Cancerfondsrapporten forskning 2023: Här är regionernas blinda fläck

Regionerna ska skapa förutsättningar för klinisk forskning inom hälso- och sjukvården. Men Cancerfondsrapporten 2023 visar att forskningen varken får rätt förutsättningar eller följs upp tillräckligt tydligt från politiskt håll. Det riskerar få förödande konsekvenser för morgondagens cancervård.

Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare på Cancerfonden.

Det bedrivs allt mindre patientnära forskning i Sverige: sedan början av 2000-talet har andelen forskarutbildade läkare minskat med mer än 15 procent. Under samma period har antalet startade kliniska läkemedelsprövningar minskat med 70 procent.

– Det är bedrövliga siffror. Det finns en tydlig koppling mellan vilken medicinsk forskning som bedrivs i ett land och hur bra vård patienter erbjuds. Men ändå görs alldeles för lite för att forskningen ska få utrymme och rätt förutsättningar, säger Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare på Cancerfonden.

Sveriges regioner ska enligt hälso- och sjukvårdslagen ansvara för att forskningen får rätt förutsättningar. I Cancerfondsrapporten 2023 har Cancerfonden därför granskat hur forskningens styrs och följs upp i de sju regionerna med universitetssjukhus i Sverige. Granskningen visar att det finns stora regionala skillnader. Utifrån en genomgång av samtliga regioners organisationskartor och styrande dokument är det i flera fall till och med oklart var regionerna själva anser att huvudansvaret för forskningen ligger.

– Vår granskning visar att regionerna inte lever upp till lagkravet. Ofta är det politiska ansvaret uppdelat och det saknas någon som ser helhetsbilden. Vi ser också en tendens till att ansvariga politiker betraktar forskningen som något som sker vid sidan av vården och ”sköter sig självt”. Det gör att forskningen blir som en blind fläck – den är allas och ingens ansvar, säger Ulrika Årehed Kågström.

Gemensamt för alla regioner är dock höga ambitioner om att vara ledande inom forskningen, men där regionpolitiker ändå inte driver forskningsfrågor lika aktivt som de bedriver sjukvårdsfrågor. Detta trots att patienter har större möjlighet att få tillgång till de senaste behandlingsmetoderna vid sjukhus som bedriver patientnära forskning. Idag brister många regioner både i styrning – och framförallt i hur man följer upp och mäter den forskning som faktiskt bedrivs.

– Det är lättare att prata vårdplatser och kötider. Ändå är alla överens om vilken avgörande betydelse forskningen har för morgondagens vård. Det råder alltså ingen brist på politisk ambition, men däremot på faktisk handlingskraft. Det är hög tid att man börjar betrakta forskningen som en naturlig del av hälso- och sjukvården och agerar därefter – först då kan forskningen få de förutsättningar som faktiskt krävs, säger Ulrika Årehed Kågström.

Cancerfonden vill att varje region:

• Tydliggör var i regionen ansvaret för klinisk forskning och utveckling enligt hälso- och sjukvårdslagen faktiskt ligger och följs upp.
• Tar fram konkreta planer för hur klinisk forskning ska bli en del av den dagliga sjukvården.
• Sätter mål och indikatorer som gör att det går att mäta den kliniska forskningen.
• Ökar basfinansieringen för forskning och forskningsstödjande infrastruktur.

Läs hela ”Cancerfondsrapporten 2023: forskning på kliniken – allas och ingens ansvar” här