Satsningar på cancervård måste innebära satsningar på kompetensförsörjning
Statens årliga överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) om cancervården pekar både ut områden och fördelar medel. 2024 har RCC fått i uppdrag att särskilt fokusera på patologi och radiologi liksom rehabilitering. Områden som är viktiga för barnonkologin men också områden där det krävs kompetensförstärkning menar Barncancerfonden.
Regeringen avsätter en miljard kronor till cancervården under 2024. Av dessa går 809 miljoner kronor till överenskommelsen med regionala cancercentrum, RCC, 133,5 miljoner kronor till sjukvårdsregionala RCC och resterande medel till myndighetsuppdrag och liknande.
Insatserna i överenskommelsen delas in i fyra områden som motsvarar cancerstrategins delar: prevention och tidig upptäckt, tillgänglig och god vård med mera, med fokus på patienten, kunskapsutveckling samt kompetensförsörjning och forskning.
Utpekade områden kräver kompetensförstärkning
Barncancerfonden är positiv till den utökade satsningen och menar att det är viktigt att barn synliggörs i satsningar på tillgänglig och god vård, där rehabilitering och palliativ vård ingår. Att aktiva överlämningar och långtidsuppföljning efter barncancer är ett välkommet besked. I ekonomiska termer är 80 miljoner kronor avsatt specifikt för barncancer, i linje med tidigare överenskommelser.
Av särskild vikt för det barnonkologiska området, som på många punkter skiljer sig från vuxenonkologi, är den uttalade satsningen på patologi och radiologi. Ungefär en fjärdedel av de barn som insjuknar i cancer behöver strålbehandling. I Sverige betyder det att någonstans mellan 80 och 100 barn om året strålbehandlas.
Förbättrad bildteknik, strålningsteknik och datorkraft har revolutionerat strålterapin och tillsammans med genetiska analyser har det blivit möjligt att än bättre skilja på tumörer med hög och låg risk och därmed skräddarsy behandlingen efter barnets behov.
– Vi ligger långt fram inom diagnostiken inom barnonkologin tack vare satsningen på helgenomsekvensering via GMS Barncancer men inom strålterapin ser vi att vi behöver fler specialiserade läkare och att de kan avsätta mer tid för forskning och uppföljande studier, säger Britt-Marie Frost, forskningschef på Barncancerfonden.
Kompetensbrist risk för forskningen
Forskning lägger inte bara grunden för bättre och mer effektiv vård, den bidrar också till snabbare implementering av innovationer. Och just bristen på tid för forskning är något som oroar Britt-Marie Frost när det handlar om barnonkologin i stort.
– Barncancerfonden finansierar idag forskningsprojekt, forskartjänster, kvalitetsregister, biobanker och prövningsenheter men också patientnära funktioner vid landets regionala barncancercentra såsom konsultsjuksköterskor och syskonstödjare. Det finns fantastiska resurser inom området men just nu lider vi, liksom de flesta specialiteter av bristen på personal. Forskning tar tid och idag måste klinikerna prioritera barnets vård och omsorg. Därför är det viktigt att hitta nya lösningar där forskning kan bedrivas utan att de kliniskt aktiva läkarna och sjuksköterskorna belastas med mer-arbete.
Rehabiliteringen måste starta tidigt
Rehabilitering är ett annat, av regeringen särskilt utpekat område under 2024. Barn som behandlas för cancer får både långa och tuffa behandlingar och drabbas tyvärr ofta av både akuta och sena komplikationer. Här hoppas Barncancerfonden mycket på det nya vårdprogrammet för rehabilitering av barn och unga som ska implementeras under 2024.
– Rehabilitering av barn är speciellt och utmanande då de inte är färdigutvecklade utan fortfarande växer och mognar, både fysiskt och psykiskt, så tidiga insatser är otroligt viktigt, konstaterar Britt-Marie Frost. Därför är det nya vårdprogrammet en viktig ambitionshöjning, men kompetensförstärkning behövs även inom rehabiliteringsområdet. Och det gäller inte bara för barn och unga som behandlats för cancer utan alla barn och unga med funktionsnedsättningar, oavsett orsak.
Barncancerfonden har också tidigare lyft oron för att vuxna som behandlats för cancer i barndomen riskerar falla mellan stolarna eftersom varken vårdprogrammet för rehabilitering av barn eller det för cancerrehabilitering för vuxna innehåller rekommendationer för målgruppen.