling av blåscancer, säger Fredrik Liedberg, överläkare och professor vid Institutionen för translationell medicin vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.

Han är även regional processledare för urotelial cancer vid Regionalt cancercentrum syd (RCC Syd).

Det är framför allt män som drabbas av blåscancer. År 2021 insjuknade nära 2 500 män och 890 kvinnor. Prognosen för sjukdomen varierar dock beroende på om cancern är ytlig eller om den har vuxit in i muskulaturen. Sammantaget lever drygt hälften av patienterna tio år efter diagnosen.

SYSTEMATISK BIOBANKNING
Sedan början av 2000-talet har Lunds blåscancergrupp (en multidisciplinär forskargrupp initierad av Mattias Höglund och Wiking Månsson) samlat blodprov och färska tumörprover i Södra sjukvårdsregionen. Tio år senare, när den nationella strukturen för biobankning etablerades, startade Region Skåne en regional biobanksverksamhet som blev en del av den nationella strukturen.

– Vi fortsatte vårt insamlingsarbete och funderade samtidigt på hur vi skulle kunna överföra resultaten från den data som samlades till den kliniska vardagen.

Sedan 2013 administrerar RCC Syd ett flertal biobanker för olika cancerdiagnoser. En av dessa är UROSCAN för blåscancer.

I Södra regionen samarbetar samtliga nio sjukhus som genomför operationer genom urinröret för blåscancer (TURB, transuretral resektion av blåstumör) med systematisk biobankinsamling av blod och färskfrusen tumörvävnad.

– Det är ett världsunikt material som samlas in och som med kliniska uppföljningsdata kan hjälpa oss att utveckla nya och mer skräddarsydda behandlingar av blåscancer, säger Fredrik Liedberg.

Tillsammans med professor Mattias Höglund vid Lunds universitet, har Fredrik Liedberg under flera år kartlagt molekylära förändringar som identifierats i tumörvävnad. Tillsammans har de bland annat tittat på genuttryck (RNA) och DNA-förändringar som genmutationer och kromosomförändringar samt proteiner.

Studierna har väsentligt ökat kunskapen om blåscancer. Det mångåriga arbetet lade också grunden till Lundataxonomin, ett molekylärt klassificeringssystem som baseras på genuttryck vid blåscancer och som delar in blåscancertumörer i sju undertyper.

Läs hela artikeln

”Kraften i allas engagemang” – ledord under Onkologidagarna i Kalmar 2023

Onkologidagarna är sedan starten 2013 en årlig konferens för kunskapsutbyte mellan företag och professioner som arbetar inom cancervården. Den tionde upplagan hölls i Kalmar – i Kalmarsalen, idag ett modernt konserthus men med ett förflutet från 1800-talet som framgångsrik ångkvarn. Under tre dagar samlades ungefär 500 deltagare och 45 företag/utställare för att dela erfarenheter och kunskap, ta del av den senaste forskningen och inspireras till att bedriva och utveckla den onkologiska vården.

Konferensen arrangerades i samarbete mellan Svensk Onkologisk Förening (SOF), Sjuksköterskor i Cancervård och Onkologiska kliniken och strålningsfysik i Kalmar. Deltagarna välkomnades av Magnus Lagerlund, klinikchef och Johan Rosenqvist, hälso- och sjukvårdsdirektör, Region Kalmar, som lyfte vikten av att jobba tillsammans för att kunna utnyttja sjukvårdens resurser på bästa sätt.

Årets Onkologidagar inleddes med att hedersföreläsare professor David Schwappachs pratade om patientsäkerhet och vikten av att sträva efter att minska det som kan äventyra patientsäkerheten. ”Interuptions” eller störningsmoment betonades i detta sammanhang och enligt Schwappach blir en onkolog störd ca 8 ggr/h, vilket innebär att ungefär 17 procent av arbetstiden ägnas åt störningsmoment. Siffran för sjuksköterskor är liknande. Att hitta strategier för att minska dagliga störningsmoment är en utmanande men viktig uppgift.

