Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Effektivare mammografi och ny kunskap med AI och 3D

Mammografi räddar liv genom att upptäcka bröstcancer. Men alla tumörer hittas inte. Professor Sophia Zackrisson bygger tillsammans med sin forskargrupp en bilddatabas med drygt 500 000 digitala mammografier. Den ska bidra till att både förbättra bedömningen av risken olika kvinnor löper att få bröstcancer och kunskap om hur 3D-mammografi och AI kan göra att fler bröstcancerfall upptäcks i tidigt skede. Ett anslag från Lundbergs Forskningsstiftelse bidrar till databasens infrastruktur.


Professor Sophia Zackrisson. Foto: Kenneth Ruona


Professor Sophia Zackrisson och bröstradiolog Annicka Lindahl granskar 3D-mammografibilder. Foto: André de Loisted

Varje år går en miljon kvinnor i Sverige till mammografiundersökning som syftar till att uppnå lägre dödlighet i bröstcancer. Mammografiscreeningen upptäcker dock inte alla tumörer. Sophia Zackrisson, professor i radiologi och forskare vid Lunds universitet, har tillsammans med sin forskargrupp i en studie funnit att 3D-mammografi hittar 34 procent fler bröstcancertumörer än vanlig mammografi. Därtill visar studien att 3D-mammografi minskar risken för intervallcancer med 40 procent. Intervallcancer är de fall av bröstcancer som diagnostiseras mellan screeningtillfällena, vanligen genom att kvinnan själv hittar symptom. Intervallcancer präglas ofta av snabbt växande tumörer och patienterna som drabbas har därför generellt sämre prognos än de vars cancer upptäcks vid screening.

En utmaning med 3D-bilderna är att de tar längre tid att analysera. Samtidigt är det redan i nuläget brist på röntgenläkare som kan utföra granskningen. En del av lösningen på problemet kan vara att använda artificiell intelligens, AI, och Sophia Zackrisson utvärderar den möjligheten. I ett första steg genom att göra befintliga mammografibilder tillgängliga för forskningen. Då måste de flyttas ur sitt kliniska sammanhang till en egen databas. Och det behövs många bilder. Hon bygger en databas som inkluderar alla mammografier som gjorts i Malmö sedan röntgenbilderna blev digitala där år 2004, ungefär en halv miljon bilder. 20–30 000 av dem är från den nämnda 3D-studien, övriga är bilder från vanlig mammografi i 2D.

Människa och dator tillsammans
”För att datorn ska bli bra på att granska mammografibilder behöver den tränas och då behövs stora mängder bilder med information om vilka fall som är normala, vad som är godartade förändringar respektive vilka som är cancer. Nästa steg är att göra AI-bedömningar av bilderna i databasen och jämföra datorns analys med den som gjorts tidigare av röntgenläkare. På sikt handlar det troligen om att arbeta med en kombination, mycket tyder på att människan och datorn tillsammans kan utföra uppgiften bättre än de båda var för sig”, säger Sophia Zackrisson.

Frågan om 3D-mammografi ska ersätta dagens mammografi utreds för närvarande av Socialstyrelsen, ett första ställningstagande väntas under hösten.
”Vi kommer att behöva både vanlig och 3D-mammografi och det är viktigt att hitta AI-lösningar även för vanlig mammografi eftersom det är där vi har historiken. En kvinna kan gå på ett stort antal screeningundersökningar under sitt liv och därför behöver vi bra metoder för att hitta saker över tid.”

Bättre riskbedömningar
”Styrkan och det unika med den här databasen är att den täcker så lång tid, från 2004 till 2020, och vi kommer dessutom att komplettera med bilder som tagits senare. Vi har mammografibilder för kvinnor som screenats upp till tio gånger. Om någon av dem får bröstcancer kan vi lära oss genom att, eventuellt med hjälp av AI, titta på undersökningsbilder bakåt i tiden och se om vi kan definiera några tidiga riskfaktorer. Då kanske vi kan identifiera en ökad risk för bröstcancer hos någon annan med liknande biologiska förutsättningar.”

En annan stor fördel med bilddatabasen är att den kompletteras av en vävnadsdatabas med vävnadsprover och genetiska analyser av tumörer från kvinnor i Malmö och Lund. Även den inkluderar material från en lång tid tillbaka.
”Kombinationen av bilddatabasen och vävnadsmaterialet skapar förutsättningar för intressanta forskningsstudier. Genom att komplettera med variabler som kvinnans ålder, förekomst av cancer i hennes familj och andra riskfaktorer kan vi kanske lära något nytt om sjukdomen och få fram bättre riskbedömningar”, förklarar Sophia Zackrisson.

