Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset först i Skandinavien med ny typ av robotassisterad kirurgi för lungcancer


Maya Landenhed Smith, överläkare på verksamhet Thorax, under operationen. Fotograf/Källa: Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Snabbare operationstid, läketid och minskad smärta för patienten. Det är några av fördelarna med den nya robotassisterade operationsmetoden. Sahlgrenska Universitetssjukhuset är nu först i Skandinavien med att ha genomfört en robotassisterad titthålsoperation för lungcancer där roboten går in genom endast ett operationssår.

– Vi är väldigt stolta över att vi har lyckats implementera robotkirurgi i verksamheten och drivit igenom detta på ett säkert och effektivt sätt, säger överläkare och thoraxkirurg Andreas Westerlind, som var med och genomförde den första operationen.

Att operera lungcancerpatienter med assisterad robotkirurgi har gjorts sedan tidigare. Hittills har Sahlgrenska Universitetssjukhuset genomfört cirka 50 robotassisterade operationer. Men genom internationella kunskapsutbyten har nu kirurger på Sahlgrenska Universitetssjukhuset utvecklat metoden ytterligare på hemmaplan. Nu har roboten möjlighet att genom endast en ingång operera bort hela eller delar av den cancerdrabbade lungan, så kallad uniportal robotassisterad lobektomi. Öppningen mellan patientens revben blir då något större då både en kameraarm och två instrumentarmar ska rymmas i samma titthål. Men operationssåret blir ändå endast cirka fem centimeter långt.

– För patienten är detta väldigt bra och en stor skillnad från tidigare. Roboten rör sig väldigt lite och minskar risken för exempelvis bräckskador på revbenen. I stället för flera sår blir det bara ett vilket är både kosmetiskt bättre och innebär mindre smärtproblematik. Denna metod öppnar också för möjligheten att kunna operera svårt sjuka patienter, säger Andreas Westerlind.

Förutom flera fördelar för patienten innebär detta också minskad operationstid och kostnadsbesparingar för Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Genom denna metod används mindre engångsmaterial, som exempelvis koldioxid. Och att ställa in roboten går väldigt snabbt jämfört med tidigare metod.

– Robotar är en del av vårdens framtid. Det kan på sikt innebära kortare vårdtider och att fler patienter kan opereras snabbare, säger han.

– Det är ett imponerande arbete verksamhetens medarbetare gjort med att på bara ett drygt år ta robotkirurgi på lungor från införandeprojekt till standard med hög medicinsk kvalitet och säkerhet. Det är väldigt roligt att ta tekniken ytterligare ett steg framåt, säger Richard Zätterman, verksamhetschef på Thorax.

Fakta: lungcancervård på Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Varje år får cirka 4 000 personer i Sverige diagnosen lungcancer. De flesta patienterna är mellan 60 och 80 år. Lungcancer är den sjätte vanligaste cancerformen hos män och den fjärde vanligaste hos kvinnor.

All cancervård på Sahlgrenska Universitetssjukhuset samlas i Sahlgrenska Comprehensive Cancer Centre. Att vara ett ackrediterat Comprehensive Cancer Centre innebär att Sahlgrenska Universitetssjukhuset uppfyller europeiska kvalitetsstandarder i fråga om bemötande, prevention, diagnos, behandling, rehabilitering samt forskning, undervisning och utbildning. Målet är att med högsta möjliga kliniska kompetens och med forskning i framkant samarbeta för att kunna ge patienterna den bästa möjliga vården.

Läs mer här: Sahlgrenska Comprehensive Cancer Centre – Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Gensignatur skvallrar om prognos vid njurcancer

Bland patienter med njurcancer verkar aktiviteten hos fyra specifika gener i cancercellerna kunna förutsäga risken att tumören sprider sig och patientens överlevnadschanser. Det visar forskare från Karolinska Institutet i en preklinisk studie publicerad i Nature Communications.

Ninib Baryawno

Ninib Baryawno. Foto: Martin Stenmark

– Det här skulle potentiellt kunna bli ett hjälpmedel för att i ett tidigt skede få en bättre uppfattning om patienters kommande sjukdomsförlopp. Patienter med en cancerprofil som innebär hög sannolikhet för spridning skulle då kunna följas närmare, för att snabbt upptäcka och behandla eventuell tillväxt av tumören, säger Ninib Baryawno, senior forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, och studiens sisteförfattare.

