Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Blodprov kan visa risk för spridd bröstcancer – Kollagen IV som en tumörmarkör vid bröstcancer

Höga nivåer av ämnet kollagen IV i blodet kan vara ett tecken på spridd bröstcancer. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet. Höga nivåer av ämnet runt tumören innebär också en sämre prognos. Nivåerna av kollagen IV kan enkelt mätas med blodprov.

”Den goda nyheten är att upptäckten kan innebära att det i framtiden blir enklare att avgöra vilka patienter som löper större risk för återfall i bröstcancer och bör följas upp med tätare intervall, genom att mäta halterna av ämnet i blodet”, skriver här Malin Jansson, forskare vid Umeå universitet.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och den vanligaste orsaken till cancerdöd hos kvinnor. De flesta kvinnor botas med kirurgi och adjuvant behandling och ofta är prognosen god – tioårsöverlevanden i Sverige är nästan 88 procent. Några kvinnor kommer dock, trots behandling, att utveckla metastaserad sjukdom, och hos en del patienter är sjukdomen metastaserad redan vid diagnos. I dagsläget finns ingen botande behandling för dessa kvinnor vilket innebär att de kommer att avlida i sin sjukdom. 2020 avled 1 330 kvinnor i Sverige i bröstcancer. För att styra val av behandling samt förutspå risk att återfalla i bröstcancer använder man sig av olika patient- och tumörrelaterade faktorer som till exempel tumörstorlek, lymfkörtelstatus, fjärrmetastaser, histologisk grad, ålder, östrogenreceptoruttryck (ER), progesteronreceptoruttryck (PR), HER2 och celldelningshastighet (Ki67). De senaste åren har genexpressionsanalyser gett möjlighet till ett nytt sätt att klassificera brösttumörerna. Det nya klassificeringssystemet delar in brösttumörerna i fem olika molekylära subgrupper (Luminal A lik, Luminal B lik (HER2 negativ), Luminal B lik (HER2 positiv), HER2-positiv och trippelnegativ), och det ger ytterligare vägledning för prognosbestämning och val av behandlingar.

STORT BEHOV AV MARKÖRER
Trots ett modernt klassificeringssystem som ger möjlighet till en skräddarsydd behandling, återfaller och avlider patienter fortfarande i bröstcancer. Nya biologiska markörer som är ännu bättre på att förutspå vilka patienter som kommer att utveckla metastaserad sjukdom och vilka patienter som inte gör det behöver hittas. Patienter som visar sig ha en högre risk för att utveckla metastaserad sjukdom bör om möjligt erbjudas en ännu mera aggressiv behandling och efter avslutad behandling, följas upp med tätare intervall.

Bröstkörteln är uppbyggd av körtelvävnad, fett och olika typer av celler. Mjölkgångarna i bröstkörteln består av ett inre lager av luminala epitelceller som producerar mjölk vid amning, samt ett yttre lager av kontraherande myoepiteliala celler. Det yttre lagret omges av ett basalmembran som separerar mjölkgångarna från omgivande vävnad. Basalmembranet och den omgivande vävnaden i bröstet kallas stroma. I stromat finns olika typer av celler (makrofager, fibroblaster, mastceller, röda och vita blodkroppar) samt molekyler som bildar ett nätverk. Stromat behövs för att upprätthålla bröstets stabilitet och arkitektur men påverkar också celltillväxt, proliferation, migration och apoptos. Historiskt sett har den maligna epitelcellen varit i fokus vad gäller bröstcancerforskningen, men fler och fler studier har kunnat visa att även stödjevävnaden, stromat i bröstet, deltar aktivt i bröstcancerutvecklingen och i tumörprogressionen. Kollagen IV finns rikligt i basalmembranet runt mjölkgångarna och består av sex olika α-kedjor som byggs samman till heterotrimerer. Kollagen IV har visat sig vara viktig vid sårläkning, men också vid bröstcancerutvecklingen då nedbrytning av basalmembranet är ett av de första stegen vid tumörinvasion. Studier har visat att kollagen  IV inte bara uttrycks i basalmembranet utan dessutom i tumörstromat i olika cancerformer, och kan stimulera celldelning, migration samt förhindra apoptos av cancercellerna.