Nationellt och internationellt
Att flytta och strukturera drygt en halv miljon bilder är ett stort arbete som kräver särskild kompetens och kostar pengar. Projektet genomförs med finansiellt stöd från Lundbergs Forskningsstiftelse. Själva överföringen är avklarad, nu återstår att organisera databasen och göra kopplingar till andra register och databaser. Enligt Sophia Zackrisson kan de första resultaten presenteras under 2023 och redan nu skriver forskarna en vetenskaplig artikel om metoden de använt för att skapa databasen.

Parallellt pågår ett projekt med att bygga en nationell valideringsbas för mammografibilder. Databasen som Sophia Zackrisson och hennes team bygger med material från Malmö ska bidra till den.
”Det är viktigt att få material från många olika regioner i Sverige. Vi måste säkerställa att AI-användningen fungerar på mammografibilder som kan ha tagits med olika utrustning eller på andra sätt skiljer sig åt mellan till exempel Skåne och Dalarna. Liknande projekt finns på andra håll i världen och forskningen gynnas av att vi alla kan få tillgång till större material.”

Utökat stöd till forskning kring sarkom, den glömda cancern

Sarkomföreningens forskningsfond har beslutat att tilldela 100 000 kronor vardera till tre projekt som kan bidra till genombrott i kampen mot sarkom, en ovanlig och ofta mycket aggressiv cancer i kroppens stödjevävnader.


– Medlen kommer helt och hållet från medlems- och minnesgåvor. Vi drabbade, såväl sjuka som anhöriga, upplever en enorm frustration över att sarkomforskningen får så lite uppmärksamhet och ständigt lider brist på resurser, säger Magnus Carlsson, ordförande i Sarkomföreningen.

Medan överlevnaden i de större cancerdiagnoserna såsom prostata- och bröstcancer glädjande nog har ökat enormt de senaste decennierna, har inte så många framsteg gjorts när det gäller ovanliga cancerformer.

Bidragen ges till följande projekt:

Epidemiologi och behandling av angiosarkom. Huvudforskare David Wennergren, medicine doktor, överläkare tumörortepedi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.


Syftet med studien är att undersöka och beskriva epidemiologi och behandlingsresultat för patienter behandlade för angiosarkom på bål, rygg, armar och ben i Sverige under perioden 2000-2020, samt att,utifrån dessa resultat analysera om skyddande faktorer respektive riskfaktorer för lokalrecidiv, fjärrmetastaser och mortalitet kan identifieras.

Angiosarkom är en ovanlig tumörform som kan drabba människor i alla åldrar men som oftast drabbar medelålders och äldre kvinnor. Angiosarkom utgör cirka 1% av alla sarkom, som i sin tur utgör cirka 0,6% av alla cancersjukdomar. Angiosarkom är ofta en högmalign mjukdelstumör som växer infiltrativt och är associerad med höga mortalitetstal med en femårsöverlevnad på 30–40%

Dedifferentierade liposarkom. Huvudforskare: Helena Nyström, specialistläkare Onkologi, Skånes Universitetssjukhus.


Dedifferentierade liposarkom är aggressiva, svårbehandlade mjukdelssarkom som oftast är belägna i bakre delen av bukhålan. Om tumören inte går att operera eller är spridd, är prognosen dålig. Ofta erbjuds då behandling med kemoterapi som dock har begränsad nytta och kan ge biverkningar.

Genom att kombinera ett läkemedel riktat mot en av de överaktiverade signalvägarna, med immunterapi hoppas forskarna kunna påverka och bromsa sjukdomsförloppet. Fas 2-studien kommer att inkludera patienter i Sverige, Norge och Danmark. Under studiens gång kommer vävnadsprov samlas in och analyseras, vilket kommer ge oss möjlighet att studera vad som händer i tumören under behandling och förhoppningsvis leda till ökad kunskap om denna svårbehandlade tumörtyp.

Immunterapi och dess möjliga påverkan på osteosarkom. Huvudforskare: Nikolas Herold, medicine doktor, barnläkare, Karolinska Institutet


Knäckfrågan är enligt teamet att förstå vad det är som skiljer botbara från icke-botbara osteosarkom. Forskargruppen har upptäckt att en skillnad är att de som svarar bra på standardbehandlingen har en specifik typ av immunceller i cancertumören. Det får gruppen att tro att modern immunterapi skulle kunna vara ett alternativ för att förbättra överlevnaden. Målet är att immunterapi ska kunna läggas till som en del av behandlingsprotokollen och göra att flera patienter med osteosarkom överlever.