BEHÖVS ÅTGÄRDER PÅ SYSTEMNIVÅ
Studier har visat att 34 procent av cancerpatienterna drabbas av minst ett Adverse Event (AE) och att 16 procent av patienterna drabbas av minst en biverkan som hade kunnat förebyggas eller förmildrats. För att minska patientrelaterade incidenser, poängterar David, att det behövs åtgärder på systemnivå – inte individnivå. Åtgärder på individnivå i form av exempelvis checklistor, dubbelkontroll och varningsetiketter har visats vara mindre effektiva än åtgärder på systemnivå som exempelvis förändringar i arbetsmiljön (”noise reduction”), kulturförändring (”speaking up culture”) och begränsande/tvingande funktioner som exempelvis begränsar användning av copy-paste vid läkemedelsordination.

Att ha en tillåtande kultur där medarbetarna vågar påtala och uppmärksamma risker är effektivt för att minska risken för patientskador och därmed öka patientsäkerheten. För att nå dit framhölls vikten av att ta tag i identifierade riskmoment på en gång, vilket är en utmaning men kan underlättas genom att arbeta stegvis och börja i en grupp som är motiverad. Sammanfattningsvis lyfte David frågan: Kan vi göra cancervården säkrare? En fråga som han själv bejakade med uppmaning att det går – och att vi borde försöka.

Sjukvårdens utmaning i optimalt utnyttjande av resurser präglar alla verksamheter och den onkologiska verksamheten är inte undantagen. Utvecklingen inom precisionsmedicin med molekylärt riktade behandlingsmöjligheter och immunterapi innebär att behandlingsmöjligheterna ökat. Samtidigt lever människor allt längre och år 2040 beräknas 900 000 svenskar vara 80 år eller äldre. Med bakgrund i detta blir vikten av att ge rätt behandling till rätt patient i rätt tid tydlig. Vad kan vi göra? Vad bör vi göra? Två frågor som redan idag präglar den onkologiska vården, men som troligen kommer att bli ännu viktigare i framtiden.

Läs hela artikeln

”Ny svensk cancerstrategi måste ha EU:s cancerplan som förebild”

Den 9 maj arrangerade Cancerfonden i samarbete med Sveriges tre CCC en konferens i Stockholm på temat: Cancer, Equality and EU:S Beating Cancer Plan. Syftet med konferensen, där sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson och en stor del av alla organisationer i Sverige som arbetar med cancer deltog, var att stärka arbetet med en fortsatt utveckling och implementering av EU:s Beating Cancer Plan.

Så här kommenterar Ulrika Årehed Kågström, Cancerfondens generalsekreterare, konferensen och Sveriges roll i EU:s plan för att förbättra cancervården i alla medlemsländer:

Hur ser Cancerfonden på den stora EU-satsningen mot cancer och vad är Sveriges roll i denna plan (EU Beating Cancer Plan)?
– Vi ser väldigt positivt på EU:s cancerplan och satsningen som den innebär. Planen är heltäckande och sätter upp tydliga, tidsatta och mätbara mål på ett sätt som vi idag saknar i Sverige. Nu är det viktigt att planen blir verklighet på nationell nivå. Regeringen har aviserat att man ska ta ett omtag kring den nuvarande svenska cancerstrategin vilket vi tror är absolut nödvändigt. Den har tjänat oss väl men har nu 14 år på nacken, i en ny cancerstrategi är det viktigt att man använder EU:s cancerplan som förebild.

Hur kan/kommer Cancerfonden att arbeta konkret med att stötta planen?
– Vi driver på både på internationell, nationell och regional nivå för att skapa ökad effekt av EU:s cancerplan i Sverige. Det gör vi bland annat genom att träffa politiker, anordna konferenser (likt den som vi anordnade den 9 maj) och på olika sätt sätta ljuset på utmaningar inom svenskt cancerarbete där EU:s cancerplan kan fungera som förebild.

Vilken betydelse kommer Sveriges tre nya CCC att ha framöver? Och hur kommer Cancerfonden att samarbeta med dem?
– Jag tror att de kommer att spela en viktig roll i att se till att nya tekniker, behandlingar och läkemedel implementeras snabbare och jämlikt i Sverige. En ackreditering av universitetssjukhusen löser inte i ett slag alla de utmaningar som både vård och forskning står inför, men det är ett viktigt steg för att föra svensk cancerforskning och vård ännu närmare varandra.

Läs hela artikeln