Under de senaste tio åren har allt fler biologiska läkemedel utvecklats för immunterapi mot cancer. Sara Mangsbo bidrar aktivt till utvecklingen med sin forskningsgrupp och har också startat tre bolag. Nu belönas hon med innovationspriset Hjärnäpplet för sin förmåga att kombinera forskning och entreprenörskap.
”Sara Mangsbo arbetar systematiskt och fokuserat med att omsätta sin forskning till innovationer”, står det i motiveringen som också lyfter fram att hennes ”förmåga att nyttiggöra sina forskningsresultat genom att utveckla affärer, engagera och leda andra personer”.
Själv blev hon glatt överraskad när hon fick beskedet.
– Jag har nog aldrig blivit så överraskad av en utmärkelse, eftersom jag är både yngre och kvinna jämfört med många av de som tidigare fått priset. Jag har nog heller aldrig blivit så glad, för att bli just uppmärksammad av sin arbetsgivare ger extra glädje.
Vid sidan om forskningen är Sara Mangsbo involverad i tre olika bolag. Det första bolaget, Immuneed, bildades 2014 och har utvecklat en metod att se vilka immunologiska effekter biologiska läkemedel har i blodet. Bolaget har idag en växande marknad och Sara Mangsbo sitter med i styrelsen. I bolaget Ultimovacs är hon utvecklingschef. De utvecklar immunterapibaserade behandlingar och arbetar just nu med både prekliniska och kliniska utvärderingar av läkemedelskandidater.
Det tredje företaget Vivologica ska hjälpa forskare inom läkemedelsutveckling att digitalisera verksamheten i labbet. Hon har också en helt ny bolagsidé på gång, Strike pharma.
– Det är ett embryo till ett bolag som vi hoppas att vi kan få igång till årsskiftet. Det handlar om att försöka möjliggöra en helt individspecifik immunterapi med biologiska läkemedel.
Inom Sara Mangsbos område, immunologisk behandling av cancer, går utvecklingen snabbt.
Det handlar om att istället för cellgifter förstärka kroppens eget immunförsvar för att bekämpa cancersjukdomar. Runt år 2011 kom de första immunterapierna till klinik och 2014 kom ännu fler antikroppar som hjälper immunförsvaret att behålla sin målsökande och tumördödande effekt. För två år sedan uppmärksammades forskningsfältet med ett nobelpris, vilket ökade intresset ytterligare.
– Det finns vissa individer som svarar väldigt bra på de här terapierna och faktiskt kan helt få bort en tumör de annars skulle ha dött av inom några månader. Både kliniker och forskare fascineras av att det finns de som svarar väldigt bra på behandlingen, men frågar sig också vad vi kan vi göra mer, eftersom det inte fungerar för alla.
Utvecklingen pågår hela tiden för att stärka patienternas eget immunförsvar tillräckligt för att kunna bekämpa tumören. Sara Mangsbo och hennes forskargrupp intresserar sig särskilt för lymfocyterna i kroppen.
– Idag har vi antikroppar, som läkemedel, som kan stärka ett redan existerande immunsvar mot en tumör, men är fortfarande beroende av att tumören har gjort grundjobbet att se till att lymfocyterna existerar. Men vad vi vill göra nu är att se till att vi skapar nya lymfocyter.
Det var under ett studentutbyte i Kanada som Sara Mangsbo tog sin första kurs i avancerad immunologi. Hon gick på biomedicinarprogrammet vid Uppsala universitet, och studerade vid McGill University år 2004 under en utbytestermin.
– Det var någonstans där jag fastnade för immunologin. Professorn på kursen berättade om de här signaleringsvägarna som höll immunförsvaret i schack och den molekyl som man senare fick nobelpriset för. Hon sa att det här kommer att revolutionera behandlingar i kliniken.
Väl tillbaka i Uppsala sökte hon sig till cancerforskaren Tomas Tötterman och frågade om de hade något studentprojekt. Sedan fortsatte hon med Uppsala Graduate School of Biomedical Research (UGSBR) där hon gjorde projekt både på AstraZeneca och Affibody. Efter detta startade hon forskarutbildningen.
Kopplingen till läkemedelsindustrin har funnits där ända sedan doktorandtiden, eftersom hennes handledare Tomas Tötterman samarbetade med olika bolag. Även som postdoktor i Holland hamnade hon i ett samarbetsprojekt mellan olika ämnesdiscipliner och industrin.
– Då tyckte jag det var spännande att ta sin forskning mot någonting som också blir kliniskt testat och 2012 gick jag med i IVA:s mentorsprogram Mentor4Research, men det var först 2014 jag tog klivet och startade ett bolag.
De senaste åren har hon lett en egen forskargrupp, som en del av universitetets satsning på biologiska läkemedel. Nu börjar flera i gruppen bli mogna att disputera.
Hur är det att ha två olika roller och kombinera forskning och entreprenörskap?
– Jag tycker att det är extremt givande. Det finns en oerhörd kunskap inom industrin som vi behöver bli exponerade för inom akademin – och tvärtom. Utmaningen är tiden, att man ska räcka till och hantera alla kontakter, eftersom nätverket som växer är så himla nyttigt. Det gör att man till slut nästan får en tidsbrist.
Vad är ditt bästa tips till forskare som funderar på att satsa på det här med entreprenörskap?
– Att våga ta steget, lyfta sig ur sin bekvämlighetszon och våga lyssna och ställa frågor som kanske inte tillhör ens normala vardag. Vara nyfiken, helt enkelt.
Själv tyckte hon att det var lite skrämmande att ta steget.
– Man vet inte riktigt vad man ger sig in på, eftersom man inte har gjort den resan förut. Det var nytt och lite utmanande och inte helt självklart, men jag fick jättemycket support både från innovationssystemet, min mentor och nätverket jag hade byggt från Mentor4Reserarch. Att bygga ett brett nätverk har varit jätteviktigt.
I framtiden hoppas hon på att själv kunna investera i företag och bidra till deras utveckling som coach och mentor, som ett sätt att betala tillbaka.
Är Uppsala en bra plats för att hålla på med sådant här?
– Ja, det tycker jag. Det finns många personer nu som har kommit in i innovationssystemet och jobbar tillsammans för att se till att driva Uppsalas entreprenörskap och innovationsförmåga. Hoppas också att vi kan få in tillräckligt mycket pengar i innovationssystemet så vi kan etablera lite större bolag.