Osteosarkom är en den vanligaste formen av skelettcancer hos barn och unga. Idag överlever ca 50 % av alla som drabbas av osteosarkom och de med spridd sjukdom har mycket sämre prognos än de med lokal sjukdom. Att förbättra överlevnaden ytterligare har visat sig vara svårt. Trots stora internationella studier har det inte gjorts några betydande framsteg de senaste decennierna.

+++

– Med dessa intressanta projekt som leds av hängivna och kompetenta forskningsledare och deras team hoppas vi på framsteg. Detta är viktigt inte bara för oss som drabbats av sarkom, säger Magnus Carlsson, ordförande i Sarkomföreningen, utan för alla som drabbats av mer ovanlig cancer som så ofta glöms bort i forskningssammanhang.

+++

Kort om sarkom:

Sarkom är cancer som kan uppstå i alla åldrar och var som helst, i skelettet, brosk, fett, bindväv, muskler eller blodkärl.

Varje år diagnostiseras mellan 600 och 800 barn och vuxna i Sverige med sarkom. Det utgör mindre än1 procent av all cancer.  Omkring 10 procent av all cancer hos barn är sarkom.

Eftersom sarkom är så ovanligt, okänt och består av så varierande och ofta aggressiva tumörer, är dödligheten hög. Det skiljer sig från många andra cancerdiagnoser där där tidigare upptäckt och nya läkemedel under senare år har minskat dödligheten dramatiskt.

Sarkom anses vara en av de cancerformer som orsakar flest förspillda levnadsår. Det förekommer i alla åldrar och många dör unga eller relativt unga.

Effektivare behandling av blodcancer med ny forskningsmetod och modern teknik

Människans blodceller skapas i benmärgen. Där gömmer sig också upprinnelsen till många sjukdomar, inklusive olika former av blodcancer. För att förstå hur blodcancer uppstår behövs mer kunskap om benmärgen och cancercellernas beteende i den. Med ett nytt avancerat mikroskop, inköpt med medel från Lundbergs Forskningsstiftelse, kan forskaren Paul Bourgine ta avgörande steg i arbetet med att skapa nya läkemedel för behandling av blodcancer.


Paul Bourgine. Foto: Lunds universitet

Det finns flera olika typer av blodcancer (leukemi). Framgångsrik forskning har resulterat i bra behandlingar och därmed goda prognoser för många patienter. Men för vissa former av blodcancer saknas fortfarande effektiva behandlingar. Paul Bourgine är Assistent professor på Wallenberg centrum för molekylär medicinsk forskning vid Lunds universitet. I ett av sina projekt studerar han blodcancerformen akut myelisk leukemi och myelodysplastiskt syndrom. Det senare inkluderar flera olika blodsjukdomar och leder ofta till akut myelisk leukemi som är den vanligaste formen av blodcancer hos vuxna. Sjukdomarna drabbar huvudsakligen personer över 60 år och är i nuläget mycket svåra att bota.

Ny forskningsmetod ger mer kunskap
Enligt Paul Bourgine har det hittills varit svårt för vetenskapen att förstå hur sjukdomarna i benmärgen uppstår, metoderna har inte varit tillräckligt bra. Nu har han och hans forskargrupp tagit fram en ny teknik som skapar bättre möjligheter för studier av blodcancerns uppkomst och utveckling. Enkelt beskrivet går tekniken ut på att operera in mycket små bitar av mänskligt ben i möss, injicera blodcancerceller från människa in i de benbitarna och låta cellerna utvecklas där. Därmed skapas en miljö för cancercellerna att växa i som i hög grad motsvarar den mänskliga biologin. I nästa steg tas benbiten ut igen och skärs i tunna skivor vilka forskarna sedan studerar i mikroskop.
”Vi tittar på vilken typ av celler som är involverade och hur cancercellerna växer. Vi kan också testa nya läkemedel genom att injicera ett sådant i benbiten och sedan se om cancercellerna dör eller står emot behandlingen”, säger Paul Bourgine.


