Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Nytt screeningtest för livmoderhalscancer kan förutsäga cellförändringar flera år i förväg

Forskare vid bland annat Karolinska Institutet har utvecklat ett screeningtest för livmoderhalscancer som kan förutsäga cellförändringar flera år innan de är synliga under mikroskopet. Testet är också bättre på att identifiera höggradiga cellförändringar i gynekologiska cellprover än dagens metoder. Det visar en studie som publicerats i tidskriften Genome Medicine.

Karin Sundström. Foto: Martin Stenmark.

Gynekologiska cellprover som undersöks med mikroskopi används idag rutinmässigt i vården för att upptäcka cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer. Det nya testet, som kallas WID-CIN-testet, analyserar i stället epigenetiska förändringar, det vill säga förändringar i cellerna som påverkar vilka gener som är aktiva. Dessa förändringar påverkas av faktorer som miljö, livsstil och åldrande och kan öka risken för cancer och andra sjukdomar.

Kan möjliggöra ett tidigare ingripande

Forskarna har studerat specifika epigenetiska förändringar i 1254 cellprover från en provsamling vid Karolinska Universitetssjukhuset och jämfört med data från Socialstyrelsens cancerregister och Nationella Kvalitetsregistret för Cervixcancerprevention. WID-CIN-testet visade sig vara bättre på att identifiera höggradiga cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer än de metoder som används idag. Hos 55 procent av kvinnorna som var infekterade med HPV (humant papillomvirus), men som inte hade några synliga cellförändringar vid tiden för provtagning, kunde testet dessutom förutsäga utveckling av höggradiga cellförändringar under de följande fyra åren.

– Metoden har potential att förbättra dagens screeningprogram och möjliggöra ett tidigare ingripande för att förebygga cancer, säger Karin Sundström, läkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och senior forskare vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet.

Förutsäga risken även för andra cancerformer

Testet har utvecklats av ett internationellt forskarlag från Karolinska Institutet, Innsbrucks universitet i Österrike och University College London (UCL) i Storbritannien. Det är en del av ett forskningsprogram som syftar till att förutsäga risken att utveckla fyra typer av cancer (bröst-, äggstocks-, livmoder- och livmoderhalscancer) från ett enda cellprov från livmoderhalsen. Tidigare studier har visat att testet kan upptäcka risk för bröst- och äggstockscancer genom att analysera ett vanligt cellprov från livmoderhalsen.

Forskargruppen planerar nu att testa den nya metoden på screeningprover från kvinnor som vaccinerats mot HPV och därför har betydligt lägre risk att drabbas av livmoderhalscancer.

Hoppas kunna upptäcka fler

– Vår förhoppning är att kunna upptäcka fler som löper risk att utveckla livmoderhalscancer men också att framtida screening ska kunna förutsäga risken även för andra cancerformer som drabbar kvinnor, säger Joakim Dillner, professor i infektionsepidemiologi vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, och FoUU-chef vid Medicinsk Diagnostik Karolinska, Karolinska Universitetssjukhuset.

Joakim Dillner. Foto: Ulf Sirborn.

Studien har letts av professor Martin Widschwendter vid Innsbrucks universitet och UCL som även är gästprofessor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet. Forskningen har delvis finansierats av Europeiska unionens Horizon 2020 Research and Innovation Programme, välgörenhetsorganisationen The Eve Appeal och Europeiska Vetenskapsrådet (ERC). Flera av medförfattarna står som uppfinnare på ett patent som rör WID-CIN-testet och några är aktieägare i Sola Diagnostics GmbH som har exklusiv licens att kommersialisera testet.

 

Publikation: “The WID-CIN test identifes women with, and at risk of, cervical intraepithelial neoplasia grade 3 and invasive cervical cancer”. James E. Barrett, Karin Sundström, Allison Jones, Iona Evans, Jiangrong Wang, Chiara Herzog, Joakim Dillner, Martin Widschwendter. Genome Medicine, online 19 oktober 2022, doi: 10.1186/s13073-022-01116-9.