Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

ESMO lockade rekordmånga deltagare – hoppfulla nyheter och stående ovationer

ESMO 2023-mötet hölls mellan 20 och 24 oktober i Institución Ferial de Madrid (IFEMA). Med över 33 000 deltagare från 155 länder och 2 545 abstracts är ESMO numera en av de mest inflytelserika onkologiska plattformarna för kliniker, forskare, patientföreträdare och läkemedelsföretag.

Efter många års frånvaro anordnades även en ”svensk afton” i anslutning till ESMO av SOF i samarbete med Mediahuset med fokus på genomgång av konferensens höjdpunkter och diskussion kring det högaktuella ämnet ”kloka kliniska val”, något som vi bör iaktta i den kliniska vardagen.

Årets ”snackis” på ESMO är utan tvekan ADC (Antibody Drug Conjugate), men ESMO bjöd även på många andra nyheter och framsteg, stående ovationer och sist men inte minst långa matköer. Att bevaka ESMO i sin helhet är omöjligt, men här kommer några höjdpunkter från mötet som jag har lyckats fånga.

FORTSATT NYTTA AV ADC FÖR BRÖSTCANCERPATIENTER
TROPION-Breast01-studien uppnådde sitt primära mål och visade en signifikant förbättring av PFS vid användning av TROP2-riktad ADC, datopotamab deruxtecan (Dato-Dxd), jämfört med utredarens val av kemoterapi. I studien inkluderades 732 patienter med inoperabel eller metastaserad hormonreceptorpositiv, HER2-negativ bröstcancer som tidigare hade fått kemoterapi. PFS för Dato-Dxd var 6,9 månader, jämfört med 4,9 månader för kemoterapigruppen (HR 0,63). När det gäller total överlevnad (OS) verkade gruppen med Dato- Dxd gynnas (HR 0.84), men det är viktigt att notera att data ännu inte har nått mognad för en avgörande bedömning.

En annan ADC som redan har visat betydande aktivitet  hos bröstcancerpatienter är trastuzumab-deruxtecan (T-Dxd). I Madrid presenterades uppdaterade överlevnadsdata från DESTINY- Breast04-studien för patienter med HER2-low metastatisk bröstcancer och data indikerar en varaktig förbättring av OS. Efter en medianuppföljning på 32,0 månader var mOS 22,9 månader för de 373 patienter som behandlades med T-Dxd och 16,8 månader för de 184 patienterna i kontrollarmen (HR 0,69). Median-PFS var 8,8 månader för T-Dxd-armen och 4,2 månader för kontrollarmen (HR 0,36). Ett beslut om införande av T-Dxd för HER-2 low-patienter i Sverige förväntas komma inom en snar framtid.

IMMUNTERAPI VID TIDIG HORMONRECEPTOR-POSITIV BRÖSTCANCER
Under ESMO-kongressen presenterades data från två fas IIIstudier, som visar fördelar med neoadjuvant immunterapi i kombination med kemoterapi vid hormonreceptor (HR)-positiv tidig bröstcancer.

I KEYNOTE-756-studien observerades en signifikant ökning av graden av patologiskt komplett respons (pCR), när pembrolizumab kombinerades med kemoterapi jämfört med placebo med kemoterapi (24,3 % vs 15,6 %). Fördelarna med pCR observerades konsekvent över fördefinierade subgrupper, inklusive tumör-PD-L1-status (CPS ≥1 mot <1), nodalt engagemang och grad av positivitet för östrogenreceptorer.

En liknande studie, CheckMate 7FL, visade pCR-fördel för kvinnor med ER-positiv/HER2-negativ bröstcancer. I CheckMate 7FL undersöktes tillägg av neoadjuvant nivolumab till kemoterapi. Denna kombination förbättrade pCRfrekvenserna signifikant jämfört med kontrollgruppen (24,5 % vs 13,8 %) och nyttan med nivolumab var större hos PDL1+- patienter (44,3 % jämfört med 20,2 % med placebo).

KRAS G12C OCH KOLOREKTALCANCER
I CodeBreak 300-studien utvärderades effekten av sotorasib, en KRAS G12C-hämmare, i kombination med panitumumab, en anti-EGFR-antikropp, jämfört med standardbehandlingen (lonsurf eller regorafenib) hos patienter med kemorefraktär KRAS G12C-muterad metastaserad kolorektalcancer.

