Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

New Orleans kryllade av hematologer som äntligen fick träffas på ASH 2022

I ett 25 grader varmt och fuktigt New Orleans anordnades för första gången på tre år American Society of Hematology’s (ASH) årliga konferens i fullt fysiskt format i december 2022. Även i år var det möjligt att delta virtuellt, men då samtliga presentatörer var ålagda att delta på plats var det fysiska deltagarantalet stort.

New Orleans myllrade således av hematologer från hela världen. Att konferensen ägde rum kort in på en pandemi blev tydligt när gratis broscher som indikerade om man var villig att skaka hand eller inte delades ut. Att det fysiska formatet uppskattades var dock tydligt. Postersessionerna var fullpackade och livliga diskussioner fördes både där och under såväl muntliga presentationer som föreläsningar.

Att referera allt som presenteras på ASH är inte görligt på grund av det enorma utbudet. Här följer, med visst lymfomfokus, ett axplock av generella trender, några udda fåglar och de allra mest omtalade studieresultaten.

Att ASH är den största hematologikonferensen innebär att de allra mest banbrytande studierna ofta presenteras just här. En av de mest uppmärksammade i år var resultaten från TRIANGLE-studien, en europeisk fas III-studie där flera svenska centra deltagit. Studien presenterades av professor Dreyling från Universitetssjukhuset i München. I TRIANGLE-studien undersöktes optimal behandling för patienter 65 år eller yngre med högrisk mantelcellslymfom (MCL) som var kandidater för autolog stamcellstransplantation (ASCT). Studien var trearmad och standardbehandling (R-CHOP/R-DHAO + ASCT) jämfördes med två experimentella armar där den ena hade tillägg av BTK-hämmaren ibrutinib (Imbruvica) både under induktion och som underhållsbehandling efter ASCT.

Den tredje armen innehöll ibrutinib på samma sätt men uteslöt dessutom ASCT. Med en medianuppföljning om 31 månader var både den progressionsfria och totala överlevnaden bättre i de experimentella armarna jämfört med kontrollarmen. Att standardbehandling för MCL kommer att ändras står alltså klart. Huruvida ASCT är fortsatt nödvändigt efter ibrutinibinnehållande cytostatika vet vi dock ännu inte då ytterligare uppföljningstid krävs för att kunna jämföra de ibrutinibinnehållande armarna. Hittills ser det dock ut att gå lika bra utan ASCT. På direkt fråga om vad han tror kommer att bli standardbehandling för yngre patienter med MCL svarade professor Dreyling redan nu ibrutinibinnehållande cytostatika utan efterföljande ASCT. Han tillade dock att tiden kommer att utvisa om det finns subgrupper för vilka konsoliderande ASCT kan vara till gagn. Mer om denna studie, och annat nytt kring MCL, kan du läsa om i Ingrid Glimelius artikel i detta nummer – se sidan 36.

Ovanstående studie presenterades som abstract nummer ett på den mest prestigefyllda sessionen, plenary-sessionen. På plenary-sessionen presenterades även den omtalade ASAPstudien om förbehandling inför allogen stamcellstransplantation för patienter med återfall av akut myeloid leukemi(AML). I denna tyska studie randomiserades patienter med refraktär AML eller återfall av AML till antingen intensiv cytostatika eller observation/lågdos cytostatika vid behov inför allogen stamcellstransplantation (allo-SCT). Enligt rådande kunskapsläge är så djupt behandlingssvar som möjligt inför allo-SCT en viktig positiv prediktor för överlevnad vid AML. Hur det ser ut vid refraktär eller återfallande AML är dock inte lika välstuderat. Detta ville alltså Dr Schetelig och den tyska AML-gruppen undersöka. Totalt 281 patienter inkluderades i studien varav samtliga redan hade en stamcellsdonator eller hade >90% chans att hitta en matchad donator vid sökning. Bland patienter som randomiserades till lågdosarmen kunde 76% observeras och resterande erhöll lågdoscytostatika inför allo-SCT som i median genomfördes efter endast fyra veckor. I kontrollarmen fick patienterna högdos cytarabin och mitoxantrone inför allo-SCT. Medförfattarna fick sin hypotes bekräftad när det primära effektmåttet, komplett remission dag 56 efter transplantation, jämfördes mellan grupperna och var 84.1% i lågdosarmen jämfört med 81.3% i den intensivt förbehandlade gruppen. Hur vi i framtiden hanterar patienter med refraktär eller återfall av AML inför allo- SCT kan således komma att skifta.

