Patienter i nordöstra Skåne får hjälp av mobilt team

Personer med cancer har man ofta täta kontakter med sjukvården, men för den som är infektionskänslig kan sjukhusmiljön innebära risker. I nordöstra Skåne finns nu ett basonkologiskt team, som kan ge mycket av den grundläggande vården hemma hos patienten.

Catharina Weman-Persson, överläkare, och Ulrika Mattsson, specialistsjuksköterska, arbetar båda i det basonkologiska teamet.

Det finns flera olika mobila team i den skånska vården. Det senaste tillskottet är det basonkologiska teamet i nordöstra Skåne.
– Samtalen kommer in till teamets sjuksköterska från sjukhusens olika avdelningar på morgonen, säger Catharina Weman-Persson.

Hon har jobbat som läkare inom palliativ vård och ASIH, avancerad vård i hemmet, i många år och är en av de som under det senaste året arbetat med att dra igång det basonkologiska teamet.

Sjukvården kommer till patienten
Samtalen med remisser kan komma från samtliga avdelningar på sjukhusen, även från akuten. Vad man behöver hjälp med varierar, men den gemensamma nämnaren är att det är en cancerpatient som har behov av vård. Istället för att patienten ska ta sig in till akuten eller en av sjukhusens avdelningar, åker Catharina och kollegan Ulrika Mattsson, specialistsjuksköterska, eller någon av deras kollegor, hem till den som behöver hjälpen.

– Det är allt från vätskebehandling till bedömning om de kan vara kvar hemma. Det kan vara cytostatikabiverkningar – man kanske har mått illa så att man inte kan äta eller dricka, säger Ulrika Mattsson.

Ibland krävs vård på sjukhus
Ibland blir det tvärtom, att besöket mynnar ut i bedömningen att den som mår dåligt måste komma in till sjukhuset för att få nödvändig vård.

– Man får aldrig blunda för att en cellgiftsbehandling ofta är rätt så tuff. Patienten kan bli mycket infektionskänslig och då behöva professionell vård snabbt. I det läget skall patienten i alla fall inledningsvis vårdas på sjukhuset, säger Catharina.

”Halleluja”
Teamet är minst sagt populära hos de människor de möter.

– Vi har faktiskt bara fått positiva reaktioner! Det är allt från ”halleluja” till ”Å, kommer det en doktor, kan ni koppla dropp här hemma?”, säger Ulrika Mattsson.

Även närstående, som många gånger drar ett tungt lass, är tacksamma över att Catharina, Ulrika och deras kollegor finns.
– Lättnad, att de inte behöver komma in. De är trygga med vår bedömning, säger Ulrika.

Stor informationsinsats
Teamet och arbetssättet är ännu helt nytt för sjukhusen i nordöstra Skåne och det återstår en hel del arbete för att få allt att löpa på smidigt.

– Vi måste ut och informera läkarna på CSK. Man får inte alla med sig på tåget med en gång. Men i slutändan så tjänar ju alla på det, säger Catharina.

Hjälp för trötta patienter
En av de avdelningar som definitivt redan är ”med på tåget” är hematologen på CSK, där Janet Valle jobbar som sjuksköterska. Här finns sedan tidigare ett visst samarbete med ASIH och många av avdelningens dagvårdspatienter skulle kunna få hjälp hemma av det basonkologiska teamet tror Janet.

– För vår del är det jättepositivt. Vi ser fram emot att utveckla samarbetet. Vi har många patienter som är återkommande på dagvården, med blodtransfusioner och ännu fler som har en enklare cytostatikabehandling. För det mesta kommer de dagligen till dagvården och ofta är de ju väldigt trötta. De är väldigt tacksamma varje gång ASIH har kunnat hjälpa till och göra det där hemma. Även anhöriga är tacksamma – det är de som får köra in, säger Janet.

”Det är därför vi är här”
För vissa patienter är en sjukhusinläggning inte ett alternativ – de kan helt enkelt inte tänka sig fler sjukhusvistelser.

– Det var en man som har en cancer och var under behandling. Han hade ringt till onkologmottagningen, eftersom han inte hade kunnat äta och dricka och behövde näringsdropp. Han ville inte läggas in på sjukhuset. Vi kom dit och satte både vätske- och näringsdropp. När vi kom blev han helt överlycklig och tyckte det var helt fantastiskt att han kunde få det hemma, säger Catharina Weman-Persson.

– Det första han sa när vi kom dit var ”jag åker ingenstans”. Och vi svarade – nej, men det är därför vi är här, säger Ulrika Mattsson.