Studien uppnådde sitt primära mål med en signifikant förbättrad PFS i fördel för experimentella armen [mPFS 5,6m vs 2,2m (HR 0,54)] och med en tydlig fördel när det gäller andelen med respons för sotorasib/patitumumab-gruppen (26 %) jämfört med kontrollgruppen (6 %).

I en annan fas II-studie undersöktes Garsorasib, en Kras G12C-hämmare med starkare affinitet för receptorn, tillsammans med cetuximab hos samma patientgrupp som Code- Break 300-studien. Med en ORR på 45 % och sjukdomskontroll på 95 % visade även denna KRAS G12C-hämmare mycket god aktivitet hos denna subgrupp av KRAS-muterad kolorektalcancer.

TILLÄGG PEMBROLIZUMAB TILL HER2 POSITIV ÖVRE GASTROINTESTINAL CANCER
Första resultaten från interim-analys av responsdata från Keynote- 811-studien presenterades för två år sedan, men under årets ESMO fick vi se PFS/OS-data från studien. Keynote-811 är en randomiserad fas III-studie som jämför kombinationen trastuzumab-kemoterapi med eller utan Pembrolizumab i HER-2 positiv ventrikel- och kardiacancer. Man kunde se en vinst avseende både PFS och OS vid tillägg av Pembrolizumab hos patienter med CPS PD-L1-uttryck >1 (PFS 10,9m vs 7,3m; HR 0,71); (OS 20,0 vs 15,7m; HR 0,81). Denna behandlingskombination är redan godkänd av EMA och NT-rådet och är redan tillgänglig för denna subgrupp i Sverige.

Tidigare i år presenterades resultat från NAPOLI-3-studien där NALIRIFOX (liposomalt irinotekan/fludaracil/oxaliplatin) visade bättre resultat jämfört med gemcitabin/nabpaklitaxel (mPFS 11,1m vs 9,2m; HR 0,83) som första linjens behandling hos patienter med avancerad pankreascancer.

Nu presenterades data från en japansk trearmad fas III-studie (JCOG1611-GENERATE studie) där 527 patienter med avancerad pankreascancer randomiserades mellan gemcitabine/ nab-paklitaxel, mFOLFIRINOX eller S-IROX (S-1/Irinotekan/ oxaliplatin). Studien hade superiority-design med fördel för trippelbehandlingen men fick brytas i förtid då man såg en fördel i OS-data i gemcitabine/nab-paklitaxel-gruppen [mOS 17,0m (gemcitabine/nab-paklitaxel) vs 14,0m (mFOLFIRINOX) vs 13,6 (S-IROX)]. Som förväntat var gemcitabine/nab-paklitaxel en skonsammare behandling med betydligt mindre toxicitet jämfört med trippelbehandling.

Förra året presenterades data från NICHE-2-studien där neoadjuvant nivolumab/ipilimumab vid lokalt avancerad dMMR kolorektalcancer fick stående ovationer med en patologisk respons hos nästan alla patienter (97 %) och komplett patologisk respons hos två tredjedelar av patienterna inom sex veckor från behandlingsstart.

I år presenterades data från NICHE-3-studien i samma patientgrupp (dMMR, lokalt avancerad kolorektalcancer) där man undersökte effekten av nivolumab/relatlimab. Även om bara 19 patienter inkluderades i studien visade 100 % av patienterna patologisk respons på given behandling och 79 % av dessa även patologisk komplett respons. Att neoadjuvant behandling med immunterapi till dMMR kolorektalcancerpatienter kommer att bli (är?) klinisk rutin inom snar framtid finns det inga tveksamheter kring, men frågan är vilken regim som är att föredra.

Läs hela artikeln

Så ska Sverige kunna återta täten inom strålbehandling

För bara tre-fyra decennier sedan var Sverige ett av världens ledande länder inom strålbehandling. Idag är området av olika skäl eftersatt, men sedan förra årets stora branschhistoriska konferens i Uppsala (se OiS 5/22) har arbetet med att få svensk strålterapi på fötter igen intensifierats. I september hölls en välbesökt workshop där en gemensam, tydlig vision formulerades: ”Att skapa en hållbar strålterapi i världsklass för Sveriges och världens patienter”.

Det var återigen BHFS (Branschhistoriska föreningen för strålbehandling) som bjöd in till detta uppföljande rundabordssamtal som hölls i RaySearchs lokaler. De inbjudna kom från akademin, näringslivet, sjukvården och patientorganisationer, i enlighet med den så kallade Triple Helix-modellen för samverkan som ledde till forna stora framgångar för svensk strålterapi.

