Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Makrofager en möjlig förklaring till könsskillnader vid pankreascancer

Immunterapi är i dag en effektiv behandlingsform av olika typer av cancer. Men för cancer i bukspottkörteln, pankreas, har immunterapi liten och varierande effekt hos män och kvinnor. Nu har forskare vid Karolinska Institutet hittat en möjlig förklaring till denna könsskillnad.

Studien, som publicerats i Cancer Research, visar att hos kvinnor med pankreascancer finns en immuncell som motarbetar kroppens immunförsvar. Resultaten kan öppna för mer könsanpassad behandling av svår cancer.

Här beskriver docent Dhifaf Sarhan vid Karolinska Institutet den senaste kunskapen på området.

Duktal adenocarcinom (PDA) i bukspottkörteln (pankreas) är en dödlig form av cancer, med en prognos på vanligtvis mellan fyra och sex månader. Även om kirurgi och adjuvant kemoterapi har medfört terapeutiska fördelar för cirka 20 procent av patienterna, där femårsöverlevnaden når upp till 30–58 procent, är PDA fortfarande en av de mest dödliga cancertyperna. Tyvärr diagnostiseras de flesta bukspottkörtelcancerpatienter med sjukdom i ett långt framskridet stadium, där behandlingsmöjligheterna är begränsade och ett stort otillfredsställt behov finns.

Immunterapi har revolutionerat behandlingen av många cancertyper, inklusive melanom, lung-, njur- och levercancer, men är fortfarande verkningslös för PDA. Detta anses vara en konsekvens av den immunhämmande tumörmikromiljön (TMM) i PDA. Dysfunktionen hos cytotoxiska immunceller är kopplad till ackumulering av tumörassocierade makrofager (TAM), vilket bidrar till ett tätt stroma, åtföljt av immuncellsutmattning och begränsad effektorcell infiltration. Även om det har funnits många rapporter som beskriver TMM i PDA, är mycket lite känt om könsspecifika skillnader och hur detta bidrar till immunförsvaret mot cancer.

Läs hela artikeln

Nya arbetssätt för ökad tillgänglighet

Väntetiderna inom cancervården är en ständigt aktuell och omdebatterad fråga. Förändrade arbetssätt där alla professioner runt patienten samverkar kan vända väntetiderna åt rätt håll. Många verksamheter har infört nya arbetssätt som effektiviserar utredningarna.

Vid Karolinska Comprehensive Cancer Center vilar ett stort fokus vid att hitta nya effektiva arbetsprocesser inom SVF, standardiserade vårdförlopp. Marie Bothén, operativ chef, och Louise Svanström, kvalitetssamordnare på Karolinskas Tema Cancer, menar att det är det långsiktiga och systematiska arbetet med att korta ledtiderna som har gett mest effekt hittills.

Som exempel nämner de arbetet med att tillgängliggöra data, så att det blir tydligt i journalsystemet att patienten ska utredas enligt SVF. Genom att göra visualiseringar kring väntetider och ledtider kan alla runt patienten ta del av samma information och det blir lättare att göra prioriteringar.

Ett annat exempel är arbetet med att se över och effektivisera processen runt patienten, som gjorts inom flera diagnoser, till exempel inom gynekologisk cancer.

Hanna Falk är SVF-koordinator och onkologisjuksköterska med ett särskilt ansvar för att se över flödena kring patienter med gyncancer. Hon lyfter fram betydelsen av multidisciplinära konferenser, MDK.

ALLA TIDER UTNYTTJAS
– Vi sitter inte och väntar på en remiss, säger Hanna Falk. Vi kan sitta på MDK och se på röntgenbilderna att cancern har spridit sig så att det inte går att operera som tänkt och då snabbt tänka om till onkologisk behandling. Sedan bokar vi in den första lediga tiden för biopsi och samtidigt en läkartid en vecka senare, när svaren på biopsin ska vara klara. Allt detta görs under sittande konferens och kontaktsjuksköterskan ringer patienten direkt efteråt.

Det finns stående tider för ultraljudsledd biopsi till de multidisciplinära konferenserna, eftersom det som regel alltid är någon patient som behöver dem. Om någon tid inte utnyttjas släpps den snabbt vidare till någon annan diagnos. Inga tider får vara outnyttjade.

I mångt och mycket handlar det om att omfördela resurser mellan olika diagnoser. Här betonar Hanna Falk vikten av att ha ett bra statistikstöd. Genom att utgå från SVF-statistiken blir det tydligt vilka diagnoser som har den längsta respektive kortaste väntetiden, vilket gjort att andra diagnoser har släppt ifrån sig operationssalar till gyncancerpatienterna.