Läs hela artikeln

Värdegrund och systematisk kvalitetssäkring bakom framgångsrik onkologisk vård i Kalmar

Visionen är minst sagt ambitiös: Att med kompetens, engagemang och bra bemötande ge Sveriges bästa onkologiska vård liksom det dagliga mottot: ”Varje dag lite bättre”. När Kalmar nu står som värd för Onkologidagarna är det med en stolt verksamhetschef vid rodret. Överläkare Magnus Lagerlund har sedan 2006 byggt upp en onkologklinik där kvalitetssäkring och engagemang står i fokus. Och där patienterna erbjuds personlig vård utan väntetider.

Region Kalmar är med sina 250 000 invånare en av landets minsta sjukvårdsregioner. Men för verksamheten på onkologiska/strålningsfysikkliniken på Länssjukhuset i Kalmar har storleken ingen betydelse. Kanske är en hanterbar storlek snarare en fördel för en välfungerande sjukvård. Här har man under de senaste åren i lugn och ro fortsatt att växa och bygga ut, både personalstyrkan och den tekniska kapaciteten på strålningsenheten.

– När jag kom hit från Södersjukhuset för 17 år sedan var vi 13 medarbetare och det fanns en (1) accelerator. Idag finns det 82 tjänster och två linjäracceleratorer – och sedan 2019 har vi en egen onkologmottagning, säger Magnus Lagerlund, klinisk onkolog med strålbehandling/melanom som huvudsaklig specialitet.

Länssjukhuset i Kalmar har omkring 7 600 medarbetare och är regionens största arbetsgivare. Sjukhuset är bland de främsta i landet när det gäller tillgänglighet, kundnöjdhet och effektivitet med korta väntetider till både besök och behandling.

Utvecklingen på den klinik Magnus Lagerlund leder är minst sagt imponerande.

– Antalet läkarkontakter/besök har ökat med nära tio procent sedan 2021 och är nu uppe i nära 14 000. 795 patienter har fått strålbehandling, en ökning med fem procent. En annan, mindre positiv ökning, är kostnaden för läkemedel som har ökat med 22 procent de senaste två åren.

STABIL PERSONALGRUPP
Det sistnämnda är en faktor som är svår att påverka och Magnus Lagerlund vill hellre lyfta fram orsakerna till att kliniken har utvecklats så snabbt.

– Vi har inte haft en enda omorganisation sedan jag kom hit. Vår organisation är medvetet platt och vi har en stabil personalgrupp med låg omsättning. Men tyvärr har vi, som i många andra regioner, svårt att få nya tjänster och att rekrytera färdiga specialistläkare, ett faktum som kan leda till att vi i likhet med övriga onkologkliniker kan få svårt att erbjuda nya behandlingar. Jag skulle också gärna se att det fanns resurser till fler kliniska prövningar.

Om tre år är en ny utbyggnad klar på sjukhuset och då kommer verksamheten att expandera ännu mer.

– Då kommer vi att ha fyra bunkrar, tre acceleratorer, en ny PET CT, en ny mottagning och en dagvårdsavdelning med 17 platser.

Sedan 2015 har man varit en länsklinik med en egen dagvårdsavdelning, med en filial i Västervik, drygt 14 mil norr om Kalmar (se separat intervju). Verksamheten i Västervik är mycket uppskattad av patienterna som slipper långa resor för att få behandlingar.

Att slippa vänta på vård är en annan mycket högt skattad faktor för länets cancersjuka.

– Vi har en god tillgänglighet här, understryker Magnus Lagerlund. I praktiken har vi inga väntetider alls. Patienternas behandling på dagvården och på strålbehandlingen startar inom två, tre veckor. Vi har ett utmärkt samarbete med patologerna och omkring 90 procent av de patienter som behöver palliativ strålning får det inom 14 dagar.

Läs hela artikeln

Uppskattad fortbildning för specialister inom prostatacancervården

Utvecklingen inom prostatacancervården är rekordsnabb. Nya diagnos- och behandlingsmetoder, nya riktlinjer, nya forskningsresultat och en intensiv jakt på nya biomarkörer. För kliniskt verksamma urologer och onkologer är det ofta svårt att hinna med i allt som händer. Den årligen återkommande postgraduate-kursen om prostatacancer – arrangerad av AstraZeneca och Amgen – erbjuder en uppskattad möjlighet till nödvändig uppdatering/fortbildning. Under tre intensiva dagar i december 2022 träffades 30 specialister från hela landet på Steningevik utanför Märsta.