Mänsklig benvävnad från en av de små benbitar som används i projektet. Foto: Lunds universitet

Säkrare analys med den senaste mikroskoptekniken
För att metoden ska fungera krävs mycket sofistikerade mikroskop. En anslag om tre miljoner kronor från Lundbergs Forskningsstiftelse har möjliggjort inköp av ett sådant.
”Vi ansökte om finansiering av ett konfokalmikroskop* med den allra senaste tekniken. Det behövs för att vi med säkerhet ska kunna identifiera de olika cellerna och var i benmärgen de sitter. Dessutom underlättar mikroskopet arbetet med att skanna in informationen, det går fortare.”

Mer nyanserad och komplex information
Vävnadsproverna från benbiten behandlas med ämnen som gör att olika sorters celler får olika färger i mikroskopet; blodkärl blir röda, fettceller gröna och så vidare. I de mikroskop de sedan tidigare har tillgång till kan Paul Bourgine och hans forskarkollegor se fyra färger. Med det nya mikroskopet kan de arbeta med upp till åtta färger vilket gör stor skillnad för vad de kan se och förstå om blodcancerns uppkomst, tillväxt och respons på behandling.
”Fyra färger räcker inte för att helt säkerställa att det är en mänsklig cancercell vi tittar på. Med det nya mikroskopet kan vi med säkerhet särskilja mänskliga celler från musceller, se om en cell är frisk eller är en cancercell och hur cancercellerna är lokaliserade i benbitarna. Vi kan också fastställa vad som är ben, blodkärl och fettceller. En central del av analysen handlar om att se vilken typ av andra celler eller strukturer som cancercellerna söker sig till och kommunicerar med. Ju fler färger vi kan använda, desto fler strukturer och celler kan vi identifiera. Det nya mikroskopet ger oss mycket mer komplex och nyanserad information vilket gör att vi kan dra fler slutsatser om olika samband som påverkar cancern.”

Läkemedel som hittar cancercellerna
Målet för Paul Bourgines projekt är att ta fram nya och mer effektiva behandlingar för patienter med akut myelisk leukemi. När forskarna vet var cancercellerna är lokaliserade och vilka andra typer av celler de interagerar med kan de utveckla mediciner som riktar in sig på de interaktionerna – om cancercellerna helst placerar sig intill exempelvis fettceller så kan forskarna skapa läkemedel som hittar cancercellerna just där och bekämpar dem.

* Konfokalmikroskop: ett avancerat mikroskop som med hjälp av laserljus konstruerar tredimensionella bilder av biologiska prov, till exempel vävnadssnitt. Konfokalmikroskopi används i stor utsträckning för att studera subcellulära strukturer.

Mantelcellslymfom kan behandlas effektivare med bättre uppföljning

Mantelcellslymfom är en av de tio vanligaste undergrupperna av lymfom; en kronisk cancersjukdom där prognosen är dålig på lång sikt. Cytostatika ersätts allt oftare med målstyrda läkemedel. En nordisk studie vid bland annat Akademiska sjukhuset visar att uppföljning gör det möjligt att pausa och återuppta behandlingen för patienter med återfall, beroende på hur patienten svarar. Detta uppmärksammas i anslutning till internationella lymfomdagen 15 september.

– Med bättre kontroll av kvarvarande sjukdom kan man pausa och, vid behov, återuppta den målsökande behandlingen. Idag använder vi både bcl-2 hämmare, tyrosinkinashämmare och immunmodulerande läkemedel, som ges som tabletter i stället för cytostatika. För patienterna blir det mycket lättare att ta medicinerna och förhoppningen är också effektivare behandling och mindre risk för biverkningar, säger Ingrid Glimelius,överläkare på onkologkliniken, Akademiska sjukhuset, och forskare vid Uppsala universitet.

Fokus för den nordiska studien har varit patienter som haft återfall av mantelcellslymfom efter tidigare behandling med cytostatika eller annan intensiv terapi. Totalt har 59 patienter inkluderats i studien, varav 18 på Akademiska sjukhuset.

Det nya är att forskarna löpande mätt kvarvarande cancerceller var tredje månad. När patienten vid två upprepade tillfällen hade mindre än en kvarvarande lymfomcell på 100 000 celler i blodet eller benmärgen pausades behandlingen. Sedan återstartades den när det åter gick att mäta antalet cancerceller.

– På så vis får patienten behandling endast när man behöver det vilket minskar risken för biverkningar, förklarar Ingrid Glimelius.

En nyligen publicerad studie har visat att patienter med mantelcellslymfom, även efter avslutad behandling, har högre risk för annan sjuklighet än friska personer som ingått i kontrollgrupp, bland annat infektioner, lungsjukdomar, andra blodsjukdomar och annan cancer.