Läs hela artikeln

Registerbaserad cancerforskning – en svensk paradgren

En månad in på Sveriges ordförandeskap i EU 2023 ordnade regeringen en konferens utanför Stockholm för att belysa tre viktiga områden inom cancersjukvården. Ett av dem var “Health data – a key to modern and equitable cancer care”. Övergången till en digitaliserad sjukvård skapar väldiga datamängder som kan användas för både sjukvård och forskning. I Sverige har vi tack vare våra personnummer och våra många nationella register med hög kvalitet och täckningsgrad sällsynt goda förutsättningar för att bedriva registerbaserad forskning i världsklass – inte minst cancerforskning.

CANCERREGISTRET OCH KVALITETSREGISTER
Sedan 1958 är läkare skyldiga att anmäla alla nydiagnostiserade cancerfall till Cancerregistret, som sköts av Socialstyrelsen. Uppgifterna i Cancerregistret omfattar personnummer, kön, hemort vid diagnos, anmälande sjukhus och klinik, diagnosdatum, klinisk och morfologisk diagnos, samt tumörutbredning (TNM) vid diagnostillfället. Eftersom dessa uppgifter är alltför knapphändiga för att utveckla sjukvården började nationella kvalitetsregister för cancersjukdomar byggas upp några decennier senare. Idag finns ett trettiotal sådana, som var och ett administreras och stöds av något av de sex regionala cancercentrumen.

Omfattningen av vad som registreras i kvalitetsregistren varierar betydligt. I nästan alla finns detaljerade sjukdomskaraktäristika vid tiden för diagnos och uppgifter om vilka undersökningar som ligger till grund för dem, samt primär behandling. Några innehåller uppgifter om uppföljning och återfall, andra inte. Allt fler registrerar någon form av patientrapporterade mått (PROM). Även täckningsgraden varierar, men de flesta har mycket hög täckningsgrad, åtminstone för de uppgifter som rapporteras in vid tiden för och månaderna efter diagnostillfället.

Kvalitetsregistrens primära syfte är att utvärdera och förbättra sjukvårdens kvalitet och utfallen för patienterna, men de kan också användas för forskning. Nästan all svensk registerforskning om cancer baseras på ett kvalitetsregister, oftast kompletterad med information från andra nationella register (se nedan). Antalet publicerade studier baserade på de svenska kvalitetsregistren för cancersjukvård ökar snabbt (Figur 1).  Rutinerna för datauttag för forskning varierar något mellan registren, beroende på vilket regionalt cancercentrum som administrerar det. Det går lätt att hitta uppgifter om datauttag på nätet (cancercentrum.se). I princip kan alla forskare med ett av Etikprövningsmyndigheten godkänt forskningsprojekt få tillgång till specificerade uppgifter från ett kvalitetsregister efter en men- och sekretessprövning, men om forskarna själva inte aktivt arbetar med det aktuella kvalitetsregistret är det klokt att diskutera med registerhållaren eller styrgruppen och helst knyta någon av dem till forskargruppen. Utan kunskap om det enskilda registrets begränsningar är det risk för att resultaten och slutsatserna blir felaktiga. Många kvalitetsregister har gjort valideringsstudier som ger en uppfattning om registrets täckningsgrad och uppgifternas korrekthet. Om en sådan studie finns bör den refereras i de vetenskapliga publikationer som baseras på registret.

Utöver de nationella kvalitetsregistren för cancersjukdomar finns ett hundratal nationella kvalitetsregister för benigna sjukdomar och ingrepp. Vissa specifika forskningsprojekt kan fordra samkörning med ett sådant, till exempel om man vill studera cancerutveckling efter organtransplantation.

ANDRA NATIONELLA REGISTER
Statistiska centralbyrån (SCB, Statistics Sweden) har i Registret över totalbefolkningen uppgifter om en individ är levande, död eller har emigrerat (och förstås datum för död och emigration). Socialstyrelsen håller i Dödsorsaksregistret. Ett komplett dödsorsaksintyg fylls i efter 99 procent av alla dödsfall i Sverige, men särskilt för äldre och för personer med flera kroniska sjukdomar måste man vara medveten om att dödsorsaken ofta är osäker, eftersom endast en tiondel av de döda obduceras. Många gånger är det ju dessutom svårt att avgöra när en cancer verkligen är den bakomliggande dödsorsaken, till exempel när någon med spridd cancer dör av en lunginflammation. Det är upp till den intygsskrivande läkaren att avgöra vilken som är den bakomliggande dödsorsaken och denne har kanske mycket begränsad information om patienten och cancersjukdomen. Inte sällan anges en tidigare diagnostiserad cancer som dödsorsak för åldrade individer som tynar bort av oklar anledning, även om cancern var kurativt behandlad eller av en beskedlig typ som lokaliserad, högt differentierad prostatacancer