Läs hela artikeln

San Antonio 2022 bjöd på intressanta studieresultat och viktiga diskussioner

Den 45:e upplagan av San Antonio Breast Cancer Symposium (SABCS) ägde rum 6-10 december 2022 i San Antonio, Texas, USA. Ett flertal intressanta kliniska och translationella studier presenterades samtidigt som viktiga resultat diskuterades av internationella experter.

CDK4/6-HÄMMARE
monarchE: Professor Stephen Johnson från Royal Marsden Hospital i London, UK presenterade en interimsanalys på totalöverlevand (OS) samt uppdaterade uppföljningen med 4-årsdata från den adjuvanta monarchE-studien som inkluderade 5 637 patienter med hormonreceptorpositiv (HR+) och HER2-negativ (HER2-), högrisk lymfkörtelpositiv bröstcancer. Kombinationsbehandlingen med abemaciklib och endokrinbehandling visade som vid tidigare analyser signifikant förbättrad invasiv sjukdomsfri överlevnad (IDFS) jämfört med endokrinterapi (IDFS 85.8% vs 79.4%,HR=0.664 95% CI: 0.578-0.762,p<0.0001) i den totala populationen och i alla utvärderade subgrupper. OS visade ingen signifikant skillnad mellan behandlingsarmarna, men data är fortfarande omogna och längre uppföljning behövs. Den uppdaterade analysen har nu publicerats i JAMA Oncology.

RIGHT choice: Dr. Yen-Shen Lun från National Taiwan Universitetssjukhus presenterade de primära resultaten från denna fas II-studie som inkluderade premenopausala patienter med HR+/HER2- avancerad bröstcancer med högrisk/aggressiva karakteristiska inklusive visceralkris, snabbt progredierande sjukdom
eller symtomgivande icke-visceral sjukdom. 222 patienter randomiserades till första linjens behandling med ribociklib + endokrinbehandling (ET, letrozol eller anastrozol + goserelin) eller kombinationsbehandling med cytostatika (physician’s choice). Median progressionsfri överlevnad (PFS) förbättrades signifikant i ribociklib + ET-armen jämfört med cytostatika (24 versus 12.3 månader; HR 0.54, 95% CI 0.36-0.79, p=0.0007). Dessutom färre dosreduktioner samt behandlingsrelaterade biverkningar påvisades i ribocicklib-gruppen.

PACE-studie: Dr Erica Mayer från Dana- Farber Cancer Institute i Harvard Medical School presenterade data av fulvestrant +/- palbociclib i patienter med ER+/HER2- metastaserad bröstcancer som progredierade på tidigare behandling med CDK4/6 plus endokrinbehandling. 220 patienter inkluderades i den här fas II-studien. Kombinationsbehandling med palbociklib visade inte någon signifikant förbättring av PFS jämfört med fulvestrant monoterapi (4.6 mot 4.8 månader, HR=1.11, p=0.62) efter en median uppföjlningstid av 23.6 månader. En tredje arm i studien utvärderade tilläggseffekt av en PD-L1-hämmare (avelumab) till kombinationsbehandlingen med palbociklib och fulvestrant. Lovande, hypotesgenererande resultat visades gällande risken för sjukdomsprogression (HR=0.75, 95% CI 0.47-1.20) samt överlevnad (HR=0.68, 95% CI 0.40-1.15), jämfört med fulvestrant monoterapi, men skillnaderna var statistiskt icke-signifikanta.

Läs hela artikeln

Nuklearmedicin – visualiserad precisionsmedicin

Inom nuklearmedicin visualiseras en fysiologisk process i kroppen som man vill undersöka. De tvåhuvudkomponenterna som gör detta möjligt är ett radiofarmakon och en nuklearmedicinsk kamera. Ett radiofarmakon består av radionuklidmärkta bärarmolekyler som injiceras i patienten. Radionukliden sönderfaller, och i den processen bildas annihilationsfotoner eller gammastrålning som kan detekteras med en Positron-Emissions-Tomografi-kamera (PET) eller gammakamera. Den bild vi får ut återspeglar den fysiologiska eller patofysiologiska process som radiofarmakonet undergått vid tiden för bildtagningen.

Här beskriver sjukhusfysiker Maria Holstensson, professor Rimma Axelsson och Per Grybäck, specialistläkare i radiologi och nukleärmedicin, senaste nytt inom detta högintressanta fält.

Redan idag diagnostiseras cancer med hjälp av radiofarmaka som söker sig till tumörer. Ett av de vanligaste radiofarmaka som används är 18F-FDG (fluorodeoxyglucose märkt med radionukliden 18F) som har samma upptagsmekanism som glukos. 18F-FDG avspeglar glukosmetabolismen i kroppen och kan med hög precision detektera flertalet energihungriga tumörtyper, men är också användbart för att detektera inflammatoriska tillstånd.