Klarcellig njurcancer är den vanligaste formen av njurcancer hos vuxna. Om tumören är begränsad till njurarna är prognosen ofta god, men har den spridit sig till skelettet, vilket inträffar hos ungefär en tredjedel av patienterna, är femårsöverlevnaden bara ungefär tio procent.

Kan utveckla resistens mot behandlingen

Immunterapi av typen checkpoint-hämmare har på senare år blivit ett viktigt behandlingstillskott för patienter med klarcellig njurcancer. Men det är vanligt att cancercellerna utvecklar resistens mot behandlingen, vilket delvis verkar ha att göra med faktorer i miljön runt cancercellerna, den så kallade mikromiljön.

I den aktuella studien har forskarna undersökt prover från nio patienter med klarcellig njurcancer. Studien är ett samarbete mellan forskare vid Karolinska Institutet, läkare vid Massachusetts General Hospital, där patienterna rekryterades, och bioinformatiker från Harvard Medical School i Boston, USA.

Både tumörvävnad och närliggande normal njurvävnad samlades in från samma patient för att kunna göra matchade jämförelser och kontrollera för skillnader mellan individer. Cellerna studerades med enkelcellsanalys; en sekvenseringsteknik som gör det möjligt att undersöka genuttrycket, det vill säga vilka gener som är aktiva, i enskilda celler.

Hos två patienter jämförde forskarna också primär tumörvävnad från njuren med vävnad från skelettmetastaser.

Gensignatur har betydelse för spridningsrisk

Studien pekar på att en genetisk signatur bestående av fyra specifika gener har betydelse för huruvida tumören kommer att sprida sig till skelettet samt för överlevnad. Ett samtidigt överuttryck av dessa gener (SAA1, SAA2, APOL1 och MET) tyder på att patienten har en större risk att utveckla en tumör som sprider sig och sämre överlevnad.

Gensignaturens betydelse för spridningsrisk bekräftades också när forskarna undersökte tumörceller från benmetastaser hos sju patienter med spridd klarcellig njurcancer.

Studien visar även att tumörens mikromiljö hämmar immunsystemet och forskarna föreslår flera möjliga måltavlor för läkemedel som kan vara intressanta att undersöka vidare. Dessa identifierades med datorsimuleringar av cellinteraktioner.

Studien ger viktig biologisk kunskap om samspelet mellan tumörceller och deras mikromiljö vid klarcellig njurcancer, menar forskarna.

Vill ta reda på varför immunterapi inte alltid fungerar

Adele Alchahin

Adele Alchahin. Foto: privat

– Vi hoppas att våra resultat bidrar till vidare undersökningar av faktorer som påverkar tumörens mikromiljö, vilket i slutändan kan ge nya sätt att behandla återfall och spridning. För oss är nästa steg att studera hur tumörmetastaser i benmärg och skelett skiljer sig från den lokala tumören i njuren och hur benmärg hos patienter med njurcancermetastaser i skelettet skiljer sig från frisk benmärg. Vi hoppas att det kan hjälpa oss att svara på frågan om varför immunterapi inte fungerar hos vissa njurcancerpatienter, säger Adele Alchahin, doktorand vid institutionen för kvinnor och barns hälsa, Karolinska Institutet, och en av studiens försteförfattare.

KI-forskarna som medverkar i publikationen uppger att det inte finns några potentiella intressekonflikter. Andra författare har kopplingar till olika läkemedels- och bioteknikföretag i form av bland annat grundande och konsultåtagande. Se den vetenskapliga artikeln för ytterligare information.

Forskningen har finansierats genom filantropiska donationer av Bill och Cheryl Swanson, Gunther och Maggie Buerman samt Robert Higginbotham. Forskningen i Sverige finansierades av Cancerfonden.

Publikation

”A transcriptional metastatic signature predicts survival in clear cell renal cell carcinoma”, Adele M. Alchahin, Shenglin Mei, Ioanna Tsea, Taghreed Hirz, Youmna Kfoury, Douglas Dahl, Chin-LeeWu, Alexander O. Subtelny, Shulin Wu, David T. Scadden, John H. Shin, Philip J. Saylor, David B. Sykes, Peter V. Kharchenko och Ninib Baryawno, Nature Communications, publicerad online 30 september 2022, doi: 10.1038/s41467-022-33375-w.