Utöver Cancerregistret och Dödsorsaksregistret finns hos Socialstyrelsen även Läkemedelsregistret, Patientregistret och Medicinska födelseregistret. Läkemedelsregistret omfattar alla läkemedel som hämtats ut på recept på apotek från 2005, inklusive dosering. Patientregistret omfattar diagnoskoder satta vid läkarbesök i sluten och specialiserad öppenvård (inte primärvård), samt kirurgiska åtgärder. Kirurgiska åtgärder som gjorts på en operationsavdelning har för det allra mesta registrerats, medan ingrepp som utförts på en vanlig mottagning kan ha dålig täckning, särskilt diagnostiska sådana.

Flergenerationsregistret hos SCB innehåller samtliga individer (”indexpersoner”) som är födda 1932 eller senare och har varit folkbokförda i Sverige någon gång sedan 1961. För indexpersonerna finns uppgifter om personnummer och födelseland för dem själva och deras föräldrar, inklusive om de är biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar. Utifrån dessa primäruppgifter kan man få ut uppgifter om indexpersonens syskon och barn. Flergenerationsregistret ger fantastiska möjligheter att studera ärftlighetens betydelse för cancersjukdomar. I mitt avhandlingsarbete på 1990-talet försåg jag via behandlande urologläkare 400 män med nydiagnostiserad prostatacancer med ett frågeformulär om deras släktingars cancersjukdomar. Det var många brev som skulle skickas, inte minst påminnelsebrev eftersom läkaren ofta missade att överlämna formuläret. Ibland kunde patienten uppge personnummer för släktingar med en cancersjukdom så att vi kunde verifiera diagnosen via Cancerregistret, men oftast hade vi bara patientens uppfattning om diagnosen att gå på. I en studie med likande frågeställning 20 år senare använde vi Flergenerationsregistret. Den studien omfattade 52 000 bröder till 33 000 män med prostatacancer, vars cancerdiagnoser hämtades från Cancerregistret – en betydande förbättring jämfört med frågeformulären!

För forskning om arv kontra miljö som orsak till cancer kan man använda Svenska Tvillingregistret. Det finns vid Karolinska institutet och omfattar 87 000 tvillingpar med känd zygositet (en- eller tvåäggstvillingar).

Läs hela artikeln

Så byggs den nya forskningsdatabasen för utveckling av bröstcancerscreening

I Malmö har forskargruppen Lund University Cancer Imaging Group (LUCI), under ledning av Sophia Zackrisson, byggt upp en stor forskningsdatabas som innehåller alla mammografiundersökningar sedan digitaliseringen 2004 fram till och med 2020 – totalt över 450.000 undersökningar från nästan 105.000 kvinnor. Databasen har fått namnet Malmö Breast ImaginG database (M-BIG).

Här beskriver Victor Dahlblom, doktorand vid Lunds universitet, utvecklingen och de förhoppningar som knyts till satsningen.

Utöver bilderna har vi även samlat annan relaterad information på ett sätt så att denna är enkelt sökbar och sammankopplingsbar. Detta inkluderar radiologisk information som resultat från screeninggranskning och radiologutlåtanden från återkallade och remitterade kvinnor, men också uppgifter om cancerdiagnoser och behandlingar från cancerregistret respektive nationellt kvalitetsregister för bröstcancer (NKBC) (se figur 1). Planen är också att samarbeta med biobankprojektet Swedish Cancerome Analysis Network- Breast (SCAN-B) för att kunna inkludera tumörgenomisk information om cancerfall från 2007 och framåt. Projektet har flera olika mål, däribland att utvärdera effekten av bröstcancerscreeningprogrammet och att bidra till att utveckla screening och diagnostik med hjälp av AI och radiologiska cancerriskprofiler.

Bröstcancerscreeningen vänder sig numera till kvinnor mellan 40 och 74 år. Undersökningen sker i Skåne med mammografi med 1,5 års intervall i åldrarna 40–54 år och två års intervall för 55–74 år. Detta har gällt sedan 2010, då screeningen utökades till kvinnor mellan 40 och 49 år. Förändringarna ger tydliga avtryck
på antalet undersökningar i databasen, där det ses en kraftig ökning 2010 (se figur 2).