För tumörtyper där 18F-FDG inte är känsligt används andra PET-radiofarmaka. Neuroendokrina tumörer är exempel på tumörer med högt somatostatinreceptoruttryck och för att diagnostisera dessa används radiofarmakonet 68Ga-DOTATOC som söker sig till somatostatinreceptorer på cellytan. Prostataspecifikt membranantigen (PSMA) är ett transmembranprotein som uttrycks starkt hos en stor andel av patienter med prostatacancer. Prostatcancerdiagnostik med 18F- eller 68Ga-märkt PSMA ingår numera i det Nationella vårdprogrammet och erbjuds för både primärdiagnostik och recidiverande prostatacancer.

Parallellt med den diagnostik inom nuklearmedicin som drivs som klinisk rutin pågår också forskningsstudier med nya målriktade radiofarmaka. På Karolinska Universitetssjukhuset pågår för tillfället studier med nya radiofarmaka vars mål är tumörstroma, HER2-receptorer eller GRPR-uttryck (Gastrin-Releasing Peptide Receptor).

TUMÖRER RIKA PÅ STROMA
Tumörer i bukspottskörtel, magsäck och ovarier är rika på stroma. Cellerna i detta stroma blir cancerassocierade fibroblaster (CAF) i processen för tumörutveckling och är inblandade i tillväxt, migration och progression av cancern i dessa organ. CAF uttrycker bland annat markören FAP (Fibroblast-Aktiverande Protein), och FAP-hämmare (FAPI) anrikas selektivt i vävnader där dess målprotein uttrycks. Tumörer som är större än ungefär 1–2 millimeter behöver stödjande stroma för att kunna växa sig ännu större. Av den anledningen finns det potential för att kunna visualisera tumörer så små som omkring 3–5 millimeter med FAP hämmarbaserade radiofarmaka, till exempel 68Ga-FAPI. Eftersom det finns ett mycket lågt uttryck av FAP i andra organ, och tillfört FAPI snabbt renas från blodcirkulationen via njurarna, erhålls en hög kontrast av FAPI-upptag i tumörer vid bildtagning i PET. I tre parallella studier på Karolinska Universitetssjukhuset ska diagnostisk prestanda och kliniskt värde för 68Ga-FAPI att detektera cancer i bukspottkörtel, magsäck och ovarier bestämmas

Det finns receptorer på cancercellernas yta som ansvarar för tillväxt och spridning av cancerceller. En av dessa är HER2 som är en del av familjen Epidermal Growth Factor Receptors. Överuttryck av HER2-protein i magsäckscancer, med hjälp av immunhistokemi, beskrevs först på 1980-talet. Idag analyseras HER2-överuttryck med samma teknik på prover som kräver biopsi eller kirurgiska prover. Det finns växande evidens för att HER2 är en viktig biomarkör och drivkraft för tumörgenes i bröst och esofaguscancer. Även om det finns motstridiga publikationer har vissa studier antytt att en HER2-positiv cancer är förknippad med dålig prognos och aggressiv sjukdom.

Läs hela artikeln

Sahlgrenska först ut i Skandinavien med ny typ av robotassisterad kirurgi för lungcancer

Snabbare operationstid, läketid och minskad smärta för patienten. Det är några av fördelarna med den nya robotassisterade operationsmetoden. Sahlgrenska Universitetssjukhuset är nu först i Skandinavien med att ha genomfört en robotassisterad titthålsoperation för lungcancer där roboten går in genom endast ett operationssår. Här beskriver thoraxkirurgerna Andreas Westerlind och Maya Landenhed Smith, som var med och genomförde den första operationen, den senaste utvecklingen på området.

Lungcancer är den femte vanligaste cancerformen i Sverige och även den cancerform som leder till flest cancerrelaterade dödsfall. Varje år insjuknar cirka 4 500 patienter i Sverige och lungcancer är därmed fortsatt ett betydande folkhälsoproblem. Incidensen har minskat bland männen men fortsätter att öka hos kvinnor. Majoriteten av patienterna är mellan 60 och 80 år gamla vid tidpunkt för diagnos. Rökning är den viktigaste riskfaktorn för utveckling av lungcancer men hos andelen nydiagnostiserade patienter har 12 procent aldrig rökt.