– Resultatet av det då unika samarbetet ledde till att Sverige blev världsledande inom tekniska lösningar för bildbehandling, patientfixering och 3- och 4-dimensionell dosplanering, berättar Hans Dahlin, engagerad ordförande för BHFS, som hoppas att man ska kunna dra konstruktiva lärdomar av den gamla modellen enligt mottot: Bygg framtid genom att lära av dåtid.

Att den stora jubileumskonferensen i Uppsala förra året, då både Triple Helixmodellen – och svenskägda Elekta – firade 50-årsjubileum har lett till en nytändning inom svensk strålterapi är han mycket glad över.

– Ja, Sverige har vaknat nu, konstaterar han. Det som behövs är en nationell samordning och en satsning på svenska testanläggningar. Vi ska använda oss av hemmaplan och satsa på spetskompetens. Nyckelordet är fortfarande bred samverkan, inte konkurrens, säger Hans Dahlin och understryker vikten av att bilda en styrgrupp och utforma en konkret handlingsplan framåt.

Läs hela artikeln

Hematologidagarna – främjar samarbete och bjuder på ett viktigt erfarenhetsutbyte

Hematologidagarna detta år ägde rum den 4–6 oktober i det imponerande före detta posthuset i centrala Göteborg. Det var fjärde gången mötet hölls i Göteborg sedan det första arrangemanget hösten 1985, ett initiativ av Jan Westin, som även var närvarande vid årets möte.

Nytt för i år var namnbytet från ”Fortbildningsdagarna” till ”Hematologidagarna”, men målet förblev detsamma: att erbjuda utbildning, skapa forum för diskussion och främja samarbeten och forskning.

Efter att alla konferensdeltagare välkomnades på onsdag eftermiddag presenterade Roza Chaireti, Anna Landtblom, Jan Samuelsson, Erik Ahlstrand och Peter Johansson höjdpunkter från SK-kursen om myeloproliferativa neoplasier (MPN) som hölls tidigare under veckan, även denna i Göteborg.

MPN, en kronisk blodcancer, drivs av mutationer som kan förekomma i flera decennier innan sjukdomen manifesteras. En vanlig mutation är JAK2-mutationen, särskilt vid polycytemia vera där över 95 procent av patienterna bär på denna mutation. Diskussionen inkluderade vikten av högkvalitativt histologiskt material för korrekt diagnos. Dessutom nämndes införandet av standardiserat vårdförlopp (SVF) för MPN som ger värdefull klinisk vägledning, framför allt för primärvården. Vad gäller tromboser diskuterades både levernära och sinusnära tromboser då det finns teorier om att JAK2 eventuellt finns i endotelet och därmed kan orsaka tromboser i dessa kärl.

Historiskt sett har anti-vitamin-K-behandling (Waran) varit det primära valet, men systematiska översikter har visat betydande effektivitet och säkerhet vid användning av direktverkande orala antikoagulantia (DOAK). Nästa område som lyftes fram var JAK2 CHIP (clonal hematopoiesis of undetermined potential) och dess koppling till ischemisk stroke. Den senaste tiden har det riktats ökad uppmärksamhet mot livskvalitetsstudier för MPN-patienter och deras koppling till hemoglobinnivåer, stämningsläge och sexuell påverkan. De återstående korta höjdpunkterna behandlade ämnen som att inkludera next generation sequencing (NGS) vid riskklassificering av essentiell trombocytemi (ET), individualiserad uppföljning och komplikationer relaterade till graviditet.

LÄRORIKT KLINISKT FALL
Föreläsningen om aplastisk anemi (AA) inleddes med ett illustrativt kliniskt fall innan Stig Lenhoff, från Skånes universitetssjukhus, Lund, påbörjade föreläsningen som guidade oss igenom diagnoskriterier, från utredning till behandling och prediktiva faktorer för behandlingssvar – allt aktuellt enligt det nya vårdprogrammet från våren 2023. Sjukdomen klassificeras som kongenital, idiopatisk eller sekundär. Misstanke om diagnosen uppstår vid cytopenier och låg cellhalt i benmärgen (<20–30 procent) i frånvaro av cellabnormiteter eller fibros. Man bör överväga möjligheten av kongenital benmärgssvikt ända upp till 40–45 års ålder. En studie från år 2015 visade att i en kohort om 439 patienter med AA så hade 47 procent klonal hematopoes. De vanligaste mutationerna inkluderar BCOR, BCORL1, PIGA, ASXL1, RUNX1, DNMT3A och TET2. Prediktiva markörer indikerar sämre utfall för patienter med myeloida mutationer, medan bättre resultat ses för de med PIGA, BCOR och BCORL1. Högre lymfocytantal förutspår ett positivt svar på immunosuppressiv behandling (IST) likaså trisomi 8 eller del(13q), medan korta telomerer ökar risken för återfall. Avsnittet om allogen stamcellstransplantation (SCT) för AA betonade vikten av tidig HLA-typning, även vid övervägande av IST som primärbehandling. Avslutningsvis presenterade Stig Lenhoff de studier som ligger till grund för integrationen av Revolade (eltrombopag) i behandlingen.