Genom att inkludera alla mammografiundersökningar kan vi få en helhetsbild av bröstcancer i en population som erbjuds screening – både bland de som deltar, de som väljer att avstå och de som faller utanför åldersspannet för screeningprogrammet. Detta kan exempelvis ge möjligheter att undersöka betydelsen av icke deltagande och om det behövs ytterligare insatser för att nå ut till fler. Tidsspannet på 17 år ger också goda förutsättningar för att studera långtidseffekter. Dessutom kan tillgången till flera undersökningar i följd användas för att se om AI-system kan hitta vissa cancerfall tidigare, eller hitta bildmässiga tecken till förhöjd cancerrisk.

GRUND FÖR MÅNGA STUDIER
Databasen innehåller också data från tidigare studier som Malmö Breast Tomosynthesis Screening Trial (MBTST) där nästan 15 000 kvinnor screenades med både mammografi och brösttomosyntes under 2010–2015. Detta material är närmast unikt och har redan gett upphov till en lång rad studier med intressanta resultat. Huvudstudien visade att screening med brösttomosyntes kan upptäcka fler cancerfall och är en betydelsefull del av forskningen på området. En uppföljande studie visade att antalet intervallcancerfall var lägre än i en kontrollgrupp som screenats med mammografi. Dessutom har materialet legat till grund för studier om AI på mammografi som visat att AI kan utesluta normalfall i mammografiscreening och att AI kan hitta några av de tomosyntesupptäckta cancerfallen på mammografi. AI på tomosyntes skulle kunna hjälpa till med att hantera den ökade arbetsbördan med tomosyntesscreening och möjliggöra införande av tomosyntes i screening. Med hjälp av databasen kan detta sättas i ett större sammanhang när de deltagande kvinnorna kan följas före och efter studieperioden. För att bättre kunna jämföra mammografiscreening och screening med brösttomosyntes har vi redan i tidigare studier valt ut en referenspopulation bland kvinnor som inte deltog i MBTST, men deltog i den ordinarie mammografiscreeningen under samma tid. Med hjälp av bilder från databasen blir det möjligt att jämföra hur AI-system fungerar på de olika grupperna.

Målet är att databasen ska kunna användas för att studera olika cancertyper och subtyper. För delar av cancerfallen finns mer detaljerad patologiinformation än vad som finns i registren, vilket samlats från journalerna, och detta planerar vi att successivt utöka till samtliga cancerfall.

Läs hela artikeln

Möt kvalitetssamordnaren som drog igång ett nordiskt nätverk

Direktiv kommer oftast ”uppifrån” medan bra initiativ och förbättringsförslag ofta kommer från det så kallade ”golvet”. Sjuksköterskan Gitta-Ellen Jabs, som arbetar som kvalitetssamordnare inom blodstamcellstransplantationer på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, har tillsammans med kollegor från Uppsala och Umeå startat ett nytt, informellt nordiskt nätverk. Nu samarbetar Sveriges olika transplantationscenter inte bara med varandra utan också med Norge och Danmark om bland annat ackrediteringsfrågor och patientsäkerhet.

Gitta-Ellen Jabs kommer från Siegen i Tyskland och har en i Sverige ovanlig utbildning bakom sig.

– Förutom min sjuksköterskeutbildning har jag studerat företagsekonomi. För åtta år sedan fick jag ett erbjudande om att komma till Sverige, berättar hon.

Efter att ha arbetat på urologen och IVA i Ystad började hon arbeta på ME CAST (Cellterapi och Allogen Stamcellstransplantation) i Huddinge för två år sedan.

– Jag arbetar som kvalitetssamordnare 80 procent av min tid, resten som sjuksköterska. Det är en mycket bra kombination eftersom kontakten med den kliniska verksamheten är väldigt viktig. Ibland ser man saker där som man inte ser på kontoret, säger Gitta Ellen Jabs och förklarar att hennes unika utbildning underlättar den europeiska ackrediteringsprocessen.

– Tack vare den har jag fått verktyg för att kunna analysera arbetsprocesser och förstå sjukhusets ledningssystem.

När hon ska förklara vad en kvalitetssamordnare gör beskriver hon det som en blandning av att vara pilot och revisor. Hon kommer in i bilden när en patient har fått en remiss för blodstamcellstransplantation och man har börjat söka efter en möjlig kandidat.

Läs hela artikeln