”Jag gick själv kursen redan 1997, i Grythyttan. Som urolog var ”Grythyttankursen” den man skulle gå om prostatacancer. Det var verkligen en mycket bra kurs som gav en total genomgång av hela området. 2002 blev jag färdig specialist och året därpå fick jag frågan om jag ville bli kursledare tillsammans med onkologen Bo Lennernäs. Jag kände mig synnerligen hedrad och 2004 ledde vi den första kursen. Och eftersom jag tycker det är så roligt att undervisa och ordna utbildningar blev jag kvar i hela 19 år. Som lärare utvecklas man hela tiden, eftersom man måste hålla sig uppdaterad. Dessutom har jag lärt mig mycket av deltagarnas erfarenheter och synpunkter.

Det har varit väldigt roliga år med ungefär samma upplägg varje gång – vi följer patienternas resa genom vården. Tidigare avslutade vi med palliativ vård men på grund av att det kommit så mycket nytt hela tiden fick vi ta bort det avsnittet. Palliation är ju inte specifikt för prostatacancer.

Har denna regelbundet återkommande utbildning påverkat prostatacancervården i landet? Ja, jag tror att den kan ha bidragit, framför allt genom att höja lägstanivån, men också genom att underlätta samverkan mellan urologer och onkologer. Att ta hand om de vanliga patienterna, inte de sällsynt komplicerade, är det viktigaste för folkhälsan. Det ger inga rubriker, men för den enskilde patienten är behovet lika stort även om han har ”en vanlig prostatacancer”. Jag tycker att jag lärt mig mer på den här kursen än på stora kongresser, eftersom vi integrerar de nya rönen i den kliniska vardagen. Det var med blandade känslor jag lämnade kursledarskapet efter alla dessa år, men det blev en fin överlämning. Att Camilla Thellenberg Karlsson och Johan Styrke nu har tagit över innebär en välbehövlig vitamininjektion. Jag känner att kursen är i mycket trygga händer!”

Professor Ola Bratt, urolog,
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, tidigare kursledare

”Jag har aldrig gått den här kursen själv och det var första gången jag var kursledare, tillsammans med onkologen Camilla Thellenberg Karlsson. Vi har sedan tidigare ett gott och smidigt samarbete och det fungerade bra att hålla i kursen tillsammans. Upplägget fick vi ärva av de tidigare kursledarna och det kändes bra att köra ett beprövat koncept så här första gången. Deltagarna är redan duktiga på själva hantverket, men det behövs en bättre samverkan över gränserna och framför allt en ökad användning av registerdata, som ju är en viktig del av kvalitets- och verksamhetsutveckling. Hur data kan användas, kontrolleras och tolkas gick som en röd tråd genom hela kursen. Det var viktigt att få deltagarna att förstå poängen med bättre registeranvändning, att det i slutändan gagnar patienten. Data är inte alltid så enkla att tolka, man måste bekanta sig med insamlingsprocessen. Men det ska inte vara en pålaga som tar en massa extra tid. Att ha ordning och reda i registren ska vara förankrat på kliniken och det ska vara lättillgängligt att ta del av data.

Jag lärde mig mycket själv under kursen, det blev ett givande gemensamt lärande där vi kunde diskutera olika lösningar på svåra frågor. Den kurs som vi planerar att hålla i december i år kommer att ha i stort sett samma upplägg men innehålla fler patientfall.”

Kursledare Johan Styrke, urolog,
Sundsvalls sjukhus

Läs hela artikeln

Delete-knappen i livets skarpa lägen

”I cancersjukvården har man som läkare oftast ett större ansvar än i andra delar av det medicinska fältet, eftersom patienten alltid befinner sig i ett så enormt kunskapsunderläge, och sällan på ett rimligt sätt kan förstå konsekvenserna av olika beslut.”

På datorn finns en delete-knapp som för både vana och ovana datoranvändare är mycket användbar: ”Äsch, det blev inte bra, jag börjar om från början.”