– För vissa patienter har vi kunnat mäta återkomst av sjukdomen på ett väldigt tidigt stadium och framgångsrikt återstartat behandlingen. Vi såg dock att närmare nio av tio behövde justering av doserna och tillägg med tillväxtfaktorer för de vita blodkropparna eftersom behandlingen medförde ökad risk för låga vita blodkroppar och infektioner. Här finns behov att förbättra existerande behandlingsrekommendationer, framhåller Ingrid Glimelius.

Hon understryker samtidigt att många av patienterna i studien kunde avsluta behandlingen efter att ha haft omätbar sjukdom i två upprepade mätningar. Likaså att flera av patienterna fortfarande är utan behandling och inte har fått något återfall. Vid uppföljningen efter sex månader hade en majoritet av patienterna svarat bra på behandlingen. Två år efter behandlingsstart lever många fortfarande utan sjukdom.

I en ny studie, som startade i våras, går forskarna vidare med ett liknande koncept, men med en nyare generation av målstyrda läkemedel, acalabrutinib. En viktig skillnad är att man även tar in patienter som har helt nyupptäckt sjukdom. Även dessa kan erbjudas de målsökande tabletterna och få sin behandling styrd av hur väl de svarar på terapin.

I Uppsala pågår även studier med immunterapi, så kallade bispecifika antikroppar och i september startar studier med antikropps-cytostatika konjugat, där cytostatika sitter fastsatt på antikroppen och på så vis verkar precis där tumörcellerna finns. Planer finns också att inleda studier med CAR-T celler framöver.

– De patienter som får återfall efter dessa målstyrda läkemedel kan således erbjudas immunterapi inom ramen för andra studier, avrundar Ingrid Glimelius.

Läs mer om delresultat av den nordiska studien.

Läs mer delresultat om studierna om biverkningar efter avslutad behandling: Late effects in mantle cell lymphoma patients treated with or without autologous stem cell transplantation

 FAKTA: Mantelcellslymfom

  • I Sverige diagnostiseras ungefär 120 personer årligen med mantelcellslymfom, som är en av de tio vanligaste undergrupperna av lymfom.
  • Det är en malign tumörsjukdom som utgår från en sorts vita blodkroppar (B-lymfocyter) som normalt finns i lymfkörtlarna.
  • Sjukdomen drabbar oftast äldre och är vanligare bland män.
  • Traditionellt är den vanligaste behandlingen en kombination av cytostatika och antikroppar. För yngre patienter gör man sedan en stamcellstransplantation för att få ännu bättre effekt.

Var tredje njurcancerpatient har ingen dialog alls med sin läkare om behandlingen, visar KANTAR Sifo-undersökning

Var tredje njurcancerpatient har ingen dialog alls med sin läkare om behandlingen. Detta trots att studier visar att sådana samtal leder till bättre behandlingsalternativ med färre biverkningar.

-Det är skrämmande att patienter inte involveras i en cancerbehandling som kan vara direkt livsavgörande. Är man inte involverad så förstår man inte heller sin behandling, säger Jörgen Jehander, ordförande Njurcancerföreningen.

Undersökningen har gjorts av KANTAR Sifo och inkluderar 82 personer som har diagnostiserats med njurcancer, drygt hälften har fått diagnosen under de senaste två åren. På frågan om de diskuterat behandlingen svarar 33 % att ”läkaren bestämde och meddelade mig bara vad som gällde”.

Att bromsa eller bota cancer är viktigt, men så är även livskvaliteten under behandlingen. Det kan till exempel handla om allt från arbete, resor, fritid, trötthet, tarmfunktion eller sexliv.

51 % svarar att det inte fick någon information om detta.

Ytterst få, sex %, har fått information om eller blivit tillfrågade att medverka i en forskningsstudie om njurcancer. Sådana studier ger möjlighet att prova nya behandlingsmetoder.

-Det har gjorts stora framsteg inom njurcancerbehandling och fler överlever och kan leva med en kronisk cancer. Men om patienter inte involveras i forskningen i Sverige, så riskerar vi ett avbrott i den positiva utvecklingen, säger Jörgen Jehander. Det måste till bättre samtal och diskussioner mellan läkare och patient, att involvera patienten vet vi leder till bättre behandlingsalternativ och att patienten får färre biverkningar.

Undersökningen presenteras på Njurcancerföreningens seminarium 15 september – till programmet.

Läs rapporten här