Karolinska först med precisionsmedicinsk analys för metastaserad prostatacancer
Klinisk patologi och cancerdiagnostik på Karolinska Universitetssjukhuset blir första sjukhuset i Sverige att analysera mutationer i cellfritt DNA hos patienter med metastaserad kastrationsresistent prostatacancer. Analysen innebär att fler patienter får tillgång till behandling för sin cancer.
Johan Lindberg. Foto: Marcus Hagström.
Män med metastaserad kastrationsresistent prostatacancer har sedan maj 2022 kunnat behandlas med läkemedlet olaparib (en så kallad PARP-hämmare) men det förutsätter att cancercellerna hos patienten har en mutation i en av generna BRCA1 eller BRCA2. Den nya egenutvecklade precisionmedicinska analysen kan identifiera dessa mutationer i generna BRCA1 och BRCA2 genom sekvensering av cirkulerande DNA från döende tumörceller.
Den nya analysen ger en aktuell lägesbild av mutationerna. Tidigare har analysen gjorts på vävnadsprover som kan vara tagna långt tillbaka i tiden.
Johan Lindberg har en delad anställning mellan Karolinska Universitetssjukhuset och Karolinska Institutet och har ansvarat för att utveckla testet.
– Det känns väldigt bra att detta test nu implementeras i klinisk rutin. Det ger fler patienter tillgång till precisionsmedicinsk behandling för sin sjukdom. Testet har optimerats för att kunna upptäcka förändringar i väldigt små mängder DNA, vilket tidigare varit ett problem för denna patientgrupp, säger Johan Lindberg.
För att göra behandlingen tillgänglig för fler patienter erbjuder nu Karolinska Universitetssjukhuset denna analys till sjukhus i hela Norden. Analysen är utvecklad inom ramen för den multinationella studien ProBio (www.probiotrial.org).
Mikael Björnstedt, verksamhetschef för Klinisk patologi och cancerdiagnostik, påpekar att analyser av cellfritt DNA förväntas öka de närmaste åren, vilket ställer krav på ett tätare samarbete mellan forskare på Karolinska Institutet och vårdpersonal på Karolinska Universitetssjukhuset.
– Utvecklingen av precisionsmedicinska analyser går snabbt framåt, och för att hänga med krävs ett aktivt kompetens- och kunskapsutbyte mellan akademin och sjukvården, säger Mikael Björnstedt.