Tänk om det fanns sådana knappar för det verkliga livet också. En knapp man kunde trycka på när man bråkat med sin maka, make eller barn. En knapp där man kunde få 50 år av rökning att försvinna när man fått diagnosen KOL eller alltför ihärdigt drickande när man fått acites och levercirros. Det borde finnas knappar där man kunde ångra att man inte tog chansen på tjänsten på den andra kliniken, inte antog erbjudandet om cheftjänsten eller möjligheten att börja forska, eller något liknande. I ungdomen var det dumt att man inte fortsatte att spela piano – där hade en delete-knapp gjort livet roligare 25 år senare – och en annan delete-knapp när man schabblade bort chansen till den flickan eller pojken man egentligen visste var den rätta.

Ovanstående kan dock trots allt kännas banalt när man inser vad vi som läkare sysslar med när det gäller våra patienter. Det är ju vi som är till för dem och inte tvärt om. Nog skulle man då vilja ångra sig – trycka på delete-knappen – av och till när man har fått facit på hur det gick. Kirurgen kan få facit inom några sekunder efter att ha skurit fel, medan det för den invärtesmedicinskt praktiserande oftast tar längre tid även om felet varit lika stort. Ibland är en medicinsk delete-knapp verkligen efterlängtad.

Det berättas om en professor som under sin första vecka gick runt på den nya arbetsplatsen och skrev oupphörligen i en liten anteckningsbok. En av de nya medarbetarna dristade sig till att fråga vad han skrev upp? ”Jo, jag skriver ner allt dumt som min föregångare gjort och som jag ska se till att inte göra om när jag om 25 år slutar här”, sa han och skrattade. Tjugo år senare blev den då äldre professorn tillfrågad om hur det hade gått med den lilla anteckningsboken och om han haft någon nytta av den. ”Aha, menar du den? Jo, jag såg den häromåret och den var full av befängdheter, så den har jag kastat bort.”

Läs hela artikeln

”Vi ska bana väg in i styrelserummen –även om vi måste bända upp dörrarna”

Inom life science-området är de flesta företagsledare män. Kvinnliga entreprenörer drar in mindre kapital och kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelser. Det är bara några av de saker som det nybildade kvinnliga affärsnätverket VILDA (VD inom Life Science-Damer för Affärsnätverkande) avser att ändra på. Efter det första mötet är Cecilia Bröms-Thell, en av grundarna, optimistisk:

– Vi vill med gemensamma krafter försöka bända upp dörrarna till styrelserummen. Det finns ett marknadsmässigt värde i ett ökat kvinnligt ledarskap.

Anna Törner, Sarah Lidé och Cecilia Bröms-Thell har alla lång erfarenhet av ledande befattningar inom life science. De har också lång erfarenhet av att arbeta i en bransch där merparten av alla högre chefer är män.

– Life science har dock en bättre könsfördelning än många andra branscher, påpekar Cecilia Bröms-Thell och berättar att de tre inte kände varandra sedan tidigare.

– Men när vi träffades på ett event för något år sedan konstaterade vi att vi hade ett stort gemensamt nätverk – och att vi hade gemensamma upplevelser av de utmaningar man kan ha som kvinna i en företagsledande position. Det blev ett mycket spännande möte där vi bestämde oss för att skapa ett forum där kvinnliga ledare i branschen kan få stöd och inspiration, säger Cecilia Bröms- Thell, som bland annat har arbetat på Pharmacia och varit VD på ett svenskt mindre bolag. Nu har hon precis börjat ett nytt jobb som ansvarig för ett life science-program på Uppsala Innovation Centre

ARBETAR HELT IDEELLT
Anna Törner är bland annat grundare av SDS Life Science men har nu sålt bolaget. Sarah Lidé är vice VD på Medicon Village i Lund och det var där det första medlemsmötet hölls i början av februari i år.

– Idag har omkring 30 procent av bolagen inom Medicon Village en kvinna på VD-posten. Vi är väldigt glada över att de stöttar och sponsrar VILDA genom att upplåta sina lokaler. Det är mycket värdefullt eftersom vi arbetar ideellt, säger Cecilia Bröms-Thell, som tycker att det blev ett väldigt bra möte med omkring 30 engagerade deltagare som bland annat lyssnade på en föreläsning av ledarutvecklaren Katarina Eker. Cecilia Bröms-Thell talar för alla tre VILDA-grundarna när hon säger att hon är glatt överraskad över hur snabbt det gick för mötesdeltagarna att öppna upp sig och berätta om sina upplevelser.

Läs hela artikeln