Dag två inleddes med fokus på myelodysplastiska syndrom (MDS). Hege Garelius från Sahlgrenska Universitetssjukhuset presenterade det nya vårdprogrammet, lanserat i juni, som strävar efter internationell hög kvalitet med likvärdig nationell behandling för patienter med MDS. I det svenska MDSregistret finns nu 5 670 patienter, och ytterligare 320 nya fall rapporteras årligen i Sverige. En betydande andel, 40–50 procent uppvisar cytogenetiska avvikelser och över 90 procent har myeloida mutationer vid diagnos. Maria Creignou, Karolinska Universitetssjukhuset, presenterade prognostiska scoring-system som utvecklats över tid och om arbetet med det senaste verktyget International Prognostic Scoring System Molecular (IPSS-M), som nu används i kliniken.

Läs hela artikeln

Workshop om unga vuxna i cancervården – engagerade samtal om vikten av utökat psykosocialt stöd

Vi kan inte designa ett perfekt system för alla olika typer av patienter, men vi kan skapa kultur, värderingar och kapacitet att möta skiftande behov. Det är en av slutsatserna av den workshop som Regionala cancercentrum i samverkan och Ung Cancer arrangerade tillsammans för att sätta fokus på unga vuxna cancerpatienters behov och situation i vården.

Den 8 november samlades drygt 40 personer för att diskutera hur vården för unga vuxna med cancer ser ut i dag och hur den kan stärkas.

– Jag är stolt över att vi lyckats samla en sådan bredd av erfarenheter och perspektiv i samma rum, från personer med egen erfarenhet av cancer i ung ålder, till vårdpersonal, chefer i vården, civilsamhällesaktörer och myndighetsföreträdare, säger Kjell Ivarsson, SKR:s cancersamordnare och ordförande för Regionala cancercentrum i samverkan.

Sjukvårdsminister Acko Ankarberg var på plats för att inledningstala och delta i de inledande diskussionerna. Hon, liksom flera av deltagarna, återkom till vikten av att både vården och samhället har plats för personer och patienter som inte passar in i mallen för sjukdom eller särskilda behov.

FOKUS PÅ PSYKISK HÄLSA
– Unga vuxna befinner sig i en särskild fas i livet. Att skapa en gemensam förståelse för de olika behov som finns inom gruppen unga vuxna som drabbas av cancer och vilka behov som idag inte möts och hur det kan adresseras framåt är väldigt viktigt, säger Therese Leijon, generalsekreterare för Ung Cancer.

Ett område som återkom under dagen var behovet av psykosocialt stöd. Ung Cancers medlemmar vittnade om att många unga inte vill belasta vården och därför inte ber om hjälp när de till exempel har svårt att hantera sin rädsla för återfall. Därför kan det behövas uppsökande verksamhet. Två exempel på sådan verksamhet lyftes, Min kod i Region Stockholm och Västra Götalandsregionen, och Ungdomskoordinatorn i Norra sjukvårdsregionen genom RCC Norr.

– När workshoppen var slut tog det nästan en timme innan lokalen var tom. Det var många som hade hittat nya kontakter som de ville diskutera vidare med innan de gick hem. Jag tror att vi kommer att se direkta resultat av flera av de samtalen under 2024, säger Kjell Ivarsson.

Insikter och slutsatser från diskussionerna dokumenterades både av flera personer på plats och av deltagarna själva.

Läs hela artikeln

Lägre risk för blodcancer efter fetmakirurgi – största effekten hos kvinnor med obesitas

Kirurgi mot obesitas är förknippat med en 40-procentigt lägre risk för blodcancer. Det visar en studie vid Göteborgs universitet. Den tydliga kopplingen väntas påverka forskningen i fältet framöver.