Lungcancer stadieindelas efter tumörstorlek, lymfkörtelengagemang och förekomst av metastaser. Behandlingsval och prognos är beroende av tumörstadium. Eftersom lungcancer ofta inte ger symtom i tidigt skede upptäcks sjukdomen inte sällan sent och ungefär hälften av patienterna diagnostiseras i avancerade stadier där kirurgisk behandling inte är aktuell, men där cytostatika och i vissa fall målstyrd läkemedelsbehandling eller immunterapi och radioterapi kan ge förlängd överlevnad. För tidiga tumörstadier är kirurgisk behandling förstahandsval förutsatt att patientens övriga hälsotillstånd tillåter operation. Cirka 1 000 patienter med lungcancer opereras årligen i Sverige med kurativ intention.

För de patienter som opereras är femårsöverlevnaden mer än 60 procent och för de tidiga tumörstadierna med liten tumör utan lymfkörtelspridning är femårsöverlevnaden cirka 80 procent. Tidig upptäckt av sjukdomen och hög tillgänglighet till kirurgisk vård är därmed av stor vikt för framgångsrik behandling.

MULTIDISCIPLINÄRT TEAMARBETE
Sahlgrenska Comprehensive Cancer Centre (SCCC) samlar all cancervård på Sahlgrenska Universitetssjukhuset med mål att med högsta möjliga kliniska kompetens och med forskning i framkant samarbeta för att ge patienterna den bästa möjliga vården. Lungcancerkirurgi vid Thoraxkirurgiska kliniken är en del av ett större multidisciplinärt teamarbete runt patienten som drabbats av lungcancer.

Innovativ utveckling av kirurgisk behandling av lungcancer i kombination med förbättring av vårdomhändertagandet av patienten är ett ständigt pågående arbete där Sahlgrenska Universitetssjukhuset sedan flera år arbetar efter ett tvärfackligt fast track-koncept för lungkirurgi. Stor vikt läggs vid preoperativ patientinformation om planerad tidig mobilisering och eftersträvade korta vårdtider efter operation i syfte att reducera komplikationer i form av bland annat lunginflammation och blodproppar.

Även den kirurgiska tekniken har under de senare åren utvecklats och gått från öppen kirurgi via ett större operationssår mellan två revben, så kallad torakotomi, till övervägande minimalinvasiva tekniker med videoassisterad torakoskopisk kirurgi (VATS) där kirurgen använder ett eller flera mindre titthål för att utför operationen.

Som första center i Sverige har sedan cirka ett år också robotassisterad multiportal operationsteknik (multiportal RATS) implementerats på regelbunden basis. Ytterligare ett utvecklingsarbete sker nu med utveckling av så kallad robotassisterad uniportal teknik (uniportal RATS). I stället för att använda flera titthål utförs operationen genom endast ett operationssår. Operationen innebär att den cancerdrabbade delen av lungan opereras ut ur patienten med hjälp av operationsroboten som kopplas till patienten under operationen. Genom det cirka fem cm långa operationssåret mellan två av patientens revben placeras en kameraarm i operationssårets bakre översta del och två instrumentarmar i den nedre delen av operationssåret för parallellt arbete vid sidan av optiken.

Läs hela artikeln

Därför startade han en ny patientorganisation: Finns för stora regionala skillnader i vården – och för långa väntetider

En sommarmorgon för fyra år sedan upptäckte den pensionerade allmänläkaren Carl-Henrik Sundin att han kissade blod.

– Jag trodde att det handlade om en urinvägsinfektion eller prostatabesvär men det visade sig vara cancer i urinblåsan. Symtomen togs på allvar direkt och jag blev opererad inom rimlig tid, men behandlingen tog hårt på mina krafter och jag beslöt mig för att ta reda på mer om denna sjukdom som jag faktiskt aldrig ägnat en tanke åt tidigare, säger Carl-Henrik Sundin, som startade Blåscancerförbundet 2021.

Det var för att skapa uppmärksamhet kring denna ”glömda” cancerform som drabbar omkring 3 300 personer per år och orsakar cirka 800 dödsfall, som Carl-Henrik Sundin startade den nya patientorganisationen.

– Det var ILCO som tidigare samlade patienter med blåscancer men jag tyckte att de fokuserade alldeles för mycket på tarmcancer och tarmstomier och alldeles för lite på de 30 000 patienteri Sverige som har urinblåsecancer, varav en del har urostomi.

Sagt och gjort. Efter noggrann research startade Carl-Henrik Sundin, som är bosatt i Kvissleby söder om Sundsvall, en egen patientförening, mitt under pandemin.

– Jag är en entreprenör och har varit med och grundat vårdbolag. Blåscancerförbundet fick glädjande nog bra respons från start och idag är jag bland annat patientrepresentant på RCC. Vi får också bidrag från Cancerfonden och är med i världsorganisationen World Bladder Cancer Coalition.

Läs hela artikeln