Nya data på Xevinapant på avancerad huvud-halscancer

Xevinapant femårsdata visar på nästan fördubblade total överlevnad för patienter med lokalt avancerad huvud-halscancer som behandlas med Xevinapant som tillägg till kemoradioterapi

Patienter behandlade med Xevinapant plus kemoradioterapi har nästan dubbelt så stor möjlighet att leva efter fem år jämfört med placebo plus kemoradioterapi. Det visar data från en fas II-studie som presenterades på European Society of Medical Oncology, ESMO:s kongressen i september.

”Det här är goda nyheter för patienterna. Det finns ett stort behov av nya förbättrade behandlingar, oavsett om sjukdomen är lokalt avancerad eller metastaserad. De senaste decennierna har sjukvården inte haft något annat att tillgå än strålning och cytostatika” säger Anders Wesslau, VD på Merck AB.

Xevinapant är en IAP-hämmare (Inhibitor of Apoptosis Protein). I den dubbelblinda fas II-studien randomiserades 96 patienter (1:1) med lokalt avancerad huvud-halscancer (LA SCCHN) till att antingen få Xevinapant som tillägg till standardbehandling med kemoradioterapi (strålningsbehandling och cisplatin) eller placebo plus kemoradioterapi. Patienterna följdes sedan i fem år. Total överlevnad (OS) utvärderades efter fem år. Medianuppföljningen var 60,1 månader (intervall, 7,1-70,5 månader) i Xevinapant-armen och 39,2 månader (intervall, 4,8-71,2 månader) i placebo-armen. Studien visade:

• Xevinapant mer än halverade risken för död under fem års uppföljning jämfört med placebo (justerad HR, 0,47 [95 % KI, 0,27-0,84]; nominellt p=0,0101).

• Median total överlevnad (OS) förlängdes med Xevinapant (median uppnåddes ej; 95 % KI, 40,3 månader – ej utvärderbart) jämfört med placebo (36,1 månader; 95 % KI, 21,8-46,7 månader).

• Behandling med Xevinapant nästan fördubblade total överlevnad (OS), med 53 % (95 % CI, 37–66 %) sannolikhet för överlevnad efter fem år jämfört med 28 % (95 % CI, 15–42 %) med placebo.

”Femårsresultaten i denna fas II studie visar tydligt att effekten med Xevinapant som tillägg till radiokemoterapi förbättrar överlevnaden jämfört med enbart radiokemoterapi för de här patienterna” säger Petra Skare, Medical Director Merck AB

Tolererbara biverkningar
Studien visar också att biverkningarna tolererades väl och stämmer överens med säkerhetsprofilen för enbart kemoradioterapi. Biverkningar av grad 3 eller högre rapporterades hos 41 (85 %) av 48 patienter i Xevinapant-gruppen jämfört med 41 (87 %) av 47 patienter i placebogruppen. De vanligaste biverkningarna av grad 3 eller högre hos de patienter som fick Xevinapant som tillägg var dysfagi, anemi, mukosit och neutropeni.

Pågående fas III-studier
Baserat på den lovande resultaten av effekt- och säkerhetsprofil i fas II-studien, tillsammans med det stora behov som finns av nya behandlingar, utvärderas Xevinapant nu i två pågående kliniska fas III-studier. En är den internationella, randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade TrilynX-studien där man utvärderar effekt och säkerhet av Xevinapant jämfört med placebo som tillägg till kemoradioterapi hos patienter med icke resektabel LA SCCHN. Den andra studien är Xray Vision, även den randomiserad, dubbelblind och placebokontrollerad. Här undersöks effekt och säkerhet hos Xevinapant jämfört med placebo hos patienter med resektabel LA SCCHN som behandlas adjuvant, postoperativt med läkemedlet. Patienterna i studien har alla hög risk för återfall och där behandling med cisplatin anses vara olämpligt.