Att övervikt och fetma, obesitas, är riskfaktor för flera typer av cancer är visat i tidigare studier. Det är också känt att kvinnor löper en högre risk att drabbas av cancer vid obesitas än män, samt att risknivån sjunker vid en avsiktlig viktminskning. Bevisen för en koppling mellan obesitas, viktminskning och blodcancer har dock varit begränsade.

Här beskriver Magdalena Taube, docent vid Sahlgrenska akademin, den senaste kunskapen på detta högintressanta område.

Obesitas ökar i en oroande hastighet i många delar av världen. Detta är bekymmersamt, då obesitas leder till försämrad livskvalitet, allvarlig sjukdom och förkortad livslängd.

Obesitas leder även till ökade samhällskostnader, och enligt folkhälsomyndigheten uppskattas den årliga kostnaden för obesitas i Sverige vara 70 miljarder kronor per år. Obesitas ökar även risken att drabbas av cancer, och kopplingen mellan fetma och 13 specifika cancertyper är vetenskapligt styrkt.  Faktum är att cancerfall kopplade till övervikt och obesitas ökar mest av alla påverkbara cancerfall både i Sverige och i resten av världen. De biologiska processer som leder till denna ökade cancerrisk är inte helt kända, men de antas vara multifaktoriella.

Obesitas bidrar exempelvis till kronisk inflammation och hormonrubbningar som leder till cancerutveckling. Fettceller frigör i sin tur ämnen som främjar tumörtillväxt, kärlbildning och spridning. Insulinresistens kopplat till obesitas gynnar cancerprogression ytterligare.

Forskning behövs för att bättre förstå kopplingen mellan obesitas och cancerrisk. Obesitas är mycket svårt att behandla, men bariatrisk kirurgi är en väletablerad metod som resulterar i stor och långsiktig viktminskning hos de flesta patienter. Genom att studera cancerincidens och associerade riskfaktorer hos patienter som genomgått bariatrisk kirurgi, kan vi lära oss mer om hur viktminskning påverkar cancerrisk. Dessa studier kan även leda till nya förebyggande strategier och behandlingar för att förhindra cancer hos patienter med obesitas.

NYA LÄKEMEDEL VÄCKER HOPP
Stor viktminskning uppnås även med de nyligen utvecklade läkemedlen mot obesitas, och det finns ett stort hopp om att dessa läkemedel dramatiskt kommer att förbättra situationen för många patienter. Uppföljningstiden i pågående läkemedelsprövningar är dock för närvarande för kort för att kunna utvärdera effekter på cancerrisk. Data från Swedish Obese Subjects-studien (SOS) och andra högkvalitativa studier visar att viktminskning efter bariatrisk kirurgi är associerad med en drastiskt minskad total cancerrisk och cancerdödlighet.

När det gäller hematologisk cancer är det enbart multipelt myelom som anses vara relaterat till obesitas för närvarande, även om data från två retrospektiva studier tyder på att risken för non-Hodgkins lymfom och multipelt myelom tycks minska efter bariatrisk kirurgi. Vår studie är den första prospektiva kontrollerade studien som specifikt analyserat associationen mellan bariatrisk kirurgi och hematologisk cancerincidensoch mortalitet.

SOS-studien initierades 1987 med huvudsyftet att undersöka dödlighet och effekterna av bariatrisk kirurgi på hjärtkärlsjukdom, typ 2-diabetes, gallsjukdom, livskvalitet och kostnadseffektivitet. Studien inkluderar 4047 patienter, varav 2007 genomgick bariatrisk kirurgi och 2040 ingick i en kontrollgrupp som fick konventionell obesitasbehandling. För att säkerställa jämförbara grupper matchades de på 18 variabler, inklusive kön, ålder, olika kroppsmått, kardiovaskulära riskfaktorer, psykosociala faktorer och personlighetsdrag. Både kirurgi- och kontrollgruppen genomgick en undersökning cirka fyra veckor före behandlingsstart. Under studiens gång har sedan varje patient deltagit i tio kliniska undersökningar och fyllt i frågeformulär. Biokemiska analyser har utförts vid flera tillfällen: vid matchning, den initiala undersökningen samt efter 2, 10, 15 och 20 år. Uppföljningsundersökningarna har genomförts vid 25 kirurgkliniker och 480 vårdcentraler i Sverige. Dessutom följs patienterna upp via flera svenska register. SOS-studien är den mest omfattande i världen när det gäller att undersöka långtidseffekterna av bariatrisk kirurgi jämfört med konventionell obesitasbehandling.

Läs hela artikeln