Xevinapant, som tidigare gick under namnet Debio 1143 har utvecklats i ett samarbete mellan Merck och Debiopharm och är ännu inte ett godkänt läkemedel. I februari 2020 betecknade FDA Xevinapant som en banbrytande terapi för behandling av patienter med tidigare obehandlad LA SCCHN i kombination med nuvarande standardbehandling.

Kardio-onkologi förr, nu och i framtiden

Kl 12.10–12.55

Kardio-onkologi är ett nytt område med begränsat antal randomiserade studier, så evidensgraden är skiftande. Europeiska kardiologföreningen (ESC) publicerade i år de första riktlinjer för
Kardio-onkologi. I den här föreläsningen kommer de nya riktlinjerna att presenteras integrerade med kliniska patientfall.

Föreläsare: Elham Hedayati MD, PhD, Docent och överläkare i onkologi,
Tema Cancer, Karolinska Universitetssjukhuset och Ioannis Katsoularis Öl,
Hjärtcentrum, Norrlands Universitetssjukhus

För mer information och anmälan

Mindre risk för impotens med ny behandling mot prostatacancer på Karolinska Universitetssjukhuset

Vid en fokalbehandling behandlas enbart tumören i prostata och inte hela körteln. När omkringliggande vävnad och nerver skonas blir det färre biverkningar. Metoden utvärderas i en forskningsstudie på Karolinska Universitetssjukhuset, som är första sjukhus i Skandinavien att använda den. 

Anna Lantz.

Anna Lantz

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen och dödar omkring 2200 svenska män varje år. Många av tumörerna är dock godartade och behöver aldrig behandlas.

Elakartade tumörer brukar behandlas med strålterapi eller genom kirurgi, då hela prostatakörteln tas bort. Det ger goda möjligheter att förlänga patienternas liv, men ofta följer biverkningar som urinläckage och impotens.

Nu kan en ny metod bli aktuell för de cancerpatienter i Region Stockholm som drabbats av behandlingskrävande prostatacancer.
–    Vi utvärderar så kallad fokalbehandling inom ramen för en randomiserad klinisk studie. Den nya metoden kommer att jämföras med de konventionella metoder vi redan använder på sjukhuset, det vill säga operation och strålning, säger Anna Lantz, specialistläkare och docent i urologi på Karolinska Universitetssjukhuset.

Elektricitet mellan nålar

Fokalbehandling är lämplig för patienter med behandlingskrävande tumörer i ett mindre avgränsat område av prostatan. Tekniken används bland annat i Storbritannien, Tyskland, USA och Australien.

Vid fokalbehandlingen förs nålar in via mellangården, in i prostatakörteln och placeras runt tumören. Tumörvävnaden dödas genom att elektricitet skickas mellan nålarna, vilket ger celldöd utan någon värmeutveckling. Patienten är sövd under behandlingen men kan som regel gå hem samma dag som ingreppet utförs.

Under september genomförde Anna Lantz den första fokalbehandlingen mot prostatacancer på Karolinska Universitetssjukhuset med stöd av professor Mark Emberton som är en brittisk urolog och specialist på minimalinvasiva metoder för prostatacancer.
–    Ingreppet gick bra, helt enligt planering. Vi välkomnar nu deltagare från hela Region Stockholm för bedömning och hoppas på att öppna ytterligare en behandlings-site på Danderyds Sjukhus inom kort. Totalt kommer 184 patienter att inkluderas i studien, säger Anna Lantz.

Bättre bilddiagnostik ger exakt position

Diagnostiken av prostatacancer har förbättrats mycket de senaste åren genom att MR, magnetresonanstomografi, kan ge mer detaljerade bilder av den exakta positionen för tumörer i prostatan. Det här är en förutsättning för fokalbehandling.
–    Det är en stor fördel att inte behöva avlägsna hela prostatan. Muskler och nerver kring körtlen skonas i högre grad, vilket ger större chans till en bra funktion och livskvalitet för män som drabbats av prostatacancer, säger Anna Lantz.

Inga jämförande studier finns ännu, men de mindre studier som hittills publicerats har visat att risken att drabbas av impotens och urinläckage mer än halveras vid fokalbehandling jämfört med konventionell kirurgi.

Presstjänsten Karolinska Universitetssjukhuset

08-123 740 10